Här är den ju, den snygga grüner veltlinern. En av dem i alla fall. Det känns som åratal sedan den fanns i glaset, synd ty det är en riktigt trevlig bekantskap. Emellertid är det som med alla riktiga vänner: man kanske inte ses på flera år, men när man väl träffas är det som att fortsätta samtalet där man slutade. G-burgern är så välgjord och smak- och finessrik att den mer än väl lever upp till sin prislapp på 88 kronor. Den ingår i Schloss Gobelsburgs budget-linje, en grüner veltliner att ha i beredskap till såväl vardags som till fest.Om jag ska fortsätta musikassociationerna befinner vi oss långt från de ångande och mystiska träskmarkerna kring New Orleans. Istället har vi landat betydligt längre norrut, i Detroit under eran då det stansades ut Motown-hits på löpande band. Tänk det citruskrispiga, metalliskt klara anslaget i Temptations Ain't too proud too beg, tillsammans med de smeksamma harmonierna i Marvin Gayes och Tammi Terrells duetter. Pepprigheten och beskan påminner måhända om Martha & the Vandellas råare alster, som Nowhere to run. Och i det utklingande slutet kan man fantisera om groovet i I heard it through the grapevine.
Vill man inte krångla till det kan man nöja sig med att instämma i hemsidans högst subjektiva men ganska passande beskrivning: bekömmlich und trinkfreudig.
2 kommentarer:
Trisse ! En österrikisk soulbrother. Hmmm, här får man sina fördomar utmanade.
Esping! Det är ju trots allt ur det transatlantiska musikarvet vi finner tröst, glädje & inspiration - därav ligger det närmast till hands att hitta referenser där. Från österrikisk horisont känner jag bara till Die Alpen Gigolos, ett förvisso glatt gäng som förgyller vilken bröllopsfest som helst - men som jag inte skulle vilja jämföra med finessen och smakfullheten hos Gobelsburgern
Skicka en kommentar