2012 Tatsis Winery Roditis Unfiltered

Ett av de mest fascinerande grekiska viner jag provat, och förmodligen det jag druckit flest flaskor av, har jag av någon anledning inte bloggat om. 2012 Tatsis Roditis är ett orangevin som haft en månads skalkontakt och legat ett år på fat. Tatsis arbetar biodynamiskt och detta vinet är dessutom osvavlat.

Färgen är mörkt orange och lite lätt grumlig. Doften är typiskt "orange" med apelsinskal, persika, aprikos och torkad frukt. Här finns ett animaliskt stråk, honung och kryddor. Smaken är helt bentorr, rik och fyllig. Bra syra och kännbara tanniner. Lång, god eftersmak med kryddig avslutning.

2012 Tatsis Roditis är ett verkligen spännande och eget orangevin med massor av karaktär. Ett par flaskor jag öppnat har inte riktigt tålt att stå öppna men denna flaskan klarade en natt i kylen utan minsta problem. Finns i Köpenhamns bättre vinbutiker och hos Oinofilia

Stergios Tatsis besöker för övrigt Köpenhamn och Stockholm i nästa vecka. På torsdag den 12/5 gästar han Terroiristen i Köpenhamn, på fredag 13/5 häller Stergios vin på Gaston Vinbar i Stockholm. Turnén avslutas med provning och Winemakers dinner på Spisehuset i Köpenhamn. Missa inte detta tillfälle att prova Tatsis fantastiska xinomavroviner och att möta en verkligen dedikerad vinmakare. Och se för guds skull till att få ett glas roditis.

2010 Skerk Vitovska

Det här vinet blir en nyttig påminnelse om varför det här med vin aldrig upphör att fascinera mig. Den lilla byn Prepotto ligger precis kanten av kalkstensplatån Carso. Jag tror att det finns fyra odlare i byn, tre av dem får räknas som ytterst välrenommerade. De odlar ungefär samma druvor, deras vingårdar ligger på stenkasts avstånd från varandra och givetvis har var och en en helt distinkt egen stil. Vi  har Edi Kante som kör klassisk vinifiering (med en del egensinniga inslag) medan Benjamin Zidraich tillhör orangevinspionjärerna. Dit får man väl även räkna Sandi Skerk men jag upplever hans viner som lättare i stilen och kanske inte fullt så orangea som Zidarich. Släktskapet mellan de tre producenternas finns där och är tydligt men deras olika personligheter är distinkt olika.

Sandi Skerk kör med rätt korta macerationstider, 7 - 14 dagar och hans viner kännetecknas av elegans och tillgänglighet snarare än djup och kraft. De är inte sådär omedelbart spektakulära utan snarare eftertänksamma och finstämda. De behöver tid och uppmärksamhet, och är förmodligen inte viner som gör sig i stora provningssammanhang.

2010 Vitovska är guldgult i färgen och inte det minsta orange. Som med så många andra macererade vitviner så behöver det här vinet rejält med tid för att riktigt komma till sin rätt. Det är absolut inget som behöver vädras bort men när jag dricker det över tre dagar så är det klart bäst sista dagen. Doften ger earl grey, aprikos, apelsinskal och en lätt kryddighet. Den typiska, nästan lite salta Carso-minraliteten finn såklart där också. Det går från en relativt lätt doft första dagen till att utveckla allt mer djup.

Smaken är väldigt, ren lätt och uppfriskande. Det här till en början som ett stort, vackert men lite kalt och omöblerat rum. Ett rum som efterhand möbleras och blir allt mer gemytligt. Hela tiden finns det dock rejält med rymd och utrymme. De flesta aromerna går igen i smaken. Kryddor, aprikos o citrus som minglar med bra syra, fjäderlätta tanniner och salt mineralitet.

Det här är väldigt, väldigt bra och även om det är  tillgängligt just nu så är det samtidigt ungt och har framtiden för sig. Tror att det är 2012 som är aktuell årgång på marknaden. Och just det, jag höll på att glömma... Balans