2006 Tierras De Luna

En vänlig men anonym läsare tipsade i en kommentar om att nya årgången av Tierras de Luna skulle vara riktigt bra. Jag gillade 04:an. Även 05:an slank ner utan några som helst problem så det kändes rimligt att även ge 06:an lite utrymme. Det är ju inte precis så att Systembolaget översvämmas av intressanta viner under sjuttio spänn.

Tierras de Luna har in mäktig färg. Den är riktigt mörkt blåröd och klart lila i kanterna. Juvenilt så det förslår. Doften är initialt väldigt fruktig. Bärig med blåbär och svarta vinbär som dominerande inslag. När vinet får lite tid i karaffen känns de rostade fattonerna lite tydligare. Kaffe, choklad och tobak. Inte så värst subtilt eller förfinat men rätt häftigt. Mer rock'n'roll än jazz om man så vill.

Smaken bjuda också den på feta powerchords. Först med massiv svartvinbärsfkrukt men med lite tid så hänger de andra aromerna också med. Bra syra och rejäla tanniner hindrar det hela från att tippa över. Mot slutet en viss eldighet och lite bittra toner. Den mastiga alkoholhalten känns men det stör inte på allvar.

2006 Tierras de Luna är riktigt bra, sett till priset sensationellt. Nästa gång du ska grilla brontosaurusburgare, servera dem med smakrika tillbehör så är detta vinet att dricka till.

2004 Tierras de Luna

Här är ett vin som jag snappade upp genom en diskussion bland kommentarerna på någon, jag har glömt vilken, vinblogg. Kommentarförfattaren såg Tierras De Luna som ett av de största fynden på SB och ansåg dessutom att årgång 2004 var klassen bättre än den nu aktuella 05:an. Jag gav mig ut på jakt och minsann, längst bak i hyllan bakom ett dussin nollfemmor så gömde sig ett par flaskor av rätt sort. Den som söker skall finna, lyckan står den djärve bi osv.

Var det då värt besväret ? Ja, jag tycker nog det. I karaffen är vinet imponerande med en ståtlig, ogenomskinlig blåröd färg. Doften är ungdomlig med mycket bärfruktighet, mycket cassis, balanserade fattoner och choklad. En viss syltighet kan anas men det blir inte besvärande.

Smaken är fyllig med mera av de svarta vinbären, kryddighet och lite lakrits Alkoholen känns i smaken och vinet balanserar på gränsen till klumpighet. Det räddas av en hygglig syrlighet som tillsammans med alkoholen gör att smaken hänger kvar en bra stund. Vinet smakar verkligen mycket men känns ändå hyggligt balanserat. Vid en blindtest hade jag troligtvis placerat vinet i sydfrankrike och inte i Spanien.

Tilägg dagen efter: Tack vare Mina Vinare vet jag nu varifrån jag fick tipset, Johan P:s utmärkta mat och vinblogg.