Pittnauer: 2012 Pinot Noir Fuchsenfeld, 2010 Pannobile & 2012 Blaufränkisch Dogma

Varför gå över ån efter vatten ? Jag måste erkänna att jag har betydligt bättre koll på danska vinhandlare än på vad de svenska importörerna har att erbjuda. Lusten till vinsafari på andra sidan sundet har nog fått åtminstone mig att inte kolla upp vad som finns att få via beställningssortimentet och privatimport. Måste erkänna att jag blev rätt förvånad när jag upptäckte att Wicked Wine, en importör jag mest förknippar med högklassig öl, hade ett brett utbud av österrikiska biodynamikern Pittnauers viner via beställningssortimentet. Till riktigt bra priser dessutom.

2012 Pinot Noir Fuchsenfeld är nog det minst intressanta av de tre vinerna. Det doftar väldigt typiskt av både druva och ursprung. Varma jordgubbar, både färska och fjolårssylt, skogstjärn och krydderier. Smaken är varm, relativt fyllig med frukten i centrum. Vinet är mjukt, nästan helt utan tanniner och syrorna dämpas av den söta frukten. I avslutningen finns en del smörkola och lite bitterhet. Ganska gott, definitivt lättdrucket men inte särskilt intressant. Inget jag kommer att fylla på av.

Då är 2010 Pannobile betydligt mer intressant. Vinet är en blandning av 50% blauer zweigelt, 40% blaufränkisch och 10% st laurent som lagrats 20 månader på begagnade barriquer. Mörkt, nästan ogenomskinligt i färgen. Doften till en början rätt återhållsam men med lite tid på karaff öppnar vinet upp och bjuder på mörk djup frukt, kryddor, animaliska toner och mörk choklad. Smaken är djup, fyllig och väldigt balanserad. Mina associationer drar iväg åt olika håll, lite bourgogne, lite beaujolais och lite nord-rhonsk syrah. Riktigt bra.

2012 Blaufränkisch Dogma är vinet som verkligen får mig att dra efter andan. Här har vi druvren, osvavlad blaufränkisch som fått ett år på begagnade små franska fat. Doften är sanslöst vital med massor av körsbär och andra röda småfrukter, violer, mineraler och peppar. Det är så totalt avväpnande charmigt men ändå med ett väldigt seriöst djup. Smaken är direkt våldsam med pigg frukt i drivor, syror av italienskt snitt och en eftersmak som hänger kvar länge. 2012 är första årgången av Dogma. Jag ska definitivt lägga undan några flaskor. I nuläget kräver vinet mat, gärna något fett och salt. Någonting säger mig att om ett par år blir det här sensationellt bra med en svamprisotto.

2011 Radoar Loach

2011 Radoar Loach är en blandning på blauer zweigelt (70%) och pinot nero (30%) som vinifierats på ståltank och lagrats på begagnade fat. Vinet är mörkt rubinrött i färgen. Doften är precis som jag skulle föreställa mig en blandning av bz och pn. Doften är väldigt ren, mineralisk och öppet inbjudande. Man bjuds på en bred palett av mörkt bärfrukt och viol som möter varma jordgubbar, kryddor och  lite sumpiga insjöaromer.

Smaken är verkligen ungdomlig och intensiv. Här finns en spänning mellan söta frukten och hög syra. Frukten har den där charmiga valpigheten som balanserar perfekt av syrorna. Så typiskt för ett ungt bergsvin som odlats i ett område med stora temperaturskillnader mellan dag och natt. Strukturen är nästan vitvinsaktig. Lång, ren och saftig avslutning.

En strålande representant för en vintyp som jag inte kan få nog av. Enkelt och rejält men absolut inte banalt. Strålande matvin som funkar till i princip all mat utom möjligen sjötunga och biff. Absolut klockrent till  spezzatino med polenta.

Jag drack vinet över tre dagar och vid lite olika temperatur. Allra bäst runt 15 grader men inga problem med några graders skillnad åt något håll. Ingen leverpastej, inga inälvor och lika gott dag ett som dag tre. Cibi&Vini säljer.

Italienska Viner provade Radoars druvrena zweigelt häromveckan.

Rött från Österrike

Direkt efter provet i druvkursen fortsatte kvällen med en provning på temat röda viner från Österrike. Provningen hölls av en medlem från den lokala föreningen vilket jag upplevde som oerhört positivt. Jag har gått på ett antal provningar ledda av in-flugna (eller -körda) vinproffs. Min upplevelse är att många av proffsen har något mer att förmedla än sådant som rör kvällens tema och vin. Ofta är det något som ska säljas eller så är det egna varumärket som ska framhävas. Ibland blir det något slags taskigt stand-uppande av det. De stora stora personligheterna skymmer vinerna som ska provas och detta skapar mest irritation hos mig. Kvällens provningsledare Matz Bengtsson var föredömligt koncis och mycket kunnig. Kärnfullt och koncentrerat skulle man också kunna säga.

Vinerna var inte så dumma de heller. Kvällens tema till trots var välkomstdrinken ett vitt vin, en 2007 Sattlerhof Sauvignon Blanc från Sudsteiermarkt. Ett väldigt trevligt litet vin och ett par kvalitetsklasser upp jämfört med vinet från druvkursen. Doften gav en del krusbär och svartvinbärsblad men här fanns också en god dos tropisk frukt. Smaken var förvånansvärt fyllig och avrundad. Syran relativt mjuk och balanserad av sötma från frukten. En riktigt bra och rätt elegant Sauvignon Blanc.

Bland de röda var tre direktimporterade av föredragshållaren och de finns således inte tillgängliga på systembolaget. Samtliga dessa tre kom från Burgenland-producenten Gesellmann. Först ut var en 2007 Blaufränkisch. Blårött i färgen men inte särskilt tätt. Ungdomlig doft med mycket bärfrukt och en viss pepprighet. Smaken var ungdomlig, bärfruktig, slånbär, klarbär och svarta vinbär. En viss bitterhet i slutet. Charmigt och sympatiskt vin. Kostar c a 9 euro direkt från odlaren.

Från samme odlare kom också en 2007 St. Laurent. Mig veterligen första gången jag provar ett vin på druvan. Mörkare och tätare i färgen än det föregående. Doften påminner lite om en fruktig Pinot Noir. Jordgubbar, hallon och mörka körsbär. Smaken är medelfyllig och har rätt hög syra. Även detta vin kostar c a 9 euro

Sista vinet från Gesellmann var en 2006 Siglos Pinot Noir. Jag drack en annan österrikisk PN häromveckan från Weingut Josef Lentsch. Den var mycket bra men Gesellmanns variant var faktiskt ännu bättre. Doften, med väldigt fin bärfrukt, vildhallon, jordgubbar, vittnar om varsam och skicklig fathantering . Smaken är följer doften, har fin syra och lätt strävhet. En mycket charmig och välgjord PN som verkligen imponerade.

2003 Föllikberg Zweigelt från producenten Kollwentz var tillsammans med det föregående min favorit. Ett vin som lagrats på väl använda barriquer. Spännande och komplex doft där bärfrukten tonats ned något och istället hittar jag en del animaliska toner, fin kryddighet och en aning kokta grönsaker. Medelfyllig smak, bra tanniner och fin balans.

Tyvärr blev 2005 Pannobile från producenten Heinrich en liten besvikelse. Vinet är en blandning av 70% Zweigelt och 30% Blaufränkich som legat 17 månader på ekfat. Doften är god med röda bär, en del kryddor, smörkola och vanilj. Smaken var lite kort och gles och eken får för mycket utrymme i smakpaletten.

Sammanfattningsvis en trevlig, intressant och lärorik kväll. Även om jag fortfarande kommer att betrakta Österrike som i första hand ett vitvinsland så finns det ingen anledning att missa deras bästa röda.

2007 St Joseph

På långfredagen tog jag och herr K tåget till Helsingborg och färjan till Helsingör. Där blev vi hämtade av Emelie Vins Ole Sörensen för vidare transport till Fredensborg och en provning av några 07:or från St Joseph. Vi hann med en del annat också men jag fokuserar på syrah-vinerna i detta inlägg.

Vi började med ett par nya viner i Emelie Vins katalog. Domaine Barou har marker i såväl Condrieu som i St Joseph och har bedrivit ekologiskt lantbruk sedan 1971. Vi börjar med deras enklaste syrah, en VdP som heter 2007 Cuvee des Vernes lagrat ett år på 4- 5 år gamla barriquer. Vinet är som sig bör intensivt blårrött. Det doftar urtypiskt syrah. Härligt ung parfymerad syrahdoft med blåa bär, peppar, violer och chark. Inte så komplext men med desto mer charm. Smaken är frisk fyllig och inte särskilt sträv. Ett rustikt och lite bonnigt syrahvin. Precis som vi vill ha det. Definitivt ett vin att dricka nu och väldigt mycket för 67 DKK.

Vi fortsatte med ett annat vin från samma producent, 2007 St Joseph. Mycket går igen från det föregående vinet men här har man användt nyare fat. Doften är mer komplex och fylligare. Här hittar jag också hallon och lakrits. Smaken är fylligare, lite strävare och med längre eftersmak. Urcharmigt, väldigt gott och väl värt sina 110 DKK.

Nu följde tre viner från Domaine Monier som charmade mig svårt på vinfestivalen i Helsingör. 06:an provades här men nu var det dags för 07:an. Mina förväntningar var mycket höga och jag blev inte besviken. 2007 St Joseph Cuvee Tradition var precis som 06:an mycket direkt och älskvärt. Massor av busig bärfrukt med blåbär och hallon. Jag hittade även lite bildäck och lite medwurst. Smaken är frisk med bra syra, sötma från bären och bra längd.Något mer återhållsamt än 06:an men då snackar vi marginella skillnader. 115 DKK.

Nästa vin var 2007 Terre Blanche. Det skiljer sig inte mycket från Cuvee Tradition men har lite mer sötma och fatlagringen känns en anings aning mer. Kostar en tjuga mer än det föregående som jag faktiskt uppskattade mer.

Domaine Moniers toppvin är 2007 Les Serves som görs i en väldigt begränsad mängd. Det känns på alla sätt en storlek större än de två föregående vinerna. Det är mindre omedelbart och lite knutet. Frukten finns där men är inte lika mycket in your face. Här finns också en tydlig lakritssmak och rätt tuffa tanniner. Helt klart ett vin att spara några år.

Vi avsluta provningen i Österrike med en 2007 Blauer Zweigelt från Meinklang. I grenen charm är detta ett mycket svårslaget vin. Det är urbussigt med massiv bärfrukt men med tillräckligt mycket struktur för att passera som ett seriöst vin. När får vi se detta på systembolaget ?

2006 Blauer Zweigelt Weinmanufaktur Krems

Nu kommer inläggen i kronologisk oordning då jag fortfarande håller på att smälta intrycker från söndagens 100-inläggsfirande. I kväll drack jag ett helt förträffligt österrikiskt rödvin, en Blauer Zweigelt från Krems i Niederösterreich. I glaset påminde det om hemgjord slånbärssaft. Doften var intensivt fruktig och väldigt inbjudande. Smaken innehöll Blåbär, körsbär och slånen som lånat vinet sin färg. Ett fruktigt saftigt vin med pigga syror helt utan strävhet. Stilen påminde lite om en enklare Pinot eller kannske ännu mer om en Dolcetto från Piemonte, ett väldigt användbart matvin.

I kväll dracks det till en lasagne som fått fått god tid på sig ugnen under min förlängda löprunda. Det satt som en smäck till pastan och funkande utmärkt till bröd, brie och paprika. Oj så gott det var. Ett enkelt, trevligt vardagsvin som lyfte såväl maten som mitt humör. Inköpt på Netto i Danmark för 55 DKK dvs knappt 70 svenska kronor.