2012 Tiago Teles Gilda

Minns inte när jag drack ett portugisiskt rött senast. Förr blev det ofta Periquita och Dao men det var länge sedan. Nu har man låtit mig förstå att det händer spännande saker där borta i väster. Utifrån kvällens flaska, som verkligen ger mersmak, kan jag bara konstatera att det kommer att bli mer portugisiskt framöver...

2012 Gilda från producenten Tiago Teles är gjort på merlot, castelao och tinto cao som vuxit på kalksten i Bairrada går i en lite matt brunröd nyans. Initialt är det rätt reduktivt men det vädras bort efter en vända på karaff. Doften bjuder på lite funkighet, rödblå frukt och svarta vinbär. Smaken är sval och läskande. Fin bärfrukt, bra syra, blyertspenna och rätt lätta tanniner.

Blint hade jag nog gissat på cabernet franc från Loire från ett lite varmare år. Det är svalt och läskande men visst har frukten lite extra generositet ? Hursomhelst en riktig ögonöppnare och definitivt något att gå vidare med Jättefint vardagsvin för en liten peng. Finns hos Stride Strömme i Köpenhamn.

2004 Quinta de Covela Colheita Seleccionada

Har man sagt A får man säga B. Igår provades Quinta de Covelas vita och då är det väl lika bra att korka upp ett rött från samma producent. Vips så har vi ökat årets portugisiska skörd med 100%. Vi har dock inga planer på att utmana Niklas J även om hans inlägg om Lokal Silex tjänat som viss inspiration för den portugisiska helgen.

2004 Quinta de Covela Colheita Seleccionada är en blandning av inhemska touriga nacional och de internationella storheterna Cabernet Sauvignon och Merlot. Vinet har lagrats ett år på franska barriquer och har buteljerats utan filtrering. Quinta de Covela kör numera biodynamiskt och är Joly-disciplar men var inte certifierade 2004. Kvällens vi är m a o ekologiskt men inte biodynamiskt.

Färgen är rubinröd och helt transparent. Inte mycket som vittnar om att det är ett sexårigt vin i glaset. Doften är rätt speciell. Här finns en märklig blommighet som för mina tankar till pelargonier. Det fyller på med röda bär, cassis och vägdamm. Fathanteringen är föredömligt diskret. Faten anas men dominerar inte.


Munkänslan är slank. Vinet är friskt och med rejäl syra. Mjuka, finkorniga tanniner och medelång eftersmak. Frukten är fortfarande vital och de svarta vinbären känns tydligt. Här finns en viss jordighet, liten vaniljton och en angenäm kryddighet.

Ett riktigt trevligt vin som jag inte placerat i Portugal vid en blindtest. Mina enda invändning är att priset 185 DKK känns några tior för högt.

2008 Quinta de Covela Escolha Branco

Det blir inte alltid som man tänkt sig .Igår hade jag tänkt prova Roagnas omtalade 2003 Barbaresco Pajé vilket var en tanke jag inte var ensam om. Omkastningar i menyn, fisk istället för viltgryta, gjorde att jag öppnade ett vitt istället.

Quinta de Covela är en 34 hektar stor egendom i Minho. 19 ha är planterade med vinrankor och odlingen sker enligt biodynamiska principer. Druvorna är en blandning av lokala och internationella sorter.

Escolha Branco är en blandning av den inhemska Avesso samt gewurztraminer och chardonnay. Vinet har jästs och lagrats på ståltank. Det är mycket ljust gult i färgen med lite gröna reflexer. Det första doftintrycket är fruktigt, friskt och blommigt. Man hittar tropisk frukt och päron. Med lite tid i glaset ökar komplexiteten och tydliga mineraltoner träder fram.

Smaken och munkänslan förvånar mig något. Vinet är relativt fylligt och har hög viskositet. Doften förberedde mig på ett lite lättare vin. Frukten finns där men är inte lika framträdande som i doften. I munnen är det mineraler, lite sälta och syran som tar över.

Ett mycket bra och spännande vin som jag definitivt kommer att köpa igen. Vinet finns hos danska Emilie Vin och kostar 110 DKK. Jag är också mycket nyfiken på att prova Quinta de Covelas ekade Avesso/chardonnay-blandning.

v

Vad ska jag dricka i kväll...

... är en fråga som med stor regelbundenhet kräver ett svar. Ibland går det enkelt men ibland orsaker frågan en hel del bryderier. Ibland får maten styra vinvalet. Andra gånger blir det vinet som påverkar menyn. Oftast hugger jag något som jag är sugen på och så får det bli som det blir. Även om antalet flaskor ökat markant det senaste året har jag inget jättelager. Samtidigt är det ändå så att det finns finns en del att välja på. Problemet är nästan aldrig att jag inte hittar något jag är sugen på. Tvärtom är det oftast så att det är många olika saker som lockar.Många bloggare hade i samband med sina summeringar av fjolåret funderingar kring vad de skulle dricka mer av under 2010. Jag brottas med vad jag ska dricka mindre av vilket är betydligt svårare. Det enda jag kommit fram till är att jag ska försöka undvika tråkiga viner. Av denna anledning har en billig portugis blivit stående ett tag men ikväll korkade jag upp till slut upp 2007 Contraste från vinhuset Conceito i Douro.

Conceito är relativt nytt som varumärke men familjen Ferreira har odlat vin i nio generationer. Tidigare sålde man sina druvor till de stora portvinshusen men sedan några år tillbaka vinifierar man sina druvor själv. Man har satsat på inhemska druvor och har några vingårdar med riktigt gamla stockar. 2007 Contraste är Conceitos enklaste vin. Det är gjort på en bladning av 40% Tinta Roriz, 40% Touriga Franca och 20% Touriga Nacional. Vinet har lagrats 20 månader på barrique av fransk ek. Hälften av faten är nya.

Vinet går i en gnistrande rubinröd färg med lite blå reflexer. Doften är till en början mycket fruktig och får mig att associera till gamay. Det är mycket friskt med röda bär i centrum. Efter en stund blir doften mer komplex och det dyker upp en god kryddighet, anis och mörkare frukter. Smaken är ungdomlig livfull och ren med fin frukt . Slutet är kryddigt med lakrits/anis och mjuka tanniner. Inte något stort eller märkvärdigt vin men ett ärligt och intressant vardagsvin som är allt annat än tråkigt

Ytterligare en trevlig Portugisisk bekantskap. Det är tydligen inte på konsumtionen av portugisiska viner jag ska skära ner. Köpt hos Emilie Vin för 80DKK

Surt och Sött

Precis som Trisse tillbringade jag helgen i sommarstugeland. Allt arbete som inte sköttes i höstas har haft vänligheten att övervintra och vänta på att min arbetslust skulle infinna sig. Och visst påverkas arbetslusten av försiktig vårsol, krokusar och påskliljor som börjat titta fram. Även jag började fundera på nässlor om än i suffléform men bestämde mig för att vänta.

Trisses vårkänslor ledde honom till en riesling medan jag valde 2007 Chateau Coucheroy en vit bordeaux. Färgen är ljust gul med lite gröna stick. Doften är typisk sauvignonn blanc med nässlor, krusbär och svarta vinbärsblad. Lite mineraltoner som hade kunnat få mig att gissa på riesling om det varit en blindprovning. Här finns också en viss fatton. I munnen dominerar den höga syran. Svarvinbärsbladen går igen men här finns också tydliga citrustoner. Det hela känns ok, men inte så mycket mer, tills jag svalt. Då kommer en lätt obehaglig eftersmak med plåtaktig syrlighet som inte alls är kul, en sensation som förstärks med stigande tempratur. Ett hyggligt vardagsvin men inget jag kommer att återvända till. Ska jag dricka vit bordeaux lägger jag hellre på några tior och köper en Chateau de Rochemorin nästa gång.

På baksidesetiketten står att vinet passar till "lightly sauced seafood preparations". Lightly sauced var också det tillstånd jag hoppades att vinet skulle hjälpa mig att uppnå. Här kom dock plåtsmaken imellan och en 2001 Bacalhoa Moscatel de Setubal fick rycka in. Vinet har en vacker bärnstensfärg. Doften är mycket aromatisk och julig. Den domineras av torkad frukt; aprikoser, sviskon och russin. Jag hittar också lite apelsinskal och bräntsocker. Smaken är druvig som nästan alla muskatviner jag druckit. De flesta av aromerna går igen i smaken med jag hittar också en mycket tydligt inslag av kanel. Väldigt gott och trevligt att sitta och suga på. Mot slutet finns ett litet men ändå tydligt alkoholgenomslag. Något som smakerna nästan, men inte riktigt fullt ut, förmår att dölja.

2005 Meia Pipa

En tilfällig släng av skrivkramp, förorsakad av en period med alltför divergerandande förpliktelser, botades med några glas av Meia Pipa, premiärportugis för Billigt Vin. Lite märkligt kan tyckas då Portugal producerar många bra viner i överkomlig prisklass. Meia Pipa 2005 (varunr 2564) kostar 77kr och är ett utmärkt exempel då detta. Vinet görs på en druvblandning bestående av två välbekantingar, cabernet sauvignon och syrah, samt den lokala castelao. Allt i lika delar. Vinet är rödsvart i färgen. Doften, som inte är så värst stor, bjuder på björnbär (eller är det boysenbär), svarta vinbär och fat. I smaken hittar jag samma bär och sötlakrits. Hyggligt lång eftersmak med ett lite bittert slut. Sammanfattningsvis ett gott vin som ikväll dracks utan tilltugg. Jag saknade köttgrytan med lök, vitlök och paprika.