2012 Lo Spaventapasseri Freisa D'Asti Superiore Cento Filari

Det är inte utan att man undrar över hur det går till när druvornas hackordning delas ut. Det verkar också som att när det väl är gjort så finns det en tung apparat som stiger in och befäster. Tänk bara på alla förnumstiga vinböcker som lär oss att terrano, dolcetto och andra proletära druvor absolut inte går att lagra. Jag har inte en aning om vad expertisen säger om Freisa. Säger de något överhuvudtaget ? Är det någon som egentligen bryr sig ?

2012 Lo Spaventapasseri Freisa D'Asti Superiore Cento Filari är inget märkvärdigt vin och alldeles för bra för att bara flasha förbi på Instagram eller Twitter. Jag vet egentligen inte så mycket om vinet mer än att det är en relativt ny producent som arbetar ekologiskt och icke-interventionistiskt. Vinet i sig berättar resten. Vi har att göra med ett rejält och rustikt matvin, tätt mörkrött i färgen, som inte visar på mycket av det påstådda släktskapet med nebbiolo. Doften är intagande med blåbär, violer, rosor och mineraler. Smaken är förledande charmig med söt bärfrukt innan syrorna kickar in och tanninerna snörper åt. Lång, god lite bittersöt eftersmak. Kul och väldigt personligt vin som är gott att dricka nu men som garanterat tål att ligga till sig.

2009 Giuseppe Rinaldi Langhe Freisa & 2006 Cappellano Barbera d'Alba Gabutti

Under de senaste månaderna har jag haft anledning att besöka Göteborg regelbundet. Jag gillar Göteborg av flera anledningar. Möjligheten att dricka bra öl är en av dessa som jag säkerligen kommer att återkomma till vad det lider (visst har det blivit lite för lite öl på Billigt Vin?). Ett annat skäl att gilla Götet är möjligheten att handla mat i bra och befriande konceptfria butiker. Just nu går saluhallen sorgligt nog på sparlåga men alldeles intill och lämpligt placerat mellan universitetet och stationen ligger Aldardo där man kan köpa förstklassiga italienska delikatesser. Vid senaste besöket köpte jag deras hemlagade och  grovmalda korv smaksatt med rödvin och vitlök. Till något som är salt, syrligt och fett krävs det rediga doningar. På frågan Freisa eller Barbera, Rinaldi eller Capellano är ju svaret rätt självklart. Det får bli både och. Inte för att jämföra eller ställa mot varandra utan för att dricka.

2009 Giuseppe Rinaldi  Langhe Freisa går i en tät mörkröd färg. Direkt fär jag bilden av en grovt tillyxad version av nebbiolo. Här finns en hel del av de aromer jag brukar associera med nebbiolo men väldigt lite av den druvans sirlighet och elegans. Jag ser inte detta på något sätt som en brist utan bara som en skillnad. Rinaldis freisa bjuder på fullmogen bärfrukt,  violer och tydliga mineraltoner.

Även om det här är trevligt att sniffa på så är det ett vin gjort för att drickas till mat. Anslaget är stort och välkommnande som en björnkram. Här finns massor varm bärfrukt i hög koncentration. Tillsammans med frisk syra och rejäla tanniner skapas ett rustikt och hjärtligt vin. I avslutningen dyker det upp ett inslag av vilt och en mineralisk sälta. Köpt hos Stefan Töpler för c a 15 euro.

2006 Cappellano Barbera d'Alba Gabutti  har en helt transparent rödlila färg. Doften vittnar om att vinet har några år på nacken. Den fortfarande ytterst vitala surkörsbärsfrukten dominerar. men här finns också ett tydligt inslag av undervegetation och svamp. Också här möts vi av ett vin som bjuder på generös frukt som balanseras perfekt av friska och precisa syror. Riktigt lång eftersmak som bärs fram av alkohol och syrorna.
Även detta vin finns hos Stefan Töpler för runt 15 euro.

Efter att ha provat två sådana här viner tillsammans med salsiccia, potatismos och rödvinskokta linser med speck så kan man bara säga som dronten i Alice i underlandet  "Alla har vunnit och alla måste få pris". Två superba matviner som på något sätt känns som de viner vi inte kände till men vars existens vi anade när vi startade Billigt Vin. En aning som blev inledningen på våra irrfärder.

Italienska Viner har såklart provat både barbera och freisa

2006 Aldo Conterno Langhe

Häromdagen var jag på snabbesök i Köpenhamn och hann precis sticka inom en Superbestbutik. Inga enastående tilbud denna gång men nebbiolo är ju aldrig fel tänkte jag. Särskilt inte när den kommer från en producent som Aldo Conterno. Om jag nu varit lite mer uppmärksam på vad bloggkollegorna skriver så hade jag vetat att det inte fanns en gnutta nebbiolo i flaskorna jag köpte.

Helt fel men ändå så rätt skulle man kunna säga. Conternos Langhe gjörs huvudsakligen på freisa som blandas med 10% cabernet sauvignon och 10 % Merlot. Vinet jäser och lagras på ståltank innan lagringen avslutas med sex månader på barrique.

Vinet går i mörkt rött med en del blå reflexer. Vinet doftar verkligen piemontesiskt och jag hade nog kunnat gissa nebbiolo vid en blindtest. De kraftfulla mörka bären dominerar, en lätt rökighet flämtar förbi. Diskreta fattoner kompletterar doftpaletten.

Smaken är medelfyllig med en rejält frisk och matkrävande syra. Ren, fin smak med god bärfrukt. Föredömligt diskreta fattoner och rejält med tanniner. Hyfsad längd.
Det här är definitivt inget vin att sitta och smutta på utan ett stabilt, rejält och pålitligt matvin.

Köpt hos danska Superbest för c a 120 DKK