Pittnauer: 2012 Pinot Noir Fuchsenfeld, 2010 Pannobile & 2012 Blaufränkisch Dogma

Varför gå över ån efter vatten ? Jag måste erkänna att jag har betydligt bättre koll på danska vinhandlare än på vad de svenska importörerna har att erbjuda. Lusten till vinsafari på andra sidan sundet har nog fått åtminstone mig att inte kolla upp vad som finns att få via beställningssortimentet och privatimport. Måste erkänna att jag blev rätt förvånad när jag upptäckte att Wicked Wine, en importör jag mest förknippar med högklassig öl, hade ett brett utbud av österrikiska biodynamikern Pittnauers viner via beställningssortimentet. Till riktigt bra priser dessutom.

2012 Pinot Noir Fuchsenfeld är nog det minst intressanta av de tre vinerna. Det doftar väldigt typiskt av både druva och ursprung. Varma jordgubbar, både färska och fjolårssylt, skogstjärn och krydderier. Smaken är varm, relativt fyllig med frukten i centrum. Vinet är mjukt, nästan helt utan tanniner och syrorna dämpas av den söta frukten. I avslutningen finns en del smörkola och lite bitterhet. Ganska gott, definitivt lättdrucket men inte särskilt intressant. Inget jag kommer att fylla på av.

Då är 2010 Pannobile betydligt mer intressant. Vinet är en blandning av 50% blauer zweigelt, 40% blaufränkisch och 10% st laurent som lagrats 20 månader på begagnade barriquer. Mörkt, nästan ogenomskinligt i färgen. Doften till en början rätt återhållsam men med lite tid på karaff öppnar vinet upp och bjuder på mörk djup frukt, kryddor, animaliska toner och mörk choklad. Smaken är djup, fyllig och väldigt balanserad. Mina associationer drar iväg åt olika håll, lite bourgogne, lite beaujolais och lite nord-rhonsk syrah. Riktigt bra.

2012 Blaufränkisch Dogma är vinet som verkligen får mig att dra efter andan. Här har vi druvren, osvavlad blaufränkisch som fått ett år på begagnade små franska fat. Doften är sanslöst vital med massor av körsbär och andra röda småfrukter, violer, mineraler och peppar. Det är så totalt avväpnande charmigt men ändå med ett väldigt seriöst djup. Smaken är direkt våldsam med pigg frukt i drivor, syror av italienskt snitt och en eftersmak som hänger kvar länge. 2012 är första årgången av Dogma. Jag ska definitivt lägga undan några flaskor. I nuläget kräver vinet mat, gärna något fett och salt. Någonting säger mig att om ett par år blir det här sensationellt bra med en svamprisotto.

2007 Meinklang Konkret St Laurent

I min bok låter inte Meinklang Konkret som ett vin. Mina associationer far istället iväg till skarven mellan 60- och 70-talen och den tyska Kosmische Musik-scenen. Låter lite som ett obskyrt band med en platta på Pilz eller Ohr. Och visst är producenten Meinklang lite kosmisk. Fast man kan ju också beskriva dem som väldigt jordnära...

Meinklang har sina marker i östra Österrike, i Burgenland nära gränsen mot Ungern. Det är en stor egendom som drivs helt efter biodynamiska principer. Man har 300 kor, odlar spannmål, frukt, brygger öl och gör vin. Man lägger med andra ord inte alla äggen i samma korg. Själva vinodlingen är rätt stor för att vara biodynamisk och omfattar 55 ha. Meinklang satsar framförallt på inhemska druvor som Gruner Veltliner, Zweigelt och Saint Laurent men odlar även en del internationella sorter.

Konkret är Meinklangs toppvin. Det är gjort på 100% St Laurent, en druva som lär vara besläktad med Pinot Noir och som verkar stortrivas i Österrike. Vinet har lagrats på 900-liter speciellt utformade betong-"ägg". Enligt producent kombinerar betongen de bästa egenskaperna hos ståltank och träfat. Betongen ger ingen smak, bevarar vinets fruktighet och ger vinet en långsam syresättning. Behållarens ovala form lär bidra till vinet klarnas på naturlig väg. Man kan ju ha mycket åsikter om biodynamik, gyllene snittet och allt det där. En del uppfattar det som kosmiskt flum andra ser det som förnuftig och hållbar produktion.

2007 Meinklang Konkret St Laurent har en vacker rubinröd färg som är transparent. Till en början fastnar jag för de Pinot-liknande aromerna med kryddighet och kokta grönsaker. Sedan träder den tjusiga bärfrukten fram med blåbär, hallon och körsbärsaromer. Det finns även en lätt aniston.

Smaken följer aromerna väldigt väl. Vinet är mycket frisk med en nästan vitvinsaktig syra. Fantastiskt ren och livlig bärfrukt och mer av den goda kryddigheten. Initialt störs jag av ett lätt alkoholgenomslag men med en stund i glaset blir vinet mera balanserat. Syran och alkoholen bär smaken till ett långt rent slut. Läcker slutknorr med en lätt strävhet och lite bitterhet. En fascinerande kombination av lätthet och djup i smaken.

Ett mycket intressant och spännande vin som tyvärr ligger lite högt i pris. Kostade 200 DKK hos Emilie Vin.

Rött från Österrike

Direkt efter provet i druvkursen fortsatte kvällen med en provning på temat röda viner från Österrike. Provningen hölls av en medlem från den lokala föreningen vilket jag upplevde som oerhört positivt. Jag har gått på ett antal provningar ledda av in-flugna (eller -körda) vinproffs. Min upplevelse är att många av proffsen har något mer att förmedla än sådant som rör kvällens tema och vin. Ofta är det något som ska säljas eller så är det egna varumärket som ska framhävas. Ibland blir det något slags taskigt stand-uppande av det. De stora stora personligheterna skymmer vinerna som ska provas och detta skapar mest irritation hos mig. Kvällens provningsledare Matz Bengtsson var föredömligt koncis och mycket kunnig. Kärnfullt och koncentrerat skulle man också kunna säga.

Vinerna var inte så dumma de heller. Kvällens tema till trots var välkomstdrinken ett vitt vin, en 2007 Sattlerhof Sauvignon Blanc från Sudsteiermarkt. Ett väldigt trevligt litet vin och ett par kvalitetsklasser upp jämfört med vinet från druvkursen. Doften gav en del krusbär och svartvinbärsblad men här fanns också en god dos tropisk frukt. Smaken var förvånansvärt fyllig och avrundad. Syran relativt mjuk och balanserad av sötma från frukten. En riktigt bra och rätt elegant Sauvignon Blanc.

Bland de röda var tre direktimporterade av föredragshållaren och de finns således inte tillgängliga på systembolaget. Samtliga dessa tre kom från Burgenland-producenten Gesellmann. Först ut var en 2007 Blaufränkisch. Blårött i färgen men inte särskilt tätt. Ungdomlig doft med mycket bärfrukt och en viss pepprighet. Smaken var ungdomlig, bärfruktig, slånbär, klarbär och svarta vinbär. En viss bitterhet i slutet. Charmigt och sympatiskt vin. Kostar c a 9 euro direkt från odlaren.

Från samme odlare kom också en 2007 St. Laurent. Mig veterligen första gången jag provar ett vin på druvan. Mörkare och tätare i färgen än det föregående. Doften påminner lite om en fruktig Pinot Noir. Jordgubbar, hallon och mörka körsbär. Smaken är medelfyllig och har rätt hög syra. Även detta vin kostar c a 9 euro

Sista vinet från Gesellmann var en 2006 Siglos Pinot Noir. Jag drack en annan österrikisk PN häromveckan från Weingut Josef Lentsch. Den var mycket bra men Gesellmanns variant var faktiskt ännu bättre. Doften, med väldigt fin bärfrukt, vildhallon, jordgubbar, vittnar om varsam och skicklig fathantering . Smaken är följer doften, har fin syra och lätt strävhet. En mycket charmig och välgjord PN som verkligen imponerade.

2003 Föllikberg Zweigelt från producenten Kollwentz var tillsammans med det föregående min favorit. Ett vin som lagrats på väl använda barriquer. Spännande och komplex doft där bärfrukten tonats ned något och istället hittar jag en del animaliska toner, fin kryddighet och en aning kokta grönsaker. Medelfyllig smak, bra tanniner och fin balans.

Tyvärr blev 2005 Pannobile från producenten Heinrich en liten besvikelse. Vinet är en blandning av 70% Zweigelt och 30% Blaufränkich som legat 17 månader på ekfat. Doften är god med röda bär, en del kryddor, smörkola och vanilj. Smaken var lite kort och gles och eken får för mycket utrymme i smakpaletten.

Sammanfattningsvis en trevlig, intressant och lärorik kväll. Även om jag fortfarande kommer att betrakta Österrike som i första hand ett vitvinsland så finns det ingen anledning att missa deras bästa röda.