NV Kumpf et Meyer Restons Natur Petillant Naturel

Jag vet inte vad det är som gör det men du kan kalla det för Colfondo, metodo ancestrale eller pet nat, det kan komma från Sicilien, Emilien, Veneto (inom eller utanför prosecco-zonen), Loire eller Alsace. Jag kan ändå inte komma på något vitt, flaskjäst med jästfällningen kvar i flaskan som jag inte gillat. Kvällens vin gör inget för att ändra på detta faktum.

Kumpf et Meyer Restons Nature Pet Nat ser verkligen ut som ett skolboksexempel på vintypen. Blekgult, grumligt med en hel del fasta partiklar i flaskan. Doften är jästig och fruktig med päron och citrus. Ändå bara en försiktig ouvertyr till det som väntar. Smaken är en verklig vinkick i det lilla formatet. Friskt, uppiggande och livsbejakande bubbel. Mjuk mousse, bra syra o fin frukt. Varken mer eller mindre.

Extra Brut vinimport säljer för 115 dkk

2011 Domaine Léon Boesch Riesling Grandes Lignes & Pinot Noir Les Jardins

Jag dricker gärna Alsace-viner men har aldrig kommit mig för att riktigt lära känna området. Riesling och gewürztraminer är favoriterna men det går årligen ner en låda crémant och någon störflaska pinot noir. Eric Lichtlé och Leon Boesch tillgodoser mina behov och jag har aldrig känt något större behov av att leta vidare.

Domaine Leon Boesch håller till i den lilla byn Soultzmatt. De har 13 ha, varav 2.5 ha grand cru-marker,  som odlas biodynamiskt sedan år 2000. Det är ett renodlat (i dubbel bemärkelse) familjeföretag som nu är inne på 11:e generationen. Produktionen ligger på c a 80.000 flaskor per år.

2011 Riesling Grandes Lignes är naturligtvis ungt och outvecklat men ändå förvånansvärt tillgängligt. Doften är fullpackad med äpplen, tropiska frukter, honung och kritiga mineraler. Några tydliga petroleumtoner har inte utvecklats men de kommer säkert om vinet får något års ryggläge. Smaken har också en hel del babyhull. Friska äpplen, tropisk frukt och honung. Hög syra och rikligt med kritiga mineraler. Gott, generöst men ännu lite oslipat.

2011 Pinot Noir bjuder på en mycket druvtypisk doft. Pinot-kryddor som minglar med vildhallon och svamptoner. Just nu är det bären som spelar förstafiolen och dominerar doftspektrat. Smaken upplevs initialt som förledande lätt men den generösa frukten kickar in och fyller ut rejält. Syran är frisk och ger fräschör och balans. Just nu väldigt charmigt och i en lättgillad fas.

2011 Bollenberg (Lichtlé)

För ett tag sedan, kanske hos Finare Vinare, dök det upp en fråga om vilket vin man druckit flest flaskor av. För min del är det utan tvekan Eric Lichtlés Edelzwicker Marinès. Inget fancy alls men bara helt självklar att korka upp i tid och otid.

Lichtlés senaste tillskott i produktkatalogen, Bollenberg, går i samma lättgillade stil och kommer - om Gud vill - att bli en stark kandidat till titeln oftast förekommande vin i glaset. Det här är första årgången från Lichtlés nyinförskaffade vingård. En stor investering för en vinbonde i Alsace, men en som alltså redan ger avkastning - i alla fall i ett gott vin.

Om Lichtlés grand cru Goldert behöver tid på sig - 2007:an är i bra form nu - så behöver inte Bollenberg-rieslingen i den här tappningen sparas på. Lättare, mer omedelbart charmig än Goldert, men också med en viss elegans och struktur. Bra balans mellan syrorna, frukten och den oundvikliga Lichtléska lilla sötman.

Det är möjligt att Eric kommer att försöka skruva upp volymen på vinet från sin nya mark i framtiden - och det ska bli en intressant utveckling att följa - men för min del får det gärna fortsätta på den inslagna, enkla vägen. Vi gillade det skarpt till en majskyckling ugnsstekt med en ävja av rosmarin, lime, vitlök, ingefära och olja under skinnet + en gräddig gratäng på zucchini, morot och savoykål + ordentligt med brasvärme. För, som synes: vintern fortsätter.

Vid direktleverans till brofästet på den danska sidan tar Eric 84 DKK för Bollenberg, vilket prismässigt placerar vinet mellan basrieslingen och Goldert. Det får bli påfyllning vid nästa leverans, vilken tycks bli ganska snart. I sitt senaste nyhetsbrev meddelar Eric att den stundande årgång 2012 kommer att bli hans första Eco-certifierade. Ännu ett skäl att fortsätta prenumerera på hans viner.

2007 Lichtlé Gewürztraminer Tradition

Jag brukar gilla viner som bjuder lite motstånd, som vågar vara besvärliga, har integritet och käftar emot. Eric Lichtlés 2007 Gewürztraminer Tradition är inte ett sådant vin. Här har vi ett vin som är helt inställt på att bereda ren, skär njutning och glädje åt den som dricker och som går i land med det.

2007 Gewurztraminer Tradition är guldgult i färgen. Doften är fullpackad med godsaker utan att bli överlastad, tung eller överdrivet parfymerad. Det tar inte många sekunder att känna igen druva och ursprung även om det här är en högst personlig gewurztolkning. Här finns druvor och kryddighet men frukten drar mer åt citrushållet än åt det exotiska.

Det här är en balanserad gewürztraminer. Alkoholen klockar in på i sammanhanget rimliga 13.5%.  Smaken följer aromerna precist. Kryddor, druvighet och citrusfrukter i olika skepnader. Syran ger fräschör och ett riktigt lyft åt smaken. I avslutningen dyker det upp lite grapebeska. Fina grejer och ett suveränt matvin när vi gör ett taffligt försök att laga thailändskt.

Det här var utan tvekan den bästa flaskan av sex. Tyvärr även den sista. Det hade varit kul att kunna följa vinet ytterligare några år. Just nu är det årgång 2009 som finns till försäljning och den kostar c a 70 DKK vid köp direkt från producent. Jag hoppas att Eric dyker upp för en julleverans. Information om man beställer , sortiment och ungefärliga priser hittar du här

2011 Licthlé Riesling Bollenberg

Vi fortsätter med att försöka få det att hända lite mer på vinfronten i Ängelholm. I början på sommaren kollade vi av intresset med Fulvio Bressan. Det försöket föll väl ut och i fredags körde vi nästa evenemang, en helkväll med Eric Lichtlé. Åtta viner, rejält med mat och möjlighet till påfyllning det mesta ger  en vinprovning i min smak. Nackdelen är väl möjligtvis att det blir lite ofokuserat, eller kanske snarare att fokus hamnar på något annat än vinprovning i traditionell mening. Efter som jag dessutom var med och höll i trådarna blev det heller inget skrivet.

Under provningen berättade Eric att familjen nyligen köpt ett par hektar ny vinmark en dryg mil söder om hembyn Gueberschwihr. Den nya vingården heter Bollenberg och Eric beskriver området som mycket speciellt.  "Ett stycke Provence mitt i Alsace" säger Eric och fortsätter "Marken är täckt med stora stenar precis som i Chateauneuf, här växer mycket vilda örter, orkidéer och buskar. Det är torrt och jorden är mycket mager."  Vingården var i rätt dåligt skick och priset högt. Rankorna är mellan 30 och 40 år. En del kommer att behöva omplanteras de närmsta åren

2011 Riesling Bollenberg har tappats på flaska relativt nyligen och dessutom alldeles nyanlänt. Jag har naturligtvis inga referensramar när det gäller detta vinet men upplever doften som direkt spektakulär men inte särskilt druvtypisk. Det första intrycket är mycket friskt och fräscht, lätt parfymerat men inte alls påträngande. Vita blommor, persika och citrus. Nöttoner och en lätt mineralisk sälta. Munkänslan är mjuk och nästan lite krämig. Frisk syra, citrus och bara en touch av sötma. Riesling Bollenberg är utan tvekan det av vinerna som trivs allra bäst ihop med kvällens fisk- och skaldjursgryta. Kostar 79 DKK och kan beställas på lichtlewines@hotmail.com

Nästa provning på Hedentorps blir den 6/10 och då är temat "Vin, kvinnor&...Fabio". Mer information kommer.

Ett säkert vårtecken

Eric Lichtlé behöver väl vid det här laget ingen närmre presentation. Den som har behov av att fylla på lagret av förstklassig Alsace-riesling och/eller gewurztraminer kan kontakta Eric på lichtlewines@hotmail.com. Leverens veckan efter påsk. Läs mer om Lichtlés viner här eller hos bloggrannar som


Finare Vinare
VPK2881
Who cut the cheese
Red Scream and riesling

2008 Domaine Marc Kreydenweiss Pinot Blanc Kritt

Jag fortsätter att utforska Marc Kreydenweiss sortiment, denna gång en Pinot Blanc från Alsace. Pinot Blanc är vad som står på flaskan men vinet innehåller även klevner och  auxerrois utan att det nämns. Märkligt. Nåväl, med vinet är det inget som är märkilgt.

Ljust halmgul färg. Doften är rätt speciell. Den är rund, fet och kraftfull utan att vara påträngande. Jag kommer på mig själv med att tänka riesling, chardonnay och albarinho snarare än pinot blanc. Fast på pinot blanc tänker jag egentligen aldrig. Jag saknar helt referenser. Här finns äpple, päron, citrus och en del honungstoner. Här finns också mycket tydliga mineraltoner och vaga petroleumångor. Generöst och trevligt.

Smaken är relativt kraftfull med rondör och pondus. Äppel/päron-kombination är det första intrycket jag registrerar och sedan lite honungssötma. De friska syrorna kickar in och bär tillsammans med värmande alkohol smakerna i en lång avslutning. Fin eftersmak med citrus och mineraler där man kan förnimma en lätt sälta och en aning bitterhet.

Theis Vin har årgång 2010 på lager. Priset 139 DKK känns lite väl högt. Jag handlade mina flaskor för c a 90 DKK på tilbud.

2010 Marínès (Eric Lichtle)

Vi har fortfarande soliga höstdagar, då Eric Lichtles Edelzwicker Marínès läskar efter en rask eftermiddagspromenad när vi åter kommit in i brasvärmen. Så till synes enkelt, men samtidigt gjort med omsorg och finess. Vilka druvor som ingår och i vilken blandning är inte så lätt att veta, men sylvaner och riesling är det väl och säkerligen en skvätt gewurztraminer också. Blommig och citrusfrisk doft, uppfriskande och vänlig smak - det här är ämabelt som bara den och sällskapet blir ännu gladare än förut.

Egentligen är det här till för sommarens varma dagar, men jag inser snabbt att det som är kvar av Marínès-lagret inte kommer att räcka till våren. Hoppas Lichtle har en ny Danmarkstur på gång inom kort.

Billigt bubbel

Billigt Vins nya varningstext är i vissa fall mer befogad än annars. Bestheims blekrosa Cremant d'Alsace Brut (pinot noir) är direkt vanebildande. Läskande smultronbubbel, frasig citrussyrlighet och en liten grapefruktbeska på slutet. "Synnerligen ämabelt", konstaterar MSÄ, som annars är skeptisk till det där beska och sträva. Slinker ner farligt lätt, såväl på egen hand som till pasta med tonfisk- och tomatsås som till franskbrödmackor med rökt korv. OK, ett stilla försomrigt lyckorus kan ha ett finger med i spelet, men det är inget snack om att det här är en sommarhit i vardande.

Därför tar Systembolaget sitt folkhälsoansvar på allvar och säljer ut de sista pavorna för 69 kr.

Det är även rea på Nya Zeeländska producenten Montanas vita bubbel (chardonnay/pinot noir). Absolut inget fel på det heller, men det gav inte upphov till samma omedelbara lustkänslor som det rosa bubblet. Lite mer vuxet strukturerat dock, och förmodligen mer användbart i matsammanhang. Hade kanske klarat att matcha en grillad bit lax. Kostar nu 79 kr mot tidigare 99.

2009 Kreydenweiss Riesling Andlau

Ett av de viner som gjorde allra störst intryck på mig under vår tripp till Provence var en Riesling från Alsace. När vi besökte Marc Kreydenweiss vingård utanför Manduel fick vi även prova hans by-riesling från Andlau. Om det var för att vinet skilde sig så markant från allt annat vi provade, om det handlade om situationen eller om det helt enkelt var ett väldigt bra vin har jag funderat en del på sedan hemkomsten. Efter lite googlande upptäckte jag att Tryffelsvinet importerar Kreydenweiss Alsace-viner och att Andlau-reislingen finns tillgänglig i beställningssortimentet.

Marc Kreydenweiss är en av pionjärerna när det gäller bio-dynamisk odling i Alsace. Han har 13 ha i Alsace, 16 i Costieres de Nimes och även en liten plätt i Chateauneuf-du-Pape. I Andlau har familjen marker i alla tre grand cru-lägena. Druvorna till by-rieslingen kommer från en vingård som ligger alldeles intill det berömda Wiebelsberg.

Färgen är djupt guldgul. Doften är mycket intressant och tilltalande. Inte yppig och storslagen utan mera nyanserad och elegant. Frukten ger mig associationer till ananaspastiller och citrus. Här finns en tydlig mineralitet men det jag går igång på är en subtil kryddighet. Jag hittar ett lätt stråk av anis och tydligare inslag av mynta och salvia.

Smaken är inte på något sätt en besvikelse men den matchar inte doften fullt ut. Här är det frukten som spelar första fiol med äpple och citrus. Ren, mycket välbalanserad smak och frisk syra ger ett förträffligt matvin.

2009 Riesling Andlau finns i BS och kostar 169 kr. Danska Theis Vin har ett brett utbud av Kreydenweiss viner, både från Alsace och Costieres de Nimes

2009 Lichtlé Marinés

"Sanningar Det man känner är lika verkligt som det man förstår.

Jag kan känna att en text, en dikt, en berättelse är bra. jag förstår inte alltid varför. Jag kan känna att en målning, en teckning, en skulptur av en noshornsbagge är bra, jag fattar inte alltid hur.

Jag känner somliga dagar, väder, timmar, stunder intensivare än jag känner andra, jag vet inte varför, men jag gör det.

Det subjektiva är lika verkligt som det objektiva.

Den som inte fattar detta är obegåvad.

Eller laborerar - som i vissa politiska affärer, till exempel Sturup - med ofullständiga sanningar"

Olle Hammarlund - "Röster i Vinden"

I helgen bekantade jag mig för första gången med Lichtlés 2009 Marinés. Jag missade själv att köpa några flaskor men delar av bekantskapskretsen handlade desto mer. En eftermiddag med sommartemperatur tillbringades i en trädgård. Tio vuxna och ett gäng barn. Vi spelade kubb, letade påskägg, någon spelade gitarr, andra pysslade med maten. Alla gjorde det de skulle, skulle man kunna säga, medan raden med tömda Marinés-flaskor bara växte.

Någon var nyfiken på Lichtlés andra viner och föreslog att vi skulle öppna en gewurztraminer eller en riesling men jag hävdade bestämt att just då och just där så fanns det inget bättre vin än Marinés. Jag fick som jag ville och innan det var dags för påskmiddag så var lådan tömd.

2009 Marinés går i en ljust guldgul färg. Supertrevlig doft som sprider gott humör. Frisk och blommig. Behaglig och frisk doft med tropisk frukt och citrus. Som solsken och behaglig temperatur.

Smaken går i precis samma vänliga och varma stil. Fräsch citrusfrukt, lätt mineralisk sälta och krita. Här finns en lätt sötma som höjer charmfaktorn. Frisk syra med en liten aning bitterhet i finalen.

Rent objektivt talar vi om en edelzwicker -ett enkelt vardagsvin- från en riktigt bra årgång. Min subjektiva upplevelse är den av ett slags perfektion. Jag har ingen önskan om att något skulle vara annorlunda. Utom möjligtvis att jag slapp att sträcka mig efter flaskan för påfyllning. Eller jag själv hade ett par lådor.

2007 Lichtlé Riesling Grand Cru Goldert

Idag hade jag ställt in mig på att hitta någon skyddad hörna på tomten där jag skulle kunna sitta och njuta av vårsolen, läsa nya numret av Vinforum och sippa på en riesling. Tyvärr satte ett grått molntäcke stopp för möjligheten att realisera planerna. Istället försökte jag fixa till lite vår inne med en bukett tulpaner, lax och sparris. Lyckligtvis slapp jag fejka vinvalet.

Jag har skrivit flera gånger tidigare om Fernand Lichtlé et Fils viner. Idag provade jag 2007 Riesling Grand Cru Goldert. Vinet går i en tjusigt ljusgul nyans. Doften är precis som jag vill ha den. Massor av mineraltoner, skiffer och sten. Det känns som en ännu inte fullt utvecklad petroleumdoft. Lite renare och mer precis jämfört med tidigare årgångar. Frukt finns det såklart också. Mogna tropiska tongångar vänslas med äpplen och citrus. Lite honungssötma rundar av.

Vinet har en rätt fet karaktär och lite oljig munkänsla. Den friska syran packas in i ett behagligt hull . Relativt fylligt och kraftfullt. Lång, god eftersmak på temat äpple, honung och citrus.

Svensk importör lär vara på gång. Själv hoppas jag att Eric Lichtlé kommer med lastbilen till Danmark relativt snart. Det här var sista flaskan från ett sexpack och 92 DKK är svårslaget när det gäller prisvärdhet.

2006 Domaine Leon Boesch Gewurztraminer Grand Cru Zinnkoeple

Vi hade besök ikväll. Ett besök som alltid delar familjen i två läger. Ena halvan gläds åt gästen medan resterande delen är mindre roade. Vi har hittat något slags konsensus kring besöken. De tolereras så länge det inte är frågan om övernattningar, de inte blir allt för frekventa och inga äldre släktingar till gästen följer med.

Själv gillar jag besöken även om gästen ifråga är väldigt kinkig när det gäller vinval. Faktum är att jag aldrig lyckats göra honom riktigt nöjd. Gamle Ole är en stor personlighet med bestämda åsikter när det gäller vin.

Ikväll försökte jag med en flaska 2006 Domaine Leon Boesch Gewurztraminer Grand Cru Zinnkoeple. Domaine Leon Boesch i Soultzmatt drivs av Gerard Boesch och sonen Matthieu. Gerard är elfte generationens vinbonde. Egendomen omfattar 13 ha vinodling varav 2.5 utgörs av grand cru-marker. Odlingen är biodynamisk och man tillämpar traditionella metoder med naturjäst och lagring på stora, gamla ekfat.

Vinet är guldgult, nästan orangt i färgen. Doften är verkligen klassisk gewurz. Intensiva aromer av lychee och andra tropiska frukter i ett lätt övermoget stadium. Här finns ett rejält lager med honung och tydliga inslag av ingefära och andra kryddor.

Smaken är också den otroligt intensiv. Tropiska frukter och honung tar munhålan i besittning. God druvighet och, tack och lov, för druvsorten bra syra som balanserar viss restsötma. Lång kraftfull och hettande eftersmak med lite bitterhet och ingefära.

Det här är en verkligen en kraftfull och mäktig gewurztraminer. Alkoholhalten ligger på 15.5 väl inpackade procent. Det skulle lätt kunna bli för mycket men det fungerar tack vare bra syra. Inget jag vill dricka några större mängder av men till en vällagrad Danbo är det inte så lätt att hitta ett mer passande sällskap.

Finns i beställningssortimentet eller hos danska Emilie vin

2006 Lichtlé Riesling Grand Cru Goldert

Eric Lichtlé är den som idag driver den anrika Alsace-firman Fernand Lichtlé et Fils. Några gånger per år packar han sin lastbil och kör norrut för att leverera förbeställda viner till sina kunder i Danmark. Det blir ett direkt möte mellan vinbonde och kund och alla mellanhänder plockas effektivt bort, till nytta för både kund och producent. Det innebär bland annat att man kan handla Lichtlés Riesling Grand Cru Goldert för under en dansk hundring. Jag handlade på mig en del av Lichlés viner för ett knappt år sedan. Jag gillade inte allt men rieslingen har genomgående varit mycket bra. Allra bäst är såklart toppvinet och ikväll drack jag min sista flaska. Läge att stanna upp och fundera lite på vad som har hänt med vinet sedan december.

2006 Riesling Grand Cru Goldert är ljust guldgult i färgen. Doften domineras av oljiga petroleumtoner och mineraler. Det luktar lite skitigt. Maskinstation eller cykelverkstad. Autobahnfunk. Frukten finns där men den är väl inpackad i dieselavgaser. Lite päron, tropisk frukt, äpple och citrus som toppas med ett litet uns honung.

Vinet har som sig bör en lite fet och oljig munkänsla. Syran är mycket frisk men bäddas in i frukt och mineraler. Rätt lång eftersmak med lite bittra citrustoner. Ett fantastiskt matvin som funkar till väldigt mycket men som också är väldigt gott på egen hand.

Eric Lichtlé har onekligen lyckats även den erkänt svåra årgången 2006. Jag ser verkligen fram emor julbesöket då jag hoppas han plockar med sig 07:orna. Om du kan ta dig till Danmark utan alltför stort besvär rekommenderar jag dig att slänga iväg ett mail till lichtléwines@hotmail.com för en prislista och information om hur man beställer. När det gäller prisvärdhet är Lichtlé svårslagna.

Påskviner - Vitt, rött och sött

2006 Taurasi Radici Fiano di Avellino köptes på systembolagets rea någon gång runt årsskiftet och är tyvärr numera slutsålt. Vinet går i en ljust guldgul färg. Det är mycket aromatiskt och väldigt trevligt att sniffa på. Här finns en klockren doft av gröna äpplen, nästan en karikatyr. Bakom äpplena finns päron, tropisk frukt, honung och en fin nötton. Jag känner också något svårbeskrivet, kanske en svag begynnande petroliumdoft . De rätt tydliga fataromerna jag hittar är något av ett mysterium. Producentens hemsida uppger att bara rostfritt stål använts.

Munkänslan är lätt oljig. Initialt känns den höga friska syran och de gröna äpplena och päronen dyker upp igen. Mellanpartiet ger en sötare upplevelse med gula plommon, honung och fattoner. I finalen dyker den höga, friska syran upp igen och ger en lång eftersmak. Ett riktigt bra och spännande vitt vin från den italienska södern.



Påskens röda blev en sydrhonare, denna gång från Vacqueyras. Producenten är välrenommerade Arnoux & Fils . Företaget har 40 ha egna vinmarker och dessutom en stor negociant-rörelse. De producerar viner under flera olika etiketter och deras lågprisviner är stapelvaror i de danska snabbköpen. Seigneur de Lauris är beteckningen på firmans toppviner och med den etiketten säljs även vin från Gigondas och Chateauneuf.

2007 Vacqueyras Seigeur de Lauris, som är gjort på c a 70% grenache och 30% syrah, har en mörkt purpurröd nyans. Doften är verkligen häftig med rejäla skopor mörka körsbär och björnbär. Det fyller på med sydfranska örter och tapenade. Smaken förvånar mig lite. Det blir aldrig den fruktbomb jag befarat. Visst går aromerna igen i smaken men vinet känns rent och balanserat. Det har bra syra och silkiga tanniner. De 14.5%en alkohol känns inte det minsta besvärande utan ligger väl inpackade. Vinet köptes hos danska Superbest, kostade strax under en dansk hundring och gav väldigt mycket
pang för pengen. Jag misstänker dock att detta inte är det vinet som Robert Parker gav 92 pinnar.



Det söta köptes också i Danmark. På en parkeringsplats strax utanför Helsingör. Det är oftast där man gör de största fynden. Det var dock ingen polsk lastbilscahufför som sålde vinet utan Eric Lichtlé från Alsace. Utöver rieslingen som provades här blev det några flaskor gewurztraminer.

2007 Lichtlé Gewurztraminer Vendange Tardive går i guldgult. Doften är slipprig, ekivok eller oanständig. This is kinky stuff. Det stiger en sirlig sötma ur glaset med övermogen tropisk frukt, ingefära och honung. Konsistensen har också den något slags otillbörligt trögflytande form. Smaken är intensivt söt, enligt Eric Lichtlé låg sockerhalten på SGN-nivå, eldig och kryddig. Den tropiska, lätt bedagade fruktigheten går igen liksom en ingefärskryddighet som förstärks av alkoholens eldighet. Här finns en viss syra som hindrar vinet från att tippa över helt. Gott, och en dessert i sig självt men bör njutas i små doser och utan småbarn i närheten. Kostade 144 DKK på parkeringsplatsen.

2006 Lichtlé Pinot Gris Fût de Chêne

Dags att öppna en av flaskorna ur leveransen från Eric Lichtlé, en fatlagrad pinot gris. Vinet är guldgult i färgen och har ett vackert lyster. Doften vittnar om ett moget vin. Här finns ett markant inslag av övermogna päron, honung och tropisk frukt.

Vinet har hög viskositet och känns lite tjockt och oljigt. Aromerna går igen i smaken men vinet känns inte helt harmonsikt. Syran känns spretigt skarp och krockar med, snarare än att fungera som en pendang till, sötman.

Helt OK till hämtad kinamat en torsdagskväll men inget jag kommer att köpa igen. Vinet kostade 60 DKK.

Medelålders Italienare

Igår fick Billigt Vin besök av Italienska Viner. Som upplagt för en provning av billiga italienska viner kan man tycka.
Vi inledde med ett glas vitt för att väcka smaklökarna. Ett vackert guldgult vin med lite gröna stick. Doften ger goda jästtoner, mineraler och fin citrusfrukt parat med en inbjudande sötma. I munnen känns vinet lite tjockt och oljigt. Den tidigare så friska syran är forfarande högst påtaglig men har rundats av något. Det tog paret Lucchesi ungefär en halv minut att efter gott samarbete pricka in både område och två av tre druvor. Imponerande när det handlar om en chardonnaybaserad slamkrypare från Alsace. Vinet var Zind Z004 från Domaine Zind-Humbrecht inköpt efter tips från Finare Vinare


Över till dagens huvudtema. Fyra italienska endruvs-viner i ett stadium av viss mognad provas blint. Jag är ensam om att veta vad som finns i de folieklädda flaskorna

Vin nummer ett är ljust, helt genomskinligt i en tegelröd nyans. Doften bjuder på stor elegans med härligt friska fruktaromer. Hallon och körsbär samsas med inslag av torkad frukt och viss kryddighet. Smaken kännetecknas av frisk syra och viss strävhet. Sensuellt och charmerande.

Visst handlar det om en traditionell barolo från Fennochio, 1998 Barolo Cannubi. En förhållandevis lätt och elegant barolo som är tillgänglig och högst njutbar nu men med ett långt liv framför sig. Jag gillar verkligen det här, särskilt kombinationen av kraftfullhet och intensitet utan alltför mycket tyngd. Finns fortfarande att köpa hos danska Winewise. Kostade c a 300 DKK för ett år sedan.

I glas nummer två finns ett vin som går i samma tegelröda nyans men det är något tätare och mörkare än det föregående. Doften ger klockrena svarta vinbär, lite paprika och mineraltoner. Allt binds samman av en intressant ton av fläder. Även detta är ett slankt, elegant och vitalt vin med rätt hög intensitet i smaken. Här dominerar svarta vinbär/fläder kombinationen och ger ett udda men väldigt välsmakande vin. Bra syra och väl integreade tanniner. Håller många år till.


Vinet är 1998 Bressan Pignolo. Pignolo odlas i ett litet område i östra Friulien. Druvan är krävande och svårodlad och var nästintill utdöd innan den åter började odlas i liten skala under slutet av 70-talet. Vinet är ett gott bevis på att det görs fantastiska viner även utanför de allra mest etablerade områdena. Ännu ett vin från Winewise. Kostar c a 300DKK

Vi går vidare till vin nummer tre. Det är mörkt tegelrött och genomskinligt. Doften ger tobak, läder, torkad frukt, mandelmassa och en del röda bär. Smaken ger bra balans mellan söt torkad frukt och bra syra. Det dyker upp mogna plommon med lite skalbeska och viss strävhet mot slutet. Bra längd och god eftersmak av torkad frukt. Jag gissar att detta vinet står på topp nu.

Visst finns det likheter mellan aglianico och nebbiolo. Detta var 2000 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva. Finns i senare årgång på systembolaget

Sista folieklädda flaskan innehöll ett vin som var betydligt mörkare i färgen än de övriga. Doften talade direkt om ett vin i utförsbacken. Det kändes bläckigt och sumpigt. Även lite russintoner och portvinskänsla. Smaken fyllig och kraftig med syragenomslag och mycket alkohol. Inte särskilt kul alls och dagens enda besvikelse.

Vinet var 1997 Vigna del Noce Barbera d'Asti från ultratraditionalisten Trinchero. Vinet kommer från en vingård med 70-åriga stockar och har lagrats 30 månader på . Jag har varit extremt nyfiken på Trincheros toppbarbera länge och hade väntat mig betydligt mer än så här. Trist. 200 DKK hos Winewise


Patrik hade med en flaska 2007 Ginestra Barbera d'Alba. Härligt med lite ungdomlig fräschör på bordet. Tät blåröd färg och en doft som matchar. Det är näsan i bärspannen direkt. Fullständigt oemotståndlig och omedelbar charm med surkörsbär, hallon, blåbär och säkert en massa annt. Det kommer en andra våg som visar upp en mer seriös sida med lita lakrits och god kryddighet. Smaken är ren och frisk med perfekt balans mellan frukt och syra. Såhär ska ung barbera smaka.

Till sist bryter vi mönstret med en sydfransos och öpnnar en flaska 2004 St Jean du Barroux Cuvée Oligocene från Ventoux i södra Rhonesom tidigare avhandlats här Vinet har en tät mörkröd färg. Doften ger först kirchwasser och choklad. Det får några timmar på karaffe innan vi smakar och då har den initiala doften kompletterats med björnbär, sviskon och mineraltoner. Smaken är mycket fyllig och intensiv med körsbär, choklad och sviskon. Vinet balanseras av bra syra och en stabil tanninstruktur. Ett perfekt ostvin.

Det känns som att vinåret har börjat bra !

Lichtlé till Danmark

Eric Lichtlé, vinodlare från Alsace, kommer till Danmark den 10/12 för direktleverans av beställda viner. Är du intresserad och har möjlighet att hämta flaskorna någonstans i Köpenhamnsområdet så kontakta Eric på lichtlewines@hotmail.com för mer information, prislista etc Vinerna är högklassiga och priserna oslagbara. Finare Vinare provade och gillade för ett tag sedan

2007 Domaine Léon Boesch Gewurztraminer Breitenberg

Av någon anledning så bloggas det inte så mycket om Alsace-viner. F&V korkar upp en ibland, Trimbachs Cuvée Frederic Emilie har fått en del uppmärksamhet och faktiskt även trotjänare Reserve Henny men annars är det rätt tyst på den fronten. Själv har jag länge haft en soft spot för Alsace. Det var hit min första vinresa gick och det satte sina spår. Jag har dock inte druckit så mycket Alsace-vin sedan bloggen startade och gissar att det beror på att det finns en hel vinvärld där ute att gå vilse i. Tack vare genomsympatiske Ole Sörensen och hans Emilie Vin så har jag fått upp ögonen för den utmärkte biodynamiske producenten Domaine Léon Boesch och det blir allt oftare östfranskt i glasen.

Domaine Léon Boesch är ett litet familjeägt företag som funnits sedan 1640. De har 13 ha, varav 2.5 med Grand Cru-status, runt byn Soultzmatt. Kvällens vin, 2007 Gewurtztraminer Breitenberg , har en djupt guldgult gnistrande färg. Bara doften får det att snurra till i skallen. Här finns den där typiska kryddigheten som gett druvan sitt namn, inslag av lychee, citrusfrukter och aprikoser, druvighet och houng. Det är rätt mycket sötma i doften och jag känner en viss oro över att smaken ska vara för klumpig och oelegant. Ska balansen hålla eller tippar hela lasset ?

Jag associerar ofta gewurztraminer med en överviktig dam som kompenserar bristande personlig hygien med generösa skvättar parfym. Det kan bli platt, orent och lite kväljande. Men lyckade exemplar är en snygg balansakt.

Farhågorna besannas dessbättre inte. Här finns en stor och intensiv fruktighet. Kryddigheten är nästan ännu mer påtaglig här med inslag av anis och ingefära. Här finns en frisk syra som styr upp det hela på ett strålande sätt och gör vinet till en stor upplevelse. Jag har aldrig upplevt en så utalad syra i en gewurz. Syran och alkoholen bär smakerna och ger ett långt rent slut utan den typiska bitterheten.

Det här är inget klassiskt skolboksexempel på gewurz. Syran är nästan av rieslingkaliber men den är inbäddad i ett fett lager av frukt och honung. Vinet var fantastiskt till en pseudo-asiatisk anrättning med kyckling, koriander, ingefära, vitlök och chili, och nästan ännu bättre till en bit munster med kummin.

Vinet kostar c a 90 DKK hos danska Emilie Vin. Den svenske importören Vinomatik tar inte in just detta vin men har 2005 Gewurztraminer Zinnkoepfle Grand Cru i beställningssortimentet.

2007 Riesling Breitenberg Vallée Noble

För några månader sedan provade jag Domaine Léon Boeschs Riesling Grand Cru Zinnkoepfle och blev väldigt förtjust. I kväll provade jag domänens vingårdsbetecknade, men inte grand cru-klassificerade, 2007 Riesling Breitenberg Vallée Noble.

Vinet har en ljust guldgul nyans. Vid första sniffen direkt efter upphällning är det stendött men efter att ha snurrat vinet några varv i glaset händer det saker. En ljuvlig ung rieslingdoft formligen rusar ur glaset. Här finns de tydliga dieselaromer jag älskar med massor av mineraler, päron, mandel och blomdoft. Det här är precis hur charmigt som helst men inte inställsamt.

Smaken är fyllig och vinet har ganska hög viskositet. Mineralerna är framträdande, liksom en yppig päronfrukt. Syran är rätt hög och mycket distinkt. Lång, ren och god eftersmak. Precis så här vill jag ha min riesling.

Vinet importeras av Vinomatik och säljs via beställningssortimentet. Tyvärr bara i Stockholmsområdet. Jag köpte hos danska Emilie Vin