Det finns många fördelar med att bo i Skåne. En av dessa är närheten till den danska huvudstaden. I lördags drog jag och herr K fördel av denna närhet och med hjälp av tåg och färja tog vi oss på två timmar till Köpenhamn. Efter snabbt avklarade besök i några bok- och vinyl-affärer befann vi oss strax som dagens första gäster på Brew Pub. Det ligger på Vestergade 29, en parallellgata till Ströget, i en stilrent avskalad källarlokal.Stället är vad det låter som, ett mikrobryggeri med tillhörande servering. Här finns en handfull egenproducerade öl som slåss om utrymmet bland hanarna med olika gästbrygder.
Jag och herr K gjorde samma gamla misstag som vi brukar göra och säkert kommer att upprepa, vi började med IPA. Brew Pub hade två egan varianter som båda testades. Pacific Ale är en dansk tolkning av hur amerikanerna gör den ursprungligen engelska alen IPA. Fyllig, mycket beska och mycket frukt som klarar en rätt hög alkoholhalt utan alkoholsötma. Riktigt gott. PJ Harvey ligger närmre det brittiska orginalet med lite mindre fruktighet och större komplexitet.
Trots rätt skadeskjutna smaklökar hann vi med att smaka och uppskatta Ralf Hutter , en mörk weissbier som faktiskt bjöd på en del beska tillsammans med skumbanan och kaffe. En märklig men intressant blandning och en weissbier man minns. Sista alen ut var den vi borde ha börjat med, Ellhorn Pale Ale. En lättare ale med mer fruktighet än beska. Somrig tyckte herr K och jag är böjd att hålla med. Apropå somrig så är det under den varma årstiden som Brew Pub verkligen kommer till sin rätt. De har en trevlig uteservering på en fantastisk innergård där jag tillbringat många behagliga eftermiddagstimmar.Brew Pub är ett mycket bra bryggeri som drivs av kompromisslösa ölentusiaster. Såväl ölen som stället har själ.
Vi hann också med ett kort besök på en vinstue som jag glömt namnet på. Stället hade den egenheten att de inte serverade vin och de flaskfyllda hyllorna var bara atrapper. Här dracks en Estrum Kloster från Bröckhouse. Ett mäktigt överjäst öl med stor fyllighet. Fruktig, kryddig (koriander ?) och rätt god enligt mig. Herr K höll inte med.
Det egentliga syftet med Köpenhamnsresan var egentligen inte att dricka öl utan att besöka Winewise, en vinimportör i liten skala som jag träffade på den slovenska vinfestivalen i Helsingör. Innehavaren Stefan Jensen har ett sortiment där tyngdpunkten ligger på Italienska viner från kvalitetsmedvetna producenter med biodynamisk/ekologisk inriktning. Många av dessa är också medlemmar i Vini Veri. Hos Winewise kan dessutom man hitta viner på ovanliga druvor som Pignolo, Vitovska och Terrano. Stefan Jensen var vänlig nog att bjuda hem oss för att prova några viner ur hans sortiment. Tyvärr hade såväl mina sinnen som mina smaklökar nått ett stadium av viss avtrubbning vid detta laget men jag gjorde några snabba notat.
Vi provade ett rött från Friuli-producenten Zidarich som ännu inte nått marknaden. Vinet var en blend på merlot och den lokala druvan terrano. Ett utpräglat matvin mer bra syror, god frukt och lång eftersmak.
Vi fortsatte från Friuli till Umbrien och Paolo Bea. Första vinet var vita cuvéen Santa Chiara gjord på Sauvignon, Chardonnay, Grechetto och Garganega. I mitt block står bara urgod och det var den. Det sista vinet väckte alla sovande smaklökar. Ett Montefalco di Sagrantino DOCG Passito från 1999 vars årsproduktion ligger på c a 3.000 halvflaskor. Ett fullständigt makalöst dessertvin. Smaken var oerhört intensiv och koncentrerad, russin, konfekt, mandelmassa och fikon var mina direkta associationer. Eftersmaken var lååååång. På metron tillbaka till centrum var jag fortfarande så inne på julsmakerna att jag började längta efter ris á la malta.
Jag lämnade Stefan Jensen och Winewise med en välfylld ryggsäck vars innehåll kommer att förgylla min tillvaro under de kommande veckorna och förhoppningsvis även att märkas på bloggen.
Innan återfärden till hemstaden hann jag och herr K även med ett kort besök på Vesterbro Brygghus, ett mikrobryggeri av helt annat slag än Brew Pub. Här verkar man mer ha hängt på en trend än drivas av ambitionen att göra riktigt bra öl. IPA:n var inte riktigt dålig men rätt slätstruken. Trist ställe med trist öl som avslutning på en annars lyckad men intensiv dag. En bra förberedelse för firandet av Billigt Vins hundrade inlägg.
