Visar inlägg med etikett bairrada. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bairrada. Visa alla inlägg

måndag 5 december 2016

2012 Tiago Teles Gilda


Minns inte när jag drack ett portugisiskt rött senast. Förr blev det ofta Periquita och Dao men det var länge sedan. Nu har man låtit mig förstå att det händer spännande saker där borta i väster. Utifrån kvällens flaska, som verkligen ger mersmak, kan jag bara konstatera att det kommer att bli mer portugisiskt framöver...

2012 Gilda från producenten Tiago Teles är gjort på merlot, castelao och tinto cao som vuxit på kalksten i Bairrada går i en lite matt brunröd nyans. Initialt är det rätt reduktivt men det vädras bort efter en vända på karaff. Doften bjuder på lite funkighet, rödblå frukt och svarta vinbär. Smaken är sval och läskande. Fin bärfrukt, bra syra, blyertspenna och rätt lätta tanniner.

Blint hade jag nog gissat på cabernet franc från Loire från ett lite varmare år. Det är svalt och läskande men visst har frukten lite extra generositet ? Hursomhelst en riktig ögonöppnare och definitivt något att gå vidare med Jättefint vardagsvin för en liten peng. Finns hos Stride Strömme i Köpenhamn.

måndag 20 juli 2009

Lagerrensning

Jag har samlat på mig väl många uddaflaskor. Vinare som jag inte riktigt vet varför jag köpt, som jag inte kännt mig tillräckligt sugen på för att öppna. Sedan finns det några varianter av sista-flaskan-i-lådan, viner som jag gillat tillräckligt mycket för att köpa en låda av men som inte känns så fullt så kul längre. Det finns också ett par flaskor som sparats till något speciellt tillfälle som aldrig infunnit sig. Flaskor som förmodligen börjar närma sig utgången av bäst-före-datumet. Situationen är nu sådan att det bara finns en sak att göra, att metodiskt poppa korkarna och beta av buteljerna.


Jag börjar med ett portugisiskt impulsköp, 2001 Império, gjort i Danmark(ja alltså vinet är gjort i Portugal, impulsköpet i Danmark). Jag korkar upp och dekanterar innan kvällens löprunda så vinet får en styv timme på karaffen.

Vinet har en rätt tät, mörkröd färg som drar lite åt det bruna hållet. Doften hade vid en blindprovning fått mig att placera vinet i sydfrankrike. En tät doft där aromerna går in i varandra. Gödselstack, kryddor och mörka bär. Inget finlir utan rustikt och jordnära. Smaken är också den minst sagt rustik men ändå överraskande. Om doften talade om en viss mognad så känns smaken väldigt ung. Syran är frisk och vinet är rejält strävt. Här finns inslag av peppar, svarta vinbär och något slags kryddörter. Bra längd och intressant eftersmak.

Vinet dracks till en rätt fet, ugnsstekt fläskkarré kryddad med rosmarin, skysås och potatismos, en nära nog perfekt kombination.