2001 Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese Trocken

I kväll blev det äntligen dags att korka upp den riesling som inte dracks hemma hos herr K under championsleaguefinalen. Ja, inte just den flaskan för den står kvar hemma hos herr K i utbyte mot den flaskan som jag felaktigt gav mig på. Vinet i fråga är 2001 Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese och det fick mig fullständigt på fall.

Vinet är fantastiskt vackert. Färgen är guldgul och ger en fingervisning om vad som väntar. Det ser så elegant, glädjufullt och tjusigt ut att det bara måste smaka bra. Doften levererar allt som den okulära besiktningen lovat. Den är rik och fyllig med karakteristiska mineral- och petroleumtoner. Det finns honung, citrus och torkade aprikoser och goda mandeltoner. Smaken går i precis samma still. Stor, fyllig och frejdig. En lätt sprits som kittlar tungspetsen. Tänk sedan på en av Anton Bergs chokladöverdragna marcipanskivor fyllda med aprikos. Ta bort chokladen och spraya med lite 5:56. Försök sedan föreställa dig att helheten skulle bli riktigt god och du har en bild av hur 2001 Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese Trocken smakar. Fast inte riktigt. För sedan kommer det långa goda slutet med frisk syra och en liten grapebeska. Alldeles otroligt gott.

Fast det här vinet är mer än så. Det känns lite som att dricka en högtid. Som när man träffar sina nära för att fira och ha trevligt. Alla är inställda på att det ska bli bra och bidrar efter bästa förmåga. Eller som en skolavslutning på flaska. Med detta menar jag inte att denna Riesling är perfekt in i varje minsta detalj. Bara att den är så god och så trevlig att dricka att det känns som fullständigt ointressant om det någonstans finns ett vin som smakar ännu bättre. Det fanns vid senaste kontrollen c a 150 flaskor kvar ute i butikerna. Det är nog ingen dum idé att slå en signal till närmsta systembolag måndag morgon och reservera några flaskor.