2008 Puech Auger Les Dolomies, ett av förra årets bästa reafynd. Producenten finns i Montpeyroux, Languedoc, en by som tycks ha egen appellationsstatus inom AOC'n Terrasses du Larzac.Vinet är tätt rött, nästan svart i glaset. Sega tårar rinner längs glasets insida och näsan fylls av en öppen, tilltalande doft - dov, köttig, med viol, peppar och söta frukter. Det är barrskogskryddigt och inbjudande, med en lite stickig fatton som dock inte tar överhanden. Man blir riktigt sugen på att ta en klunk.
Smaken är rena godisbutiken - blåbär, björnbär och lakrits. Det drar en aning åt det överlastat fruktiga, mörkt murriga och alkoholstarka hållet, egentligen en bag jag är rätt trött på. Men här finns tillräckligt med syra, mineralitet och pigghet för att vinet ska vara farligt drickbart. Det har en förvånansvärt len och smidig munkänsla. En initial bitterhet i svansen har smält in väl i helheten efter någon timme. Det är de vanliga misstänkta i sydfranska blandningar - syrah, grenache, kanske lite mourvèdre och carignan - säkert med betoning på syrah.
Ok - det händer inte så mycket mer, det finns inte så många fler dimensioner att sniffa och smaka sig fram till. Och det är inte heller poängen, det här är inte för att sitta och djupmeditera över. Till kryddig viltkorv, pasta och en tomat- och zucchinisalsa är det bra. Och medan jag snobbigt och magsurt tänker att det inte är tillräckligt komplext för att hålla intresset uppe, är vips det allra mesta av flaskan uppdrucket.
Förra exemplaret jag provade, kanske för ett halvår sedan, kändes lite tråkig. Det här är mest bara trevligt sällskap. Puech Auger Les Dolomies kostade strax över hundralappen när det lanserades, sedan reades det ut för 85 pix eller däromkring.
