Vårvintervin

En period av intensivt arbete har drastiskt kringskurit möjligheterna att sköta plikterna här på bloggen. Helt torrlagt har dessbättre inte livet varit - nästan uteslutande tack vare generösa och gästfria vänner. Från de senaste veckorna minns jag särskilt några höjdpunkter:

Ett besök hos svärföräldrarna, där förmågan att blint avgöra ett vins ursprung och innehåll blev satt på prov. Här hamnade jag åtminstone i rätt land - Italien - men hade svårare att bestämma druva och region. Svärfar fick efter hand ge allt tydligare ledtrådar (som att druvan börjar på "s" och producenten på "r") innan jag slutligen kunde gissa att det var toskansk sangiovese i Barone Ricasolis boxutgåva. Att det var gott till den hemlagade pizzan var inte svårt att avgöra, men naturligtvis borde jag ha prickat in detta utmärkta vin, som med jämna mellanrum korsat min väg sedan det lanserades. Jag valde emellertid att inte gräma mig alltför mycket utan istället njuta av maten, vinet, sällskapet och den påföljande skogspromenaden.

Ett annat gästabud hos goda vänner bjöd också på italienskt rödtjut, den här gången Copertino Rosso från Apulien. Till sitt pris 64 kr är det ett bra och lättgillat vin. Till köttgrytan, Boeuf Bourgignone, hade jag kanske valt ett lite kraftigare och mer strukturerat vin från exempelvis Rhône.

När tillfälle givits att korka upp i hemmet antar jag att det gärna blivit ännu mer sauvignon blanc från chilenska Veramonte - ett trevligt vin som gör vardagen lite festligare.

Så har vi ju även kommit in i schlagersäsongen, vilket är en given anledning att släppa loss alla förtöjningar och ge sig hän. Hembjudna till vänner vid Möllevångstorget - denna mainstreamkulturens bastion - bjöds på en överdådig buffé, ostar och goda viner. Här fanns till vår oförställda glädje Leths grüner veltliner, Yalumbas riesling samt en Wolf Blass sauvignon blanc från South Eastern Australia. Så mycket godsaker övervägde med råge även de mest mediokra bidragen i tävlingen. Till yttermera visso avrundades kvällen med grappa på chardonnay och calvados, en mycket behaglig och välsmakande förhöjning av sinnesstämningen. Värdarnas hemlagade countryblandning - där John Prine, Iris de Ment och Guy Clarke var några av huvudingredienserna - blev en bitterljuv kontrapunkt till den glättiga schlagersalladen.

2007 Veramonte Sauvignon Blanc Reserva

Ett skojigt vin från Valparaíso i Chile, bra att ta emot gäster med. Nästan färglöst med en anstrykning av grönt, som om vinet stulit en aning kulör från den kommande försommarens späda gräsmattor och nässelstånd. Doftar och smakar så också: spritsigt syrligt med hela baletten av krusbär och kattpiss, sommaren buteljerad. Som om vinmakaren tagit typbeskrivningen av sauvignon blanc och skruvat upp volymen på max. Jag imponeras av Espings äventyr i blindprovningsbranschen nedan, och skulle med säkerhet ha gissat i helt fel väderstreck. Men den som inte prickar in det här bör nog, enligt blindprovarnas stränga statuter, begå rituell harakiri (eller i alla fall ta sin Mats ur skolan).
I den spirande sauvignon blanc-vurm som för närvarande råder i hushållet är Veramonte en glad tillfällig kompis. Inte alldeles lätt att kombinera med mat, dock. Vi har prövat det till en syrlig kycklingrätt med färsk pasta. Min själs älskade blev på fortsatt gott humör av detta, medan jag satt och mumlade "verdicchio från Marche" för mig själv. Samtidigt som jag, så klart, lät mig väl smaka av både maten och vinet.

Veramonte Sauvignon Blanc Reserva 2007 (nr 99733).