Snedsteg

I helgen bestämde jag mig för att gå lite utanför de områden jag vanligtvis rör mig i. Inte för att jag egentligen hade lust utan av helt andra skäl. De absolut mest lästa inläggen på Billigt Vin handlar om vin till tacos. Varje fredags-eftermiddag så blir det ett antal träffar på sökningar som "Vilket vin passar till tacos" eller "vin+tacos". Jag har länge tänkt att testa runt och försöka hitta ett bra tex-mex-vin men inte blivit färdig. Kanske för att det inte känns helt angeläget. I fredags var det dags att knapra nacho-chips och köttfärs igen. Jag bestämde mig för att testa zinfandel, en druva som jag aldrig lyckats komma särskilt väl överens med tidigare. En flaska 2006 Beringer Estate Founders Reserve Zinfandel inhandlades och dracks till maten. Och jodå, det funkade väl bra. Med mycket frukt och reltivt lite strävhet så gick det bra till den kryddiga, smakrika maten. Att dricka vinet utan mat var däremot ingen angenäm upplevelse.

Vinet har en tät blåröd färg. Doft med intensiv bärdoft, blåbär och hallon, lite kryddor och ett obehagligt inslag av vanilj och alkohol. Smaken ställde till större problem än så. Bärfrukten fanns kvar och var väl ok men sedan kom en rätt läskig sötma och mer inställsam vanilj. Det kändes bara kletigt, smetigt, opersonligt och utslätat. Merparten av flaskan fick bli såsvin.

Jag ska snart göra ett prov i munskänkarnas druvkurs och missade rödvinsavsnittet helt. Eftersom vin-dieten till rätt stor del består av obskyra italienska lokalt odlade druvsorter känner jag mig rätt osäker på klassikerna. Åtminstone på en av dem. Jag kom på att jag nästan aldrig dricker Cabernet Sauvignon-viner. Ibland ett blandvin som domineras av Cabernet men jag tror inte jag druckit mer än ett druvrent CS-vin sedan jag började blogga.

Det visade sig inte vara helt lätt atthitta Cabernet Sauvignon om man ville ha det druvrent och av någorlunda kvalité. Jag fastnade av någon anledning för 2007 1865 Cabernet Sauvignon från Maipo i Chile. Färgen påminner mycket om det föregående med en tät, mörkt blåröd nyans. Doften är mycket fruktig och domineras av druvtypiska svarta vinbär. Här finns också något slags rökighet och tydliga fattoner. Smaken är även den mycket fruktig. Den nästan vrålar svarta vinbär åt en. Bra syra och en tydlig strävhet stramar upp och gör att inte allt går över styr. Vinet var faktiskt riktigt bra till en bit marinerad och välkryddad fläskkarré men på egen hand rätt tröttsamt. Förmycket kraft och väldigt lite nyanser. Inte dåligt men definitivt inte min stil.
Helgen gav mig två erfarenheter som mest fick mig att längta efter gamla världen.