Prosecco och köttbullar

En serie förvecklingar, missförstånd och hänsyn till diverse sociala konventioner ledde till en av årets på pappret märkligaste mat - vinmatchningar. Eller kanske jag borde skriva missmatchningar. Åtminstone på pappret. För i verkligheten så funkade det faktiskt riktigt bra med kötbullar, mos på mandelpotatis, gräddsås, vaxbönor och rårörda lingon till en flaska Solatio Prosecco di Valdobbiandene från producenten Alterive.

Vinet är, som sig bör, mycket ljust med de minsta av små bubblor. Det är nästan helt stilla, eller tranquila som det heter i prosecco sammanhang, med bara en lätt, knappt förnimbar sprits. Det doftar som jag minns att Merry fruktsoda doftade. Friskt, allmänfruktigt, druvigt och lite sött. Smaken är däremot helt torr, med distinkt syra och mera frisk tutti fruktighet. Jag vet inte om det är rätt ord i sammanhanget men jag uppfattar vinet som väldigt rent, stramt och distinkt för att vara en prosecco. Mot slutet kommer också en viss bitterhet som blir en perfekt pendang till de rårörda lingonen. Oerhört läskande lättdrucket och försvinnande gott på ett förtjusande okomplicerat sätt. Flaskan var tom i ett huj. En ljum semesterkväll i bersån hade det lätt kunnat poppas flera korkar. Just nu känner jag mig rätt nöjd med att min leverans dök upp två månader försent. I annat fall hade nog lagret varit tomt nu