Jag lovade för en tid sidan att Friuli och Slovenien skulle bli den röda tråden i mina inlägg under en tid framöver. Det är fortfarande tanken men samtidigt finns det en del andra viner som behöver drickas och ikväll öpnnade jag fel flaska. Tanken var ett vin från Cahors men istället blev det en Bordeaux-blend från Trentino som fick bli följeslagare till en hastigt hopplockad ostbricka när ornitologen kom förbi på spontanbesök. Vinet är tidigare ombloggat här.
Färgen är rätt spännande. Det är mörk rött med lite dragning åt brunorange. Trots min ytterst begränsade erfarenhet av området får doften mig att tänka på bordeaux. Den är fruktig med tydliga inslag av svarta vinbär, ekfat, tobak och nystyckat kött. Inte någon övervädigande doft utan mera återhållsam och sansad.
Smaken är drygt medelfyllig, rätt stram, torr och balanserad. Vinet håller hela vägen med ett rätt långt slut. Friskt och läskande. Bra frukt, pigg syra och en rejäl strävhet talar för att det skulle kunna ligga ytterligare någr år. Riktigt bra till både hårdost och brie.
Quattro Vicariati är ett vin jag gärna skulle dricka igen. På plats hos Cavit kostade vinet strax under 10 euro. Det är det definitivt värt men jag är inte säker på att jag skulle vilja betala det pris jag gissar att vinet skulle betinga på systembolaget. Jag vet heller inte om jag kommer att göra mig besväret att kånka hem ytterligare flaskor. Synd, för det är ett trevligt vin men det finns så otroligt mycket att välja på. Bra, rejält och pålitligt men inte så värst spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar