Offroad

Nyss hemkommen och fortfarande omtumlad efter en tur lång bort från vinvärldens allfarvägar. Vi rörde oss i områden där det krävs både ett öppet sinne och fyrhjulsdrift för att ta sig fram men där man också blir rikligt belönad i form av starka upplevelser. Jag besökte Stefan Jensen och Winewise för inköp, provning och samtal.



Vi började med dagens mest "vanliga" vin 2004 Zidarich Malvasia från Carso i Friulien Vinet var ljust halmgult i färgen och lite lätt grumligt. Till en början rätt återhållen doft men efterhand uppfattade jag päron och en viss kryddighet. Smaken har framträdande mineraltoner, frisk syra och ett långt slut med en liten lätt antydan till sötma. Ett balanserat, fokuserat och väldigt bra vin. Vinet kostar 185 DKK

Efter denna, förhållandevis lugna, inledning blev färden med ens väldigt mycket mer omtumlande fast inte på något sätt oangenäm. Vi drack 2006 Trinchero Sogno di Bacco Malvasia, ett vin som har druvan, men inte mycket annat, gemensamt med det föregående. I glaset var vinet mörkt guldgult (kan man kalla detta för ett vitt vin ??). Som cognac. Oerhört vackert. Doften var extremt intensiv. Söt och med oxiderade toner påminde den mest om sherry. Jag uppfattade något som påminde mig om rosor men ändå inte. En doft att förlora sig i. Smaken var helt torr, fyllig och riktigt lång med rejäl strävhet. Ett djupt fascinernade vin redan idag som jag gärna skulle dricka till vällagrade ostar. Producenten rekommenderar fyra års lagring och det låter helt rimligt. För c a 135 DKK är vinet ett fynd.

Mitt bidrag till provningen var 2003 Castello di Lispida Terralba, ett vin med friulansk själ men producerat i Veneto, i Monselice strax söder om Padova. Castello di Lispidas vinmakare Alessandro Sgaravatti har gått i lära hos Friuliens mest egensinnige producent Josko Gravner. Terralba är ett vin som haft lång skalkontakt, 3 års lagring på stora ekfat. Ingen filtrering, inga tillsatser och odlat efter biodynamiska principer. Druvan är tocai. Vinet är guldgult men något ljusare än det föregående, ungefär som acaciahonung. Också detta ett aromatiskt vin där blommigheten blandas med en viss bitterhet. Fylligt, lite oljigt men med lite för lite syra och slutet något för kort. Intressant och fascinerande men kanske påverkat av en extremt var årgång. Vinet kostade c a 25 euro på plats.

Dagens sista vin var 2003 Simcic Rebula, samma vin som jag bloggade om häromdagen fast i en tidigare årgång och denna gång från en magnum butelj. Nu lite mera avrundat och mindre intensivt.

Sammanfattningsvis en oerhört spännande, intressant och lärorik eftermiddag med möjlighet att prova om, gå tillbaka, jämföra, diskutera och reflektera. Jag är helt tagen av vinernna jag provade och smaken från Sogno di Bacco följer med mig i sinnet hela vägen över sundet. Tyvärr fanns inga flaskor att tillgå just idag men det blir ett givet köp vid nästa Danmarksbesök. Inom kort kommer Stefan Jensen att utöka sin verksamhet med vinbaren Terroiristen belägen i Nörrebro.