Räknetrissens återkomst

(se också kommentaren här.)

Nytt släpp i augusti och ny sammanräkning av recensenternas betyg i GP, DN, SDS och Aftonbladet. Den här gången får inte BK Wines Jack vara med, då han enbart gjort en kvalitetsbedömning av vinerna och inte satt dem i förhållande till prisvärdhet - vilket ju är det som betyget ändå anger. Glädjande är att Thomaz Grehn i GP betygsatt fler viner än tidigare månader, eller snarare redovisar även de som får sämre poäng, vilket ökar antalet viner som bedömts av fyra provare.

Jag har inte hittat några omdömen från Röttorp i Dagens Industri, och har heller inte kollat Dolk/Mölstad hos SvD/Tasteline. Alltså en slimmad sammanställning, som kan fungera som bas för att lägga till egna favoritprovares betyg, men å andra sidan redovisar jag den här gången hela tabellen:

RÖTT 4 BETYG
18 p. 2005 Gigondas Montirius. Frankrike. 258 kr
17 p. 2007 Pommard Clos de Verger 1er Cru. Frankrike. 277 kr
16 p. 2008 Graham Beck Shiraz CS CF. Sydafrika. 99 kr
16 p. 2006 Corale. Italien. 230 kr
16 p. 2006 Quinta da Garrida. Portugal. 99 kr
15 p. 2008 Viña Maipo Reserva Especial. Chile. 79 kr
14 p. 2007 Spier Vintage Selection Shiraz. Sydafrika. 79 kr
14 p. 2006 Pimpala Road. Australien. 79 kr
14 p. 2005 Traslanzas. Spanien. 149 kr
13 p. 2006 Constantia Saddle. Sydafrika. 129 kr
12 p. 2008 Canepa Novísimo. Chile. 69 kr
12 p. 2007 Catapult. Australien. 119 kr
11 p. 2007 Ipsus Syrah. Italien. 89 kr
11 p. 2007 Terredora Aglianico. Italien. 89 kr
11 p. 2007 Cono Sur Reserva Merlot. Chile. 96 kr
8 p. 2007 Fabre Montmayou. Argentina. 89 kr

VITT 4 BETYG
16 p. 2008 Il Selese. Italien. 75 kr
14 p. 2008 Côtes du Rhône Blanc. Frankrike. 99 kr
13 p. 2008 Graham Beck Sauvignon Blanc. Sydafrika. 89 kr
13 p. 2007 Crabilis Vermentino. Italien. 89 kr
13 p. 2008 Rainer Wess Riesling Terrassen. Österrike. 109 kr
13 p. 2008 Château de Cruzeau. Frankrike. 149 kr
12 p. 2007 Geil Riesling. Tyskland. 100 kr
12 p. 2008 Cookoothama Riesling. Australien. 69 kr
11 p. 2008 Crush Chardonnay. Australien. 75 kr
10 p. 2007 Tenuta del Cavaliere. Italien. 119 kr
10 p. 2008 Mesta Macabeo Moscatel. Spanien. 63 kr
9 p. 2008 Santa Ana Viognier Reserve. Argentina. 80 kr
7 p. 2008 Arboleda Viognier. Chile. 89 kr
7 p. 2008 Cunha Martins White. Portugal. 85 kr

RÖTT 3 BETYG
14 p. 2006 Hermitage Farconnet. Frankrike. 299 kr
13 p. 2006 Quinta do Crasto Reserva. Portugal. 239 kr
13 p. 2006 Vacqueyras Montirius Le Clos. Frankrike. 239 kr
12 p. 2007 Nativa Terra. Chile. 99 kr
12 p. 2007 Quinta Nova. Portugal. 109 kr
11 p. 2006 Claymore. Australien. 139 kr
11 p. 2007 Pommard Rugiens Premier Cru. Frankrike. 389 kr
11 p. 2005 Château Ksara C S. Libanon. 139 kr
11 p. 2007 Domaine Roger Perrin. Frankrike. 219 kr
9 p. 2005 Barolo Bric dël Fiasc. Italien. 699 kr
9 p. 2005 Luddite Shiraz. Sydafrika. 289 kr
9 p. 2005 Novaia Corte Vaona. Italien. 199 kr
8 p. 2006 Seghesio Old Vine Zinfandel. USA. 299 kr
7 p. 2007 Mendel Malbec. Argentina. 169 kr
5 p. 2007 Cave Kouroum. Libanon. 84 kr
5 p. 2007 Mayoral Crianza. Spanien. 79 kr

VITT 3 BETYG
13 p. 2004 Josmeyer Les Pierrets Riesling. Frankrike. 216 kr
9 p. 2007 Bourgogne Chardonnay. Frankrike. 189 kr
8 p. 2007 Hermann J. Wiemer Riesling Semi-Dry. USA. 119 kr
7 p. 2007 Sorriso. Italien. 230 kr
6 p. 2008 Miro Kog 3. Slovenien. 88 kr
5 p. 2004 Trimbach Riesling. Frankrike. 368 kr

Turism

När i Berlin, gör som berlinarna - det vill säga drick prosecco och viner från Österrike. I alla fall om man ska döma av utbudet på de kvällsöppna jourbutikerna i Kreuzberg och på de näringsställen i kvarteret vi hinner besöka. Proseccon kostar ett par Euros och går att få direkt ur kylen i kvartersbutiken, för snabb och törstsläckande konsumtion under varma kvällar innan det är dags att leta upp någonstans att äta. På trevliga restaurangen Jolesch är det inte så konstigt att vinlistan består av viner från Österrike, då menyn består av sådant som Tafelspitz, knödlar och schnitzlar. Också vegostället Café V har grüner veltliner och blauer zweigelt som månadens vita och röda tjut.

En annan sak att göra för att smälta in är att cykla eller gå omkring på gatorna med en ölflaska i handen, företrädesvis Becks. Det är att gå lite för långt, hellre då slå sig ner med jämna mellanrum i turistandet och svalka sig med en Hefe. Den här, spritsiga Schöfferhofer från Frankfurt, var ganska god i värmen:
Men bäst - under ett stopp vid en klassisk Biergarten i Tiergarten - var ändå gamla goda Erdinger från Bayern. Hemma, från flaska, har jag aldrig förstått dess storhet, men här var det helt rätt och riktigt.
Den där flaskan sekt med Brandenburger Tor på, då? Inget att tala om, för 1 Euro 69 cents fanns den färdigkyld i en livsmedelsaffär på Bahnhof Friedrichststrasse och hade en sockersörja i botten av flaskan. Men tillsammans med en bit melon framför riksdagshuset var det en typisk tågluffarmeny - det vill säga före promenaden till Bertolt Brechts hus för en stadig måltid innan avfärd, en mer medelålders aktivitet. Menyn består av recept som Brechts hustru helene Wiegel serverade Den Store Författaren och hans teatersällskap. Ordentlig husmanskost med tydlig prägel av Centraleuropa: gulasch, knödlar, schweinhaxe. "Mit speck" är en vanlig och tillräcklig förklaring till rätternas innehåll. Naturligtvis är stora delar av vinlistan också här hämtad från Österrike. Vi dricker husets blandning på blaufränkisch och zweigelt: med god doft av vitpeppar, lagom kärvt och med trevlig frukt, helt ok till hönan som puttrat i zweigelt-sås.

Återuppståndelsen

Under gårdagens Danmarksbesök slog jag en lov genom Helsingörs centrum och gjorde då en fasansfull upptäckt. Simon Unnas vinhandel har återuppstått men i en förvrängd och muterad form. Den vackra lokalen och skyltfönsterna som en gång lockade med Domaine de la Janasse, Chave, Clos du Mont Olivet, Bruno Rocca, Elio Grasso, Sipp Mack och Villa Russiz erbjuder nu bag-in-box viner och även Jeltzin-vodka i 3-literspåse.

Skjold-Burne-återförsäljaren JS Rasch är en annan klassisk Helsingörshandlare som bommat igen. Det finns en ny Skjold-Burne representant i Helsingör och min gissning är att denne inte blir särskilt långlivad. Ett riktigt sorgligt sortiment med några lockpriser. I butiken fanns två bordeaux-viner, en billig bourgogne och åtminstone sex sorters amarone.

Trots den trista utvecklingen fortsätter ändå Helsingör att vara Helsingör och bakelserna hos Möllers konditori är fortfarande svårslagna.

Kom og smag !

Visst låter det trevligt och välkomnande när Emilie Vin bjuder på provsmakning. Ett rasande trevligt sätt att handla vin på. Prova lite olika viner och snacka direkt med importören. Det är ljusår i från den svenske vinkundens vardag och ändå så har Emilie Vin sitt huvudkvarter iFredensborg inom vad som skulle kunna vara cykelavstånd från mitt hem.

Det var åtminstone vad jag hade planerat. Tyvärr satte en punktering stopp för planerna när jag var halvvägs och det fick bli pågatåg och Lille Nord istället. Det gick också bra.

På lagret träffar jag den entusiastiske Ole Sörensen, en av Danmarks flera tusen småimportörer. Verksamheten drivs på vad man skulle kunna kalla hobbybasis och inriktningen är ekologiska viner. Främst från Frankrike men det finns även spanska, italienska och österrikiska viner i sortimentet.

Temat för dagens provsmakning är bourgogne från Louis Max som är både stor markägare och negociant. På Domaine de la Marche, en av familjens egendomar, i Mercurey har man påbörjat övergång till ekologisk odling och fr o m nästa år är man troligtvis certifierade. Vi börjar med två instegsviner, ett vitt och ett rött.

2007 Bourgogne Cote Chalonnaise Chardonnay har en fin guldgul färg. Doften är lite knuten men här finns nötter, citrus och blommor. Smaken är medelfyllig och mycket frisk. En ok vardagsbourgogne men inte så mycket mer.

2006 Bourgogne Cote Chalonnaise Pinot Noir är genomskinligt och klart ljusrött. Det har en rätt enkel men rättfram och god doft av jordgubbar, hallon och körsbär. Det är friskt, mjukt och läskande i smaken där bäraromerna sekonderas av en lätt kryddighet.

Provandet fortsätter med 2006 Mercurey La Marche ett vin som fått ett år på en blandning av nya och gamla fat. Färgen har lite mer djup och doften större komplexitet. Det mesta går igen från det förra vinet men det är mera tryck i såväl smak som doft. Det är också lite strävare och skulle säkert kunna utvecklas bra med några år på rygg.

2005 Mercurey Les Vasees är ytterligare en storlek större. Högre klassificering, bättre årgång och, gissar jag, större andel nya fat. Här kompletteras aromerna med mera kryddighet, kokt kål och en del mörka bär. Det här är riktigt god Pinot Noir-doft. Smaken är relativt fyllig med fin frukt, viss vanilj från faten och en uttalad strävhet. Ett vin som är gott nu men har massor att vinna på några års ytterligare lagring.

Jag smakar även 2007 Gewurztraminer Breitenberg från Domaine Léon Boesch. En gewurz helt i min smak. Jag har svårt med druvan när syran blir för låg, vilket alltför ofta är fallet. Det doftar kryddor, rosor och tropisk frukt. Väldoftande utan att bli överdrivet parfymerat. Vinet har en lite tjock konsistens och fet munkänsla. Smaken är frisk med mycket bra syra, god frukt av och lång eftersmak. Jag ser fram emot att prova vinet med en bit munster.

Vi avslutade med ett vin som inte hade tålt någon efterföljare. 2007 CdR Villages GT-X 10 Cepages är ett monstervin. Färgen är tät mörkröd med blålila kanter. Doften är mycket intensiv och koncentrerad med massor av kryddor och mörka bär. Smaken är mycket fyllig med söt fruktighet, kryddor och lakrits men också en bra syra . Fullt ös genom hela registret liksom Eftersmaken mycket lång. Vinet innehåller 16% alkohol men det är faktiskt inget som stör. Inte alls min stil egentligen men här är det bara att kapitulera

2003 Piandorino

Genomgången av uddaflaskor fortsätter. Här en supertoskanare som jag känt en viss skepsis inför. Dels för att jag sällan går igång på de ofta lite välpolerade och "internationellt orienterade" supertoskanarna men också p g a den varma årgången.

Producenten ,Pian dell´Orino, är jag däremot rejält nyfiken på. De har sina marker i hjärtat avBrunello-land, granne med Biondi Santi, och kör strikt biodynamisk odling med spontanjäsning och utan filtrering. För mig låter deras supertoskanare som lite av en kulturkrock då de flesta biodynamikerna oftast är väldigt traditionsbundna. Pian dell' Orino odlar Sangiovese Grosso på sina sex hektar. Man producerar tre viner, en Brunello, en Rosso di Montalcino och så då den IGT-klassade Piandorino. 2003 är sista årgången som man blandat sin Sangiovese med en liten del Merlot och Cabernet Sauvignon. Fr o m årgång 2004,r, som provades här, är det 100% Sangiovese som gäller.

Vinet dricks, till en början, i trädgården en ljum vindstilla sommarkväll. Det har luftats medan jag sprang en rejäl runda. Framför mig en Aftonbladet och Reginald Hills senaste roman "Midnight Fugue" där deckarhjälten nr 1 kommisare Dalziel klämmer två flaskor Barolo till lunch och dessutom sänker merparten av damsällskapets vita. Kanske är det omgivningen och sammanhanget som påverkar mig när Piandorino får mig fullständigt på fall.

Vinet är vackert rubinrött i färgen. Det har en stor, öppen och inbjudande doft. Beståndsdelarna är väl integrerade. Först lätta stalltoner, sedan kommer körsbär, plommon, piptobak, rosor och choklad. Det här är riktigt gott att sitta och sniffa på. För en stund känner jag nästan skuld över att jag inte delar vinet med någon och kanske jag inte borde dricka ett vin av denna kaliber utomhus. Sedan återgår jag till att njuta.

Smaken är frisk och körsbärsfruktig. Först mogna bigaråer och sedan syrliga klarbär. De andra aromerna dyker också upp i smakpaletten tillsammans med lite torkad frukt och kanel. Tanninerna är är rätt stadiga och stramar upp det hela i finalen. I eftersmaken dyker det upp et svårdefinierat element som jag bara kan beskriva som ytterst sensuellt.

När det skymmer packar jag ihop och går in. Vinet smakar minst lika bra inomhus och blir ännu bättre till några skivor lufttorkad korv och en bit pecorino. En av årets stora vinupplevelser såhär långt. Det ska bli spännande att prova Pian dell' Orinos Brunello. Piandorino finns tillgänglig som privatimport genom Helsingborgs vinhus

2008 Sirch Sauvignon

Under semestern drack jag Sirchs Friulano med och blev väldigt förtjust. I kväll provade jag 2008 Sauvignon från samme producent. Precis som med friulanon har vinet inte genomgått någon malolaktisk jäsning.Det är inte ett lika spektakulärt vin men ändå väldigt bra.

Färgen går i ljust gult med en del gröna reflexer. Doften är mycket fruktig och frisk. Krusbär, mynta och svartvinbärsblad. Här finns också en del jästtoner. Smaken är också den mycket frisk med markerad syra, yppig frukt och tydliga mineraltoner. Inte en helt typisk sauvignon från friulien. Sirchs variant är lite mer återhållsam både vad gäller alkohol och aromer men med tydligare mineraltoner.

Två av Sirchs viner finns tillgängliga via privatimport genom Vinovativa . Denna sauvignon blanc finns inte i deras sortiment. Lite synd. Sirchs viner kostar c a 130 kr per flaska vid privatimport. Om de funnits i ordinarie sortiment och kostat 99 kr så hade Monte Fiorentine fått en svår konkurrent till titeln husets vita

2001 Chateau Tour Saint-André

Efter några dagar med halv- och heltaskigt uteätande och en total avsaknad av egna ambitioner i köket bestämde jag mig för att försöka bryta den negativa trenden. Jag marinerade och stekte lammfilé, rostade potatis och broccoli, kokade ihop en rödvinssås och kokte Le Puy-linser. En hygglig måltid på 45 minuter. Till maten valde jag en 2001 Chateau Tour Saint-André, ett vin som jag provade som hastigast här.

Vinet importerades av Helsingborgs Vinhus ( slutsålt) och kommer från Lalalande de Pomerol. Det är gjort på 55% Cabernet Franc, 35 % Merlot och 25% Cabernet Sauvignon och har lagrats ett år på fat som användts en eller två gånger tidigare.

Vinet har en tät mörkröd färg som har börjat övergå i en brunare nyans. Doften innehåller svarta vinbär, plommon och hallon tillsammans med en lätt kryddighet. Rätt trevlig doft men inget jag riktigt går ingång på. Smaken är medelfyllig, med viss sötma, lite låg syra och finkorniga tanniner. Ikväll gör vinet inte alls samma positiva intryck som sist. Absolut inte dåligt men lite platt och ospännande. Framförallt saknar jag syran Till maten funkar vinet sådär och jag börjar längta efter syrah.

Nej, jag lyckas alltför sällan i mina försök att närma mig Bordeaux och är i behov av en snabbkurs