måndag 3 augusti 2009

Kommentar till inlägget "Räknetrissens återkomst"

Skillnaden gentemot junisläppet är stor, dels om man ser till vilka viner som nu dyker upp i tillfälliga sortimentet (inte så många plånboksvänliga sommarförnöjelser, fler dyrviner för den bättre bemedlade) och när det kommer till vilka viner kritikerna rankar högst (just dessa dyrviner). Min försiktiga hypotes om att det alltid blir strömlinjeformade mellanprisviner av god kvalitet - exempelvis från Argentina eller Australien - som hamnar högt på prisvärdeskalan kommer på skam, i alla fall den här månaden.

Genomgående är det exklusivare grejer från Frankrike, Portugal och Sydafrika som toppar listan när betygen läggs samman, sådant som dessutom bara finns i små upplagor i vinkällarbutikerna. Det rör sig med all säkerhet om högklassiga viner, med tanke på samstämmigheten från kritikerna i bedömningen av Gigondas Montirius (258 kr), Pommard Clos de Verger (277 kr), Hermitage Farconnet (299 kr), Quinta do Crasto Reserva (239 kr) och Vacqueyras Montirius Le Clos (239 kr). För att ett vin i 250–300-kronorsklassen ska fyndstämplas krävs det en hel del av det (Gigondas-vinet får till exempel två fyror och två femmor).

En dyr månad, alltså, för den som vill testa toppen av listan (och är snabb i beslutet, för de här vinerna kommer säkert att gå åt kvickt trots prislappen). På den vita sidan är det lite humanare. Italienska Il Selese och franska Côtes-du-Rhône Blanc ligger båda i bekvämt prisläge (75 respektive 99 kronor) och får genomgående bra poäng (även om Grehn i GP ger det förra 3 fyrar och Kronstam tycker det senare enbart är prisvärt (omräknat till 2 poäng)). Också på den vita sidan tycks emellertid ett dyrare vin, franska Josmeyer Pierrets Riesling för 216 pix vara det verkliga höjdarvinet. De tre kritiker som betygsatt det ger 5-4-4.

Annars är det slående hur olika flera viner bedöms, vilket innebär att de som hamnar längre ner i listan kan ha rankats högt av någon provare. Constantia Saddle (129 kr) får en femma av Grehn (lockande övertoner av skomakeri, rök, kaffe och tjära. Dignande frukt tämjer elden), fyra av Kronstam och tvåor av SDS och AB (trevligt vin om än med ganska obalanserad helhet, gödsel, läder och mörk choklad samsas med rejäl bitterhet). Ipsus Syrah och Cono Sur (89 och 96 kronor dyra) - rör sig från fyra till ett på skalan. Den vita Graham Beck-blandningen för 89 spänn får fem (GP), fyra (AB), tre (SDS) och ett (DN), men kommer ändå - trots de divergerande omdömena - högt i listan. Château de Cruzeau, från välrenommerade producenten Lurton, delar också kritikerkåren i olika läger. Grehn (en fyr) finner det unket och orent och frågar sig om han fått en defekt flaska att prova, medan Fagerström (fem postryttare) tycker vinet är "harmoniskt krusbärsdoftande med en nässlig air, enormt och syrastramt med en frisk kraftfullhet som förvandlas till vig elegans med ett år i källaren". För 149 kronor blir man lite sugen på att bilda sig en egen uppfattning.

Man kan här och var märka en klar besvikelse - eller kanske skadeglädje? - över att viner med högt ställd förväntan på sig inte håller måttet. Trimbach Riesling Cuvée Frédéric Emile (368 kr) får en fyr av Grehn, som dock reserverar sig för att flaskan kan ha varit defekt och råder eventuella spekulanter på vinet att hålla reda på kvittot. Men även Fagerström i SDS (en ryttare) finner en slackhet i frukten och är alltså inte särskilt imponerad. Här kan också nämnas att en av allt att döma helt oberoende provare som Esping tipsat om - Hans Artberg, www.artbergomvin.nu - ger både Frédéric Emile och Ch. de Cruzeau IG i betyg.

Ett annat prestigevin, Barolo Bric dël Fiasc för 699 bagare, sätter myror i huvudet på recensenterna. Grehn, som ger det 2 fyrar, tycker att det är en "rakt igenom lysande Barolo /.../ men som troligen inte står i full blom förrän om ett kvartssekel. 700 för en flaska vin är dock en bit över den gräns där prisvärdheten är satt ur spel. För folk med bottenlös plånbok - samt för nebbiolonördar som tror på evigt liv - är Paolo Scavinis mästerverk ett klockrent fynd och allt under fem fyrar rent trams". Också Fagerström helgarderar och ger 2 alternativt 5 hästar. Så egentligen får Bric dël Fiasc allt mellan 6 och 12 poäng om man räknar samman de tre tidningar som bedömt det, beroende på hur man väljer att se på saken.

Tillbaka till Artberg, som blindprovat: ett vin får MVG, sangiovesen 2005 Cepparello, för "diskret nobel morellfrukt, god ung med potential..." Kom inte med på Billigt Vins lista på grund av att bara två betygsatt det (DN och SDS, som dock båda ger en fyra). 349 kronor, inget billigt vin...

Även Josmeyer faller herr Artberg på läppen, liksom de båda Pommarderna (alla får VG). Det får också 2007 Fabre Montmayou Barrel Selection Malbec (89 kr), som hamnar längst ner i vår tabell - och där är alla andra överens om att det är ett medelmåttigt eller ganska tråkigt vin.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Artberg är alltid rolig och bra att kolla in. En av dessa som fortsätter att prova med bindel för ögonen. Sedan har har han också en hel del att säga om framförallt de stora "bloggarna" från Stockholm. Tja listan är som den är Lurtons viner köper jag alltid. Sällan dåliga. Har någon smakat en dålig vit Ch Bonnet?. Barolos som skall lagras i 10 år eller mer är jag mer tveksam till, visserligen från en topp producent men, men?. Tyvärr druckit för många i mitt tycke "gamla" uttorkade Barolos men som sagt många gillar detta upplägg, inte jag. Glömde ni inte Mas la Planas från Torres, 2004?. Eller missade jag den i vinhavet?.Artberg gav tummen upp!!./Höganäs.

Björn sa...

Kanske kan det vara så att Grehn och Artberg provade vid samma tillfälle (samma flaskor) och att både de Cruzeau och Trimbach härvid var lite off? Lite långsökt men...

trisse sa...

Anonym! Mas la Plana redovisas bara i två tidningar, det är anledningen att det inte är med. Sydsvenskans Fagerström ger bara 2 hästar, men säger ändå: "Ja tack! Detta är ett mulligt vin med extraordinära kvaliteter och kan uppskattas av båda slagens vinälskare" (Här undrar man ju vilka de båda slagen är, och om det bara finns två). Kronstam ger tre plus, det vill säga fyndstämplar det. Så visst verkar det vara ett av släppets mest intressanta viner, sina modiga 319 kronor till trots. Just med de dyrare vinerna verkar betyget - som ju är lågt hos Sydis - inte alltid höra ihop med själva omdömet som kan vara översvallande. Det är ju bedömningen om kvalitet i förhållande till pris som ställer till det

Hemma Hos Vinaren sa...

Utveckla gärna "bloggarna" från Stockholm. Intressant.

Anonym sa...

Till Hemma hos Vinaren!!.
Det är bäst att du själv läser herr
Artbergs själv men Finare Vinare och Frankolfilen är ett bra stalltips. Jag själv tycker att dessa bloggar är väldigt bra men Artberg vänder sig emot deras anonymitet och allt var det står för men som sagt kolla in hans hemsida själv. Den är alltid läsvärd./Höganäs

Anonym sa...

Till Trisse !!
Jag begriper problemet, man kan undra över det 2 vinälskarna som du skrev. Jag har inte själv köpt Mas La Plana på många år. Tyckt att Torres bara tryckt ut en massa mer eller mindre dåliga viner och lutat sig tillbaka och räknat in pengarna men tydligen har han skärpt sig. Kommer ihåg när jag köpte Mas La Plana 1983 i början på 2000 talet. Helsingörs Vinhandel, du vet av sundsbussarna och sen höger längs vattnet och ner i källaren, sista vin affären innan böjen. Kostade då ca 300 danska. Mogen och klar och mycket bra./Höganäs.

Mr J sa...

Rolig läsning. Min fundering är om det inte är så enkelt att det handlar om tycke och smak vad gäller skillnaden mellan olika kritiker. Själv börjar jag bli hjärtligt trött på ikonviner som inte levererar i förhållande till vad de kostar som jag köpt på rekommendation av dessa kritiker.

trisse sa...

Höganäs! tack för kommentar - ska kolla lite mer noggrant vad Artberg har att anföra om bloggare & annat. Jag undrar om de båda sorternas vinälskare som Fagerström menar är de som gillar att dricka vissa etiketter och de som gillar att dricka punkt. Då kan man ju sedan undra vilken av de sorterna den som bara gillar billig grüner veltliner av märket Leth tillhör? Extrem etikett-drickning å ena sidan, som å andra sidan inte låter sig bekymra det allra minsta om de fina namnen.
Jo, jag känner väl till geografin bland Helsingörs vin- och sprithandlare. Skam att säga var jag nog mer inriktad på Wibroe Flagg och vodka än på Mas la Plana när jag brukade tura på HH-linjen ;)

Anonym sa...

Till J. Jag håller med dig om ikonviner. Dom brukar jag själv inte köpa om jag själv inte har provat dessa tidigare. Jag litar inte så mycket på vinkritiker med möjligen Parker som undantag men även honom skall tas med en nypa salt men Bordeaux kan han faktiskt.
Precis bland annat köpt/beställt Leoville P, årgång 2008, 6 buteljer för sammanlagt 2700 kr. Köpt på Parkers inrådan och mitt eget grundmurade åsikt om Leoville P`s kvalite./Höganäs.

Anonym sa...

Till Trisse!!
Inget fel att tura och inget fel på Wibroe/Vodka men idag känns det som ett dyrt nöje. Jag kommer själv ihåg turandets glansdagar på 1970 och 1980 talet. Jag till och med arbetade som bartender på "nya" Betula i mitten på 1970 talet. Då var kronkursen i rätt läge./Höganäs

esping sa...

Trisse ! Vilket slags vinälskare är du ?

Frankofilen sa...

Intressant diskussion. Vad gäller Hans Artberg har jag förstås läst hans åsikter om bland annat min anoymitet. Visst, det är kanske lite löjligt och dags att komma ut ur garderoben, men jag har fortfarande svårt att förstå vad det skulle göra för skillnad om jag postade med mitt fulla namn. Det är ju inte direkt så att någon skulle känna igen det. Annars har jag inte märkt annat än välvilliga ord från den gode Artberg. Det känns som hybris att tro att hans travesti "Megawine" i augustinumret var specifikt ägnat åt mig, men visst fanns det en del att skratta igenkännande åt. Det blir ju lätt associationslekar när man skriver noteringar. Tyvärr har jag inte träffat Hans personligen, men vet att Finare Vinare har gjort det flera gånger. På frågan "hur kan man skriva så mycket om ett vin" har han förstås fått frågan "hur kan man skriva så lite?".

Angående vilken typ av vinälskare jag är vet jag bara att jag passade på 2004 Mas La Plana med hänvisning till priset. Precis som 2004 Fréderic Émile...

Igor sa...

Jag provar CFE kontinuerligt i jobbet och de två flaskor vi provade på nyhetsprovningen var defekta (det är dock tre separata provningar). Trimbach har seriösa problem med smygkork vilket sitter i själva vineriet då även deras enklaste Riesling med syntetkork ibland är defekta.

Jag tyckte dock att Mas la Plana var grym, även Cepparello fast med sikte på lagring.

Frankofilen sa...

Hej Igor,
intressant med CFE. Men alla proffs på provningen ropade väl foul istället för att publicera defekta noteringar?

Vad gäller Mas la Plana så kommer jag säkert att ångra mig och krypa till korset vad det lider. Men det var själva fan vad alla viner går upp i pris...

Igor sa...

Problemet är att de inte luktar av trikloranisol utan det är endast avsaknaden av aromer som indikerar defekten. För att förstå att vinet är defekt måste man veta hur en korrekt flaska skall dofta.

Senast förra veckan hände det med en 02'a, en ny flaska öppnades och skillnaden var mycket tydlig, men det är lätt att missa om man inte provar vinet kontinuerligt.

Sen är det enligt mig bra att prova blint som jag, Artberg och Carl-Axel Svensson gör för att undvika att påverkas av etiketten.