Helsingborgs Vinhus

Runt nyår så efetrlyste jag bra och personliga viner som inte kostade skjortan. I eftermiddags var jag på en provning som erbjöd precis detta. Helsingborgs vinhus bjöd på en sortimentsprovning som var förvånansvärt bra. Helsingborgs vinhus är en relativt liten importör som funnits i snart tio år. Man levererar främst till restauranger men icke-krögare kan handla via privatimport. Företagets mycket sympatiska målsättning är att "tillhandahålla europeiska viner av hög kvalité till låga priser från välrenommerade vingårdar".

Efter att har provat stora delar av sortimentet måste jag säga att man lever upp rätt väl till sin målsättning. Här finns inga supersexiga 98-poängs viner men en hel radda gedigna viner gjorda för att drickas till mat snarare än för att vinna priser och skörda höga poäng. M a o viner som vi brukar gilla. Här följer några highlights.

Jag kom lite sent och missade genomgången av de vita. Jag passade på att snabbprova några viner och fann två som jag tyckte stack ut. Först en 2007 Gruner Veltliner från Weingut Schmelzer. Fin fruktig och blommig arom. Päron och citrus. Även en aning vitpeppar. Lätt, ren och frisk smak. Lättgillat, charmigt och förmodligen på rätt sida 100-kronorsgränsen för en privatkund.

Jag fortsatte med ett vin från Jean Claude Breliere i Rully, en 2006 1er cru Les Margotes. Bra frukt med äpplen, päron och citrus. Tydliga fat- och mineraltoner. God fyllig smak med välavvägda syror. Priset på 194 kr känns rimligt.

Rundturen bland de röda vinerna började i Rhone med en 2005 Lirac Rouge från Chateau le Devoy Martine, en blandning på Grenache, Cinsault, Mourvedre och Syrah. Rätt komplex och trevlig doft som domineras av röda bär. Smaken är medelfyllig och rätt trevlig. Kanske lite låg syra.

Därefter ett av de vin som jag var mest nyfiken på 2006 Mis en Bouche, en Crozez-Hermitage från Emmanuel Darnaud, en relativt ny och mycket småskalig producent. Härlig, druv- och områdestypisk doft med charketurier, bärighet, viol och lite rök. Tydliga men återhållna fattoner. Frisk, medelfyllig smak med stringenta tanniner. Riktigt bra Crozez som är klassen bättre än SB's standardvarianter. Är också prissatt därefter och kostar c a 165 kr.

Min okunskap är stor när det gäller Bordeaux men jag gillade det jag provade här. 2006 Les Forges de Macay från Cotes de Bourgvar lite väl anonymt men det lite kraftigare syskonet 2005 Chateay Macay var desto bättre. 65% Merlot, 15% CF , 10 % CS och 10 Malbec, 12 månader på ekfat ger ett vin med doft som domineras av plommon och svarta vinbär och tydliga fattoner. Smaken är generös med väl integrerade tanniner och lång slut. Ett av dagens utropstecken och ett fynd för 127 kronor. Ännu bättre var 2001 Chateau Tour Saint André från Lalande de Pomerol, en satelit till Pomerol. Vinet är gjort på 55% Merlot och 45% Cabernet Franc. Vinet har lagrats ett år på fat som tidigare använts en eller två gånger. Mycket inbjudande doft med aromer av plommon, hallon och svarta vinbär. Smaken är medelfyllig, mogen och behagligt mjuk men ändå med viss stramhet. Tyvärr slutsålt.

Vi fortsatte med en röd bourgogne från Rully, 2006 Les Préaux 1er Cru. Väldigt trevlig doft som präglas av hallon, jordgubbar, körsbär och vanilj. Smaken frisk med bra syra och lite fylligare än väntat. En mycket trevlig Pinot Noir för strax under 200 spänn.

Helsingborgs Vinhus har bara en italiensk producent, Pian dell Orino från Montalcino. Vi smakar deras IGT-vin 2004 Piandorino som lagrats 14 månader på stora ekfat. Vinet är gjort på 100% Sangiovese grosso och druvorna är ekologiskt odlade. En utmärkt exempel på hur Sangiovese ska smaka. Doften är fruktig och kryddig med körsbär och torkad frukt. Fyllig och rik smak med bra tanniner, fin syra och långt slut. Imponerande och med så oerhört mycket mer personlighet och ursprungskänsla än det hyllade 2004 Castello di Fonterutoli. Dessutom 75 kr billigare.

Jag provade också tre mycket bra Österrikiska rödviner från Schmelzer. Första vinet var 2006 Blaufränkisch Exklusiv. Doften är fruktig med massor av pigg bärfrukt. Hur charmigt som helst med hinkvis av björnbär och hallon. Smaken är mjuk och synnerligen lättgillad. Ett vin som borde tilltala även den som inte är tillvand. 2006 Blauer Zweigelt går i samma stil men med tillägg av smörkola i doften. Smaken är fylligare och med lite kraftigare tanniner än de hos det föregående. För mig är dessa viner perfekta till lasagne och andra lite kraftigare pastarätter. Båda vinerna kostar strax över hundralappen. Med 2004 Barcaso flyttas kvaliten upp ytterligare ett pinnhål. Grundkonceptet är det samma men här ger tilägget av Cabernet Sauvignon och 20 månaders fatlagring extra fyllighet, komplexitet och struktur. Kostar 190 kronor.

Det var riktigt trevligt att gå på upptäcktsfärd bland Helsingborgs Vinhus sortiment. Jag gillar deras strategi med att hitta bra och småskaliga producenter lite bortom allfarvägarna. De undviker det upphaussade och spektakulära till förmån för "bra och personliga viner som inte kostar skjortan". Ingenting blev sämre av det glas champagne från Roger Manceaux som fick sätta punkt för eftermiddagen som hann bli kväll innan jag promenerade hem.