Stefano Pola
I marknadsföringen av Prosecco Valdobbiadene Conegliano talar man ofta om hur tradition, innovation och modernitet går hand i hand. Det låter kanske lite som en klyscha men när jag besöker Andreola i Farra di Soligo och träffar ägaren Stefano Pola är det precis det som förmedlas. Jag får också intrycket av att det inte alltid går i takt.Arbetet ute i vingårdarna är helt manuellt. De flesta vingårdarna är så branta att det helt enkelt inte går att använda jordbruksmaskiner. Stefano menar också att det är en förutsättning för att göra kvalitetsvin. Själv arbetar han mest i källaren. Just nu håller man på att bygga en ny källare som ska öka produktionskapaciteten ytterligare. Trots att bygget inte är färdigt använder man redan nu den nya anläggningen. Här är allt high tech och Stefano talar åter om vikten av att ha full kontroll. "Tekniken hjälper mig att plocka ut det allra bästa ur druvmaterialet menar Stefano. Jag gör rena, delikata och aromatiska viner och vill inte ha några störande element". Jag undrar om han ser någon risk med att ta den strävan ett steg för långt ? "Visst finns det en sådan risk men jag har ju min näsa och mina smaklökar också. Jag vet hur jag vill ha menar viner" svarar Stefano.
Vi talar om de höga skördeuttagen och Stefano menar att glera inte ger bättre vin om man minskar uttagen utan tvärt om. "Prosecco ska vara ett lätt och elegant vin, fräscht fruktigt och blommigt med låg alkohol" förklarar Stefano och fortsätter " sänker man uttaget så riskerar att förlora vinet just dessa kvaliteter.
Andreola har totalt 16 viner i sitt sortiment. Av dessa är 7 DOCG-klassade och 9 DOC eller IGT. Sortimentet speglar i stort sett alla stilar som förekommer i området. Det är DOCG-vinerna man satsar mest på och de utgör ungefär halva produktionen. Bland DOC/IGT-vinerna finns ett par röda och två mer traditionella prosecci, en frizzante och en tranquillo. Vi provar igenom spumante-sortimentet och börjar med Dirupo Valdobbiadene Prosecco DOCG Brut och Extra Dry. Stefano förklarar att de är helt nytappade och att de kan lida av "bottle schock". Jag uppfattar båda vinerna som mycket tilltalande och förbluffande bra med tanke på priset som ligger påunder 10 euro i butik. Särskilt den torraste varianten med läcker persiko/citrus frukt, vita blommor, frisk syra och mineraler. Anses allmänt som en av marknadens mest prisvärda prosecco
Vi fortsätter med Mas de Fer Valdobbiadene Prosecco DOCG som kommer från en särskilt brant vingård med mycket järnrik jord. Generös doft med tropisk frukt och mineraler. Trots 14 gr restsötma uppfattar jag vinet som mycket friskt tack vare bra syra och rensande mineraler.
Sista vinet är 26esimo1° Valdobbiadene Prosecco DOCG som släpptes första gången 2010. Namnet signalerar att det är 26 år sedan Nazareno Pola startade företaget och Stefanos första årgång som ansvarig för produktionen. Vinet har en andel chardonnay, en andel som minskat för varje årgång och nu ligger på c a 10%. Vinet är det Andreolas torraste spumante med en restsötma på 5 gr och min favorit. Inte lika omedelbart som de andra men med en spännande doft med vita blommor, grönt te och örter.
Efter provningen åker vi till Mas de Fer. Det är en mycket brant vingård och utsikten är hänförande. Trots lutningen så är den inte riktigt terraserad och det har skett ett ordentligt ras under vintern. Stefano berättar att de här svårodlade men kvalitetsmässigt överlägsna vingårdarna inte är lika eftertraktade som de flackare som tillåter mer mekaniserad drift och markpriserna är således något lägre.
Besöket avslutas med middag på Locando La Candola som ligger intill Mas de Fer och här får Andreolas viner en möjlighet att visa upp sin duglighet som matviner. Vi dricker genomgående Mas de Fer och det fungerade fantastiskt bra till såväl ställets moderna bacalá och pumpafylld pasta med svamp. En verklig aha-upplevelse.
Ett mycket lärorikt och spännande besök. Tyvärr hann jag inte med att prova DOC/IGT vinerna. Jag hade väldigt gärna smakat Andreolas frizzante och tranquillo som är de mest traditionella vinerna. Likaså missade jag de röda som är pappa Nazarenos stolthet. Förhoppningsvis hinner jag med dem nästa gång.
Locando La Candola
4 kommentarer:
Vi provade Dirupi, Millesimato och den enklaste Verv igår. Föga överraskande fann jag Verven vara den mest tilltalande och användbara. De båda andra var alltföt päroncidriga med en alltför påträngande restsötma. Möjligen passabla som mingelviner?
/Patrik
Jag gissar att det var Dirupi Extra Dry ni drack. Verv har jag inte provat.
Stämmer.
Provade även Schioppetto 2010:or: SB, friulano och PB. Friulanon var riktigt bra, klar favorit för min del medan resten av bordet charmades svårt av SB:n. Friulanon funkar nog till all tänkbar föda, möjligtvis sånär som på en blodig biff?
/Patrik
Finns bara syran där så är friulano ett suveränt matvin. Kul att Schiopetto-vinerna föll sällskapet i smaken. När det gäller Andreolas viner så gillade jag verkligen Dirupi brut
Skicka en kommentar