Äntligen ett varuprov - Fresita!

På senare tid har det diskuterats en del om att de stora bloggarna börjat få varuprover från importörer - underförstått i utbyte mot att de ska skriva om vinerna - och hur oberoende och opåverkade av denna kärleksbombning skribenterna egentligen är. Transparensen för läsaren har också varit på tapeten, det vill säga att det inte alltid är tydligt om bloggaren inhandlat vinet för sina surt förvärvade slantar eller fått det av någon, i vars intresse det ligger att det skrivs om vinet ifråga.

Jag har mest varit avundsjuk för att Billigt Vin inte har sett röken av några varuprover, förutom en gång då Esping lyckades lura med sig en flaska hem från en butiksrunda i Helsingör. Men nu har det hänt! Med expressbud kom det en flaska Fresita, som lanseras av importören Philipson Söderberg. Det är, enligt mailet Billigt Vin fick av PR-ansvariga Carolin Låftman, "ett mousserande vin smaksatt med riktiga jordgubbar". Det har tydligen redan gjort succé i Sydamerika, Australien och Norge. "Jordgubbarna", skriver Caroline, "är från Patagonien (världens ände). Och 100 % naturligt betyder inget tillsatt socker, inga kemikalier och ingen konstig bismak. /.../ Fresita är perfekt till grill-, pool-, för- och efterfesten. Picknicken, bröllopet, studenten och ja, ni fattar. Saker man går och längtar efter helt enkelt". Själva vinet är från chile och består till största delen av muskat.

Glad över att ha blivit utvald att testa denna nya, tydligen mycket användbara produkt anordnar jag genast en liten fokusgrupp bestående av MSÄ, Å. som är på besök och mig själv.

Först betraktar vi förpackningen. Den är festlig och passar nog särskilt till för- och efterfesten, gissar vi. Baksidan bjuder på en liten historia om hur upptäcktsresanden Amédée Frézier snubblade över en unik jordgubbsfrukt när han genomfor Patagonien på 1700-talet, blev entusiastisk och levererade några plantor till det franska hovet. Det blev succé, och tydligen är vår nutida älskade jordgubbe frukten av ett förädlingsarbete som startade efter Fréziers insats.

Vidare får vi en noggrann instruktion om hur flaskan ska öppnas: 1) Chill well 2) Do not shake 3) Point bottle away from self and others 4) Remove hood 5) Twist cork out slowly by hand 6) Never use a cork remover.

Den här sortens tydliga instruktioner är bra, särskilt att man ska vända buteljen från självet. Inget navelskådande här, det är en social dryck det handlar om! I Carolines utskick står det att flaskan bör vändas försiktigt innan servering för att få en jämn spridning av det goda fruktköttet, men det står det tyvärr inget om på själva flaskan så det missar vi. Nu gör inte det så mycket, express-budet har nog skött om den saken. Inget fruktkött finns i alla fall kvar i botten på flaskan när den är tom.

I glasen är drycken rosaröd och lätt grumlig, påminner lite om jordgubbssaft faktiskt. Det mousserande momentet är modest. Å. gillar färgen, men påpekar att ingredienserna ju inte precis är närodlade. Däremot saknar hon i stort sett luktsinne, vilket ju är lite olyckligt vid deltagande i just en sådan här fokusgrupp (fast senare under kvällen lyckas hon identifiera körsbärsdoft i ett nebbiolo-vin från Valtellina). Sanningen att säga doftar inte Fresita särskilt mycket, i alla fall inte jordgubbar. Om man hoppas att det ska påminna om den pigga friskheten hos en fragolino (som görs på druvan fragola och doftar starkt av jordgubbar utan att alltså innehålla sådana) blir man besviken. Trots att vi nu fått veta att här inte finns några kemiska tillsatser doftar vinet artificiellt, som läsk med en massa e-ämnen i ungefär.

Läsk är också något man associerar till när man smakar. Dock inte jordgubbs utan blodapelsin. Överraskande nog finns det en liten bitterhet, och Å. tycker efter hand det blir allt strävare mot gommen. MSÄ tycker vinet har en splittrad smak som spretar åt alla håll och längtar efter en god moscato d'asti istället. Billig, färdigblandad drinkmix är ett annat omdöme, inte heller det med positiva förtecken. "Semesterpartykänsla" är MSÄ:s ordassociation - det kan vara positivt, men behöver inte vara det om det lockar fram bilder av flockar av ungdomar som raglar omkring på gator och torg och skrålar. Det mest positiva omdömet är att Fresita inte är så sött som man kunde vänta sig.

När jag vill sammanfatta produkten med epitetet "onödig" invänder MSÄ att det säkert kommer finnas en efterfrågan på vinet till sommarens grillfester och ungdomspartyn, så i den meningen kan man inte kalla det onödigt. Å. tycker att det kanske skulle passa i bålen, eventuellt utspätt med vodka eller Bon Gusto - den där 96-procentiga spriten man kan köpa på snabbköp i Italien och som gör allt från Nocino till 40-årskalas lite roligare. Med frukter infrysta i iskuber skulle det kunna bli en snygg bål.

Efter ett par glas är man sötklibbig runt munnen och strävt torr i halsen , en märklig kombination. Nej, Fresita kommer inte att bli ett standardinslag på våra grill- och efterfester framöver. Men vi ser fram emot fler varuprover att testa i konsumentupplysningens namn.

OBS! Reklambild