2008 Palmadina Sauvignon

Att Friulien är Italiens främsta vitvinsdistrikt är väl knappast ett kontroversiellt påstående. Möjligen kan väl någon Alto Adige-tillskyndare anses ha visst fog för sin sak. Tittar man på antalet tre bicchiere-utmärkleser på senare år så är det rätt jämt mellan de båda områdena. Dock med en liten, men tydlig, fördel för Friulien.

Tittar man i systembolagets ordinarie sortiment är finns det däremot inte mycket som talar om att Friulien skulle ha något särskilt att komma med. Här finns totalt fem viner, som alla är av tillfällig karaktär, och de är inte särskilt väl valda.

Collio, som är en av de två främsta DOC-zonerna, har med två viner. Båda producerade av Silvio Jermann som på senare tid verkar ha ägnat mer engagemang åt marknadsföring än vinmakande. De två Jermann-vinerna kostar 360 kr./styck och finns i några få butiker. Ett observandum när det gäller dessa båda viner är att de finns i senare årgång i beställningssortimentet. Sedan finns det två viner från de mindre välrennomerade Grave del Friuli och Insonzo del Friuli. Det andra högstatusområdet Colli Orientale del Friuli har ett vin i det ordinarie utbudet. Det är Fantin Nodar Friulano som vi provade här. Ett hyggligt 99-kronorsvin men inte så mycket mer.

Man kan alltså konstatera att utbudet är rätt illa valt. Vill lära sig något om Friuliens storhet som vindistrikt så inte är det bland systemets hyllor man ska leta. Man kan också genom att bara korka upp och prova en flaska faktiskt täcka in 20% av det totala Friulien-utbudet. Inte dåligt arbetat sådär en vanlig lördagskväll. Femtedelen som jag gav mig på ikväll släpptes som tillfällig nyhet i höstas utan att dra särskilt mycket uppmärksamhet till sig. De flesta omdömena var faktiskt rätt njugga.

2008 Palmadina Sauvignon står alltså som ensam representant för DOC Isonzo del Friuli. Det platta området har länge stått i skggan av de kuperade Collio och Colli Orientale del Friuli. På senare år har Isonzo dock gjort en uppryckning och här finns flera mycket namnkunniga producenter. Palmadina är inte en av dessa.

Vinet har en rätt ljust gul färg med lite gröna reflexer. Doften är till en början rätt aromatisk och det är lätt att känna sig hemma bland svarta vinbärsblad, tropisk frukt och citrustoner. Rätt snart dyker det dock upp lite märkliga artificiella fruktaromer som får mig att associera till krusbärsläsk och päronsoda. Inte så värst kul.

Smaken går lite i samma stil. Först en rätt trevlig, om än enkel, fruktighet och sedan tar det konstgjorda överhanden. Syran är rätt låg och vinet känns platt och odynamiskt. Man kan väl säga att får vad man betalar för och knappt det. Palmadina lär inte öka intresset för Friulien.