2006 Pelissero Barbaresco Nubiola

"Sönderbloggad" är ett begrepp som dyker upp lite då och då för att beskriva ett vin som flera bloggare skrivit om under en begränsad tidsperiod. Själv tycker jag att det är kul att läsa olika bloggares åsikter om samma vin. Det ger en fetare bild när man kan lägga flera olika beskrivningar bredvid varandra. Med tanke på hur begränsad den svenska vinmarknaden faktiskt är så dricker nog bloggare oftare samma vin än vad som går att läsa i inläggen på det 20-tal vinbloggar som är igång.

Ikväll drack jag en 2005 Pelissero Barbaresco Nubiola som Italienska Viner nyligen bloggande om här och som jag själv avhandlade för ett drygt halvår sedan. Det känns som att mitt förhållande till nebbiolo håller på bli mera allvarligt. Från ett "vi få väl se vad det blir av det" till ett något mer comittat "det kanske blir vi ändå". Fast när jag tänker närmare på saken så är jag kanske ändå för ung för att binda mig redan nu och monogami är nog rätt överskattat. Åtminstone när det gäller vin. Får väl hoppas att Nebban är förlåtande om jag skulle ertappas med en eldig sydrhonsk fruktslampa. Det jag vill ha sagt är att jag börjar gilla nebbiolo på ett annat sätt än tidigare.

Kvällens vin är tjusigt rubinrött och lite livligare i färgen än som jag minns det från förra flaskan. Doften är riktigt fin, en provkarta över alla möjliga sorters röda bär. Körsbär är det mest markanta inslaget men här finns lite hallon och jordgubbar med i leken också. Lite bittermandelstoner som från krossade körsbärskärnor tittar också fram. Tjäran och en lätt rökighet kan anas och jag gissar att dessa aspekter kan bli lite mer framträdande med tiden. Fathanteringen är föredömligt diskret och ökar doftens komplexitet utan att ta över. Jag tycker att doften är som häftigast och mest rustik direkt vid upphällningen. Med lite tid i karaffen putsas kanterna bort och doften är inte längre lika omtumlande.

Med första sippen i munnen fascineras jag direkt av hur ett vin som känns såpass lätt kan ha så mycket pondus och auktoritet. Det brassar på med rätt hög intensitet men har också precision. Frisk syra och god frukt där det bara är att pricka av aromerna. Det är bra bett i tanninerna, finkorniga men rätt påtagliga.
Det känns som att vinet mått väl av det dryga halvåret i garderoben sedan förra påhälsningen. Ytterligare några år kommer säkert få det att växa ytterligare.

Jag försökte hämta lite information från Pelisseros hemsida men senaste årgången som presenterades där var 2001. Märkligt att en framåt vinmakare som Giorgio Pelissero inte har bättre koll.