En septemberdag 2009 fick vi bekanta oss med några viner från den tämligen obekanta regionen Oltrepo Pavese, en bit söder om Milano. En del av Lombardiet, således. Det var Stefan Jensen som stod för introduktionen. Det är också från Stefans aningen oorganiserade lager på Jægersborggade som jag får med mig en av de sista flaskorna 2000 Montezavo Rosso Riserva från Isimbarda, en producent som har sina ägor i Santa Giuletta.Isimbarda förfogar över 36 hektar, vingårdarna ligger på 200 till 350 meters höjd över havet. Enligt Wine Wise' priskurant sysslar man med "biointegrerad odling", en term som inte har synts till i den senaste tidens diskussion om ekologisk och biodynamisk odling.
Enligt Isimbardas hemsida handlar det ytterst om att måna om konsumentens hälsa. Man följer EG's direktiv No. 2078 från 1992, vilket är ett reglemente för jordbruksverksamhet med mål att minimera produktionens påverkan på miljön. Gräsbevuxna vingårdar förhindrar erosion. Angrepp från skadeinsekter bekämpas bara när det är absolut nödvändigt, och då i görligaste mån "adopting techniques of sexual disorientation" för att förhindra förökning. Exakt hur det går till framgår inte.
Det hela framstår som en seriös och genomgripande ambition att odla så skonsamt som möjligt. Filosofin är inte fundamentalistisk icke-intervention, utan verkar luta mer åt "lutte raisonée", en strävan och inställning som Magnus Ericsson skriver om i en kommentar till ett tidigare inlägg om ekoviner här på bloggen.
Montezavo verkar vara något av Isimbardas stolthet (läs om vinifikationen här). En blandning av barbera, croatina, vespolina med flera druvor.
Vinet ger ett mycket vitalt intryck i glaset. Färgen är kompakt rödsvart med blåröda kanter. Det första som möter näsan är söt körsbärsfrukt och ekfat som sticker i näsan. Målarfärg, svamp, läder och en undervegetation av fuktig skogsmossa förebådar ett funkigt vin, mer oborstat charmigt än svalt elegant.
I munnen är det mer balanserat är man kunde gissa, även om det är mer rättframt kraftfullt än fint i kanten. De 12-18 månaders lagring på små, nya fat som hemsidan talar om tar inte överhanden. Det första vitala intrycket förstärks, här finns livliga syror och tanniner som vill ha smakrik mat att brottas med. Ett lättdrucket och lättgillat vin som följer lördagskvällens helstekta oxfilé och råstekta potatis ganska väl. Det hade fungerat ännu bättre till en viltgryta med feta tillbehör. En rätt udda eftersmak av svamp, coca-cola, målarfärg och kirsch dröjer kvar, märklig men inte obehaglig.
Den extra lilla finess som skulle höja vinet till sublima dimensioner saknas, men det är tillräckligt intressant för att jag gärna skulle vilja dricka det igen. Det kommer knappast att hända, då Montezavo i årgång 2000 är slutsåld hos Wine Wise. Kanske kommer en ny årgång, kanske inte. Under tiden finns i alla fall några andra Isimbarda-viner att testa, bland annat en rieslingen Vigna Martina som var riktigt trevlig i årgång 2007 och som enligt Stefan är ännu bättre i aktuella årgången 2009. 99 DKK kostar den.
