2004 Cascina Cucco Barolo Ceratti

Det ska tydligen vara vinets dag idag. Har rätt svårt att förstå mig på dylika idéer. Tycker att de flesta dagar är vinets dag. Åtminstone utgör vin en fast återkommande punkt i min vardag och behöver definitivt inte en särskild dag. Sådan ser inte min relation till vin ut. I mina ögon kan dagen kan möjligen ha en poäng för tvångsneurotiker som plötsligt kan tillåta sig att gå lite crazy och korka upp (eller skruva av) en vanlig sketen onsdag eller få en korkskruvsfobiker att öppna den där speciella flaskan.

För mig satte vinsuget in redan vid lunch. En serie motgångar väckte lust efter 2005 Pelissero Long Now, ett riktigt medhårsstrykande vin, en lyxigt vällustig flaska fylld med omslutande squeezee me pleeze me-juice. Instant pleasure på butelj. Tyvärr fanns ingen sådan tillhands. Överhuvudtaget finns det få flaskor av den sorten i skåpet och idag var det inte läge för syrastinn teran, uppmärksamhetskrävande orangevin eller snipig pinot.

Istället närmade jag mig sista lagret av sista lådan 2004 Cascina Cucco Barolo Ceratti. Och snacka om fullgod ersättare. Det ställer liksom upp på allt. Vill du slödricka, bli ompysslad och behagligt bedövad av 14.5 synnerligen väl inpackade procent är det inga som helst problem. För den som är mer på hugget finns en fascinerande doftpalett att förlora sig i; körsbär, hallon, tjära, mandelmassa, julkryddor och torkad frukt. Smakmässigt fortfarande på hugget med vitala syror och behagliga tanniner. Fina grejer det här.

För den nytillkomne bloggläsaren finns här lite bakgrund till hur det här vinet blev hela den svenska vinbloggosfärens favoritpinuppa för några år sedan. Inte alla sådana som åldras med samma välbehag. PS Carlo har årgång 2009 av vinet för 125 MUK. Finns även 08:or för en dryg femtiolapp mer