Häromdagen bestämde vi oss för att välkomna hösten med en klassisk manzo al barolo men jag kunde inte med att offra en flaska äkta vara att låta oxsteken dväljas i. Istället fick det bli manzo al langhe nebbiolo. Receptet krävde en halvliter vin och det blev en skvätt över att prova.
2011 Fontanafredda Langhe Nebbiolo går i en transparent ljusröd nyans med lite blått i kanterna. Doften är lite gles och tunn med körsbär, lingon och slån samt ett rätt tydligt inslag av smörkola. Smaken är lätt, ungdomlig och rätt pigg. Lite sötma från bären, frisk syra och lätta tanniner. Ger faktiskt lite mer eftersmak än väntat.
Det finns inte mycket här som vittnar om druva eller ursprung. Ett enkelt, mjukt och helt oförargligt vardagsvin, snällt och tillrättalagt. Lite småtråkigt men på inget sätt otrevligt att dricka. Inget fel på stilen men på tok för anonymt. Ett vin man kan både ha och mista.
Till den goda maten korkar vi istället upp 2006 Barolo Tabui Riserva. Doften som stiger ur kupan är ren njutning för en nebbiolofrälst. Riktigt fin körsbärsfrukt som går i en lite mörkare nyans, nypon, mandelmassa, lite lösningsmedel, tryffel, lakrits och mandelmassa minglar runt i sirliga mönster. Smaken är mäktig och fullpackad med kraft. I centrum finns den fina frukten som balanseras av skönt sjungande syror. Tanninerna är relativt sansade och mycket finkorniga. Väldigt gott nu och med en lång framtid framför sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar