Skånsk vinbloggar-extravaganza

En mycket trevlig inledning på ett hårt arbetspass, courtesy Gôut

De extravaganzor Billigt Vin-redaktionen hängivit sig åt under åren bleknar, i jämförelse med den Gôut förtjänstfullt samlat ihop till under lördagen. Italienska Viner, Alsace Wines, Mina Vinare, Uppkorkat, Vård och vin och Billigt Vin gör Gôut sällskap i ett chambre separé på Lagmarks etablissemang vid Sundstorget i Sundets Pärla.

Gôut om riesling 2008 Alsace/Baden

Gôut bjuder på fyra rieslingar från 2008, sprungna ur ett mycket begränsat geografiskt område men från olika jordmån och sinsemellan väldigt olika. Redan här, utan facit i hand, virvlar mina tankar iväg åt alla möjliga håll utom just mot Alsace/Baden och riesling. Det säger väl mest om hur lite jag känner den druvan och den regionen - man så trevligt att upptäcka denna sida av saken! Riktigt mineralfriska och syrliga uppsträckare inför den fortsatta färden. Maders Rosacker är riktigt torr och matvänlig. Baden-vinet, från vulkanisk mark, har en fint blommig fruktighet i doften och ett knivskarpt bett i syran när det kommer i munnen. Bott Geyls Schlossberg är till en början funkigare i glaset och bjuder på en intressant resa. Det sista vinet är försiktigare i doften och bara bra, helt enkelt. Gôut har redan rapporterat utförligt här.

Billigt Vin (Jörgen) om qvevrivin från Georgien

En qvevri-provning kommer därnäst. Det första vinet, en ung rkatseteli från Alaverdi-klostret, är chockartat strävt när det kommer i munnen - "jävla tanniner" är det enda jag skrivit i blocket. Det är till och med mer än jag minns från senast jag drack det, då till en lunch på Alaverdi-klostret där särskilt en salt ost lyckades locka fram en väl dold fruktighet ur tanninattacken. Jag känner mig som en skurk som utsätter mina medmänniskor runt bordet för denna bedövande upplevelse på ett så tidigt stadium och bestämmer mig för att låta den resterande flaskan i källaren vila minst fem år för att se vad som händer. Turligt nog är kisin från Schuchmanns qvevri-linje mycket behagligare, den är från 2006 och i jämförelse en kärleksfull smekning. Pheasant's Tears mtsvane är kanske det mest intressanta vinet, återkommer eventuellt till det. Den avslutande saperavin från 2010 utger sig i glaset för att vara svartvinbärssaft men har en sjysst matvänlig kombination av tanniner och syra. Skulle också vara intressant att återvända till om fem år.

Alsace Wines om pinot noir Alsace/Bourgogne

Alsace Wines visar att Alsace kan pinot noir. Jag blir väldigt förtjust i Martin Schaetzels Cuvée Mathieu, för mig finns där en koppling till några av de nerello-viner från Etna jag gillat så mycket de senaste åren. Koebberle Kreyer bjuder på en fin doft av rosor och lite körsbär, en mycket pigg och social 2003:a.

Härnäst får Vård och vin gå in med ett sötvinsinspel innan tapas-buffén kommer in. I hastigheten missar jag att ta bild på de tre vinerna, men det finns i Vård och Vins post Jo, jag é fan bitter. Vinerna gör oss inte bittra och kommer som ett skönt divertissement innan maten. Moulin Tauchais från 1993 - åhå! Chenin blanc i sin mest raffinerade form. Med eller utan hår på bröstet faller alla runt bordet för detta. En Recioto di Soave och en sauternes från Rieussec flankerar fint.

Billigt Vin (Ingvar) om Carso

Carso! Ingvar tar oss till en högplatå som är karg, otillgänglig och alldeles underbar. Kantes malvasia och vitovska är förvånansvärt lika i uttrycket - betydligt älskligare och  mer omedelbara än terrängen de härstammar från. Och när ska jag lära mig skilja mellan malvasia och friulano, som jag trodde det första vinet var? Terranon är precis så syrligt mineralrik och hälsosam som man kan önska sig, utan tvekan den bästa jag smakat. Men det är Zidarichs skalmacererade vitovska i årgång 2007 som sticker ut, vresigt men med en glimmande guldklimp av frukt och finess långt därinne, för mig själva sinnebilden av vinmakaren och hans gränsland mellan Italien och Slovenien. Oroväckande nog har tydligen Parker upptäckt och hyllat Zidarichs malvasia, vilket gör att priserna kan stiga. Men Winewise listar dem fortfarande för 235 danska. Kanske återvänder den strame Zidarich till Fri Vin den 9:e juni. Jag tillåter mig att återanvända en passus från senast:

"Mitt i ståhejet på Fri Vin-mässan stod han stilla, tyst och bredbent med händerna på ryggen och blickade ut över den larmande menigheten. Till höger om sig hade han den dynamiske Fulvio Bressan, till vänster ett gäng animerade fransoser från Rhône-dalen. Han är från Karst, Zidarich, en karg och krävande högplatå som tycks forma stern men and wines (jag kan inte hitta på något lika passande svenskt uttryck). Jag närmade mig med tvekan. Ingen annan stod vid hans tunna och smakade och vid det laget var jag ganska rund under tofflorna (jag har ännu inte lärt mig hur man gör när man spottar). Inte bästa tillfället att befrynda en storhet i vinvärlden och det blev heller inte mycket bevänt med konversationen. /.../

- You have red soil, försökte jag imponera med min lokalkännedom.
- ?
- The... the ground... red!
- Yes, red.

Oförtrutet fortsatte jag pressa min lycka:
- Do you know Vodopivec?
-?
- V-O-D-O-P-I-V-E-C, winemaker!
- Yes, I know him.

Typ."

Zidarichs vitovska

 Italienska viner om italienska viner

Italienska viner om italienska viner (forts.)

Trincheros grignolino och Le Taragne (2004), den senare en dolcetto med ett säreget uttryck - Trinchero är ytterligare en bekantskap från Fri Vin, vilken Patrik låtit spira genom ett flertal besök på plats. Vinerna finns hos Winewise för 125 respektive 135 danska. Barbera d'Astin kommer från Cascina Tavijn, presenterat av Patrik här. Carema och Le Piane är helt knäckande bra, framför allt om man tänker på deras framtid - om tjugo år är de förmodligen på ett strålande humör. Ojoj! Le Piane har lite vespolina och bonarda mixade med nebbiolon, carema är druvren nebbiolo.

Billigt Vin (Ingvar) om schioppettino

Schioppettino di Prepotto

Man blir...

...ressugen.

Schioppetino är druvan som nästan helt utrotades men räddades av en framsynt vinodlare. Nu har den fått en egen appellation, Schioppettino di Prepotto. Kanske 25 hektar och ett tjugotal odlare. Ingvar har med sig en försvarlig del av årsproduktionen, alltså, med sina sex smakprover. Så fint, så trevligt, så förföriska vitpeppar- och kryddpeppardofter som väcker så många minnen. Och lagerblad. och körsbärsfrukt. Barriquelagring är det som gäller i byn, kanske kan man hoppas på att någon kommer på att testa botti, som Bressan.

Uppkorkat om det nya Sydafrika

Uppkorkat visar sidor av Sydafrika som vi kanske anade fanns, men som vi inte visste var vi skulle leta för att hitta. I Swartland, till exempel, hos en ung, egensinnig vinscen som blomstrar där. De två första vinerna är sydafrikanska tolkningar av sydfranska druvmixar. Raats cabernet franc är väldigt trevlig och jag tror jag fick med en slatt hem som jag kanske återkommer till. Rent formidabelt bra är Pofadder (cinsault) - raka motsatsen till så otrevlig som reptilen det fått namn av säkert kan vara i ett direkt möte. Det enda farliga med vinet i fråga är att man kan bli beroende av det. Vid det här laget är mina anteckningar mycket sporadiska och de som finns uppvisar tydliga tecken på förvirring - så kolla upp andra blogginlägg (förhoppningsvis kommer ett initierat inlägg på Uppkorkat inom kort).

Mina Vinare, efter denna aptitretare, om syrah

Oui!

Dags för mat, en fint komponerad trerätters från Lagmarks expanderade restaurangkök. Först grillad pilgrimsmussla under ett parmesanflarn och på en bädd av sparris. Mina Vinare plockar fram en torr grenache gris från producenten L'Oustal Blanc i Minervois. Det är ett synnerligen trevligt vin de table - från 2005 som framgår av etiketten - som passar som hand i handske till maten. Förslaget att ha kvällens sista provning i samband med maten - rosasaftiga lammracks med potatisgratäng och selleripuré - är helt kongenial. Tre druvrena, men inte särdeles typiska franska syrah-viner - Chapoutiers Les Granits från Saint-Joseph (2003), Le Clos de Fees De Battre Mon Coeur s'Eest Arrête från Roussillon (2009) och La Porte du Ciel från Négly (2007) - sitter som en smäck. Les Granits och De Battre... blir en påträngande påminnelse om att inte glömma bort syrah-druvan, det har blivit alldeles för lite av den varan på senaste tiden. Domaine de Mas Blanc (2005) från Collioure har en skvätt grenache blanc i sig och är ett ganska märkligt men intressant vin. Inga bilder så dags på kvällen.

Extensivt, omtumlande, lärorikt, gott! Med ett lager av de viner som provats under kvällen i källaren skulle man klara sig gott i alla väder för oöverskådlig tid framöver.

Vi pratade också: om bloggande, om naturviner, om terroir, om vinjournalistik, om resor, om möten med producenter, biskopar och regioner. Kanske är det bästa med att blogga om vin de möten IRL det leder till.