The Blogs They Are A-Changing

Häromdagen bloggade Frankofilen om 2005 Château le Doyenné och inlägget väckte en sällan skådad kommentarsström. Det var inte så mycket vinet i sig själv som kommenterades, även om det också fick en och annan kommentar. Nej, diskussionen handlade mer om hur vinet hittat in på den svenska marknaden och framförallt då samarbetet mellan några Stockholmsbloggare och importören Bristly.

Diskussionen berörde en del frågeställningar som jag tycker är värda att tänka lite till kring. Det startades också en del processer som jag tycker är både märkliga och intressanta. Inte minst som psykologiska företeelser.

Den första tanken som slog mig är att bloggosfären håller på att förändras och det är inte alla som gillar det. Den första svenska vinbloggen jag stötte på var Finare Vinare. Lite senare hittade jag till Nettare e Gioia och Frankofilen. Jag blev väldigt tilltalad av det jag läste. Det var ett nytt sätt att skriva om vin på. Initierat, roligt och framförallt passionerat. Läsning som stimulerade mitt vinintresse på ett helt annat sätt än vad mina tidigare informationskällor i dagspressen gjort. Dessutom fanns möjligheten att snabbt ställa frågor och faktiskt få svar via kommentarsfunktionen. Det handlade om vinamatörer som skrev för vinamatörer. Amatörer som många gånger var minst lika kunniga, och i många fall faktiskt kunnigare, än medlemmarna i Vinskribenternas förening. Jag tror inte jag var ensam om att uppfatta bloggosfären som en utmaning mot etablissemanget. Inget slutet system kanske men jag upplevde att det fanns något slags osynlig gräns som möjliggjorde att det skapades ett dom och ett vi. Att säga att det fanns en fiende är kanske att ta i men visst är vi en hel del bloggare som ägnat oss åt lite Kronstam-bashing och gnäll på importörer och framförallt monopol. Oberoende skribenter som inte behövder ta några hänsyn har lättare för att säga sanningar.

Efter en tid började det dyka upp inlägg från provningar med leverantörer och det var kanske det första tecknet på att något höll på att förändras. Några bloggare fick tillträde till sammanhang som hittills varit reserverade för branschfolk och vinskribentskåren. En kul uppmuntran, en möjlighet att göra en bättre blogg, få fler läsare och kanske ett visst mått av inflytande tyckte många och jag minns heller inte att detta väckte något ont blod.

I kommentarstråden till Frankofilens inlägg diskuterades nu huruvuda det är lämpligt för bloggare att samarbeta med importörer och annat branschfolk, att umgås privat. Finare Vinare kommer in och berättar att han/hon/de tagit konsultuppdrag. The blogs they are a-changing indeed. Alla gillar inte det. Någon kommentator menar att bloggarna har ett visst ansvar och att de undergräver sin trovärdighet. Kommentarerna får mig att fundera kring vad det egentligen är en del läsare har tolkat in i bloggarrollen. Här har vi en grupp människor som gillar vin, som har lagt ned en massa tid och energi, pengar och engagemang på att producera texter om vin för sitt eget och andras nöjes skull. Men att bloggarna skulle ha ett ansvar elller vara stöpta i något slags ädlare form, jag förstår det faktiskt inte. Tiden står inte stilla och vinbloggarna och deras villkor och sitaution förändras med den. Kan Finare Vinare, eller någon annan bloggare, få en bättre position är väl det bara kul. En helt naturlig utveckling

Diskussionen chez Frankofilen var städad men jag tyckte mig ändå känna igen tongångarna och processen. Minns när Dylan plockade upp Fendern eller när Nirvana signade för Geffen. Det blev ramaskri och de anklagades för att ha svikit idealen. Jag kan dock inte påstå att jag märkte någon negativ påverkan på deras konstnärsskap, snarare tvärtom.

En annan sak som slog mig när jag läste debatten var hur märkligt det blir att tala om transparens och öppenhet när nästan allt som skrivs på bloggarna skrivs under pseudonym. Jag tänker att en bloggs värde handlar om förtroende för det som står på bloggen. Upphovsmannen vet man väldigt lite om. Även om vi valt att gå ut med våra namn (de är våra riktiga, lita på det)som är ju även dessa ett slags pseudonymer. Jag tror inte att jag träffat mer än fem av bloggens regelbundna läsare. Att jag som bloggare redogör för hur mina relationer till en viss importör kan ju se ut som öppenhet men det finns ju inte så många möjligheter att kontrollera att det jag säger är sant.

Så, vad vill jag nu säga med detta inlägg. Jo, läs in inte in för mycket i vinbloggarnas avsikter, åtminstone inte i mina. Ta inte det som skrivs på alltför stort allvar.On du inte är inte nöjd med vad som skrivs eller utvecklingen som sker så starta en egen blogg.