Räknetrissen går i fällan

Lanseringsdag 1/3 (TSE). Högsta medel baserat på betyg i BKWine, Munskänkarna, HD, DN & GP:

VITT
94932 2009 Willi Schaefer Riesling QbA, 129 kr.
Medel 4,375 (4 betyg)
94922 2009 Dr Loosen Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese, 199 kr.
Medel 4,375 (4 betyg)
90212 2009 Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken, 149 kr.
Medel 4,3 (5 betyg)
94936 2009 Forstmeister Geltz Zilliken Riesling QbA, 135 kr.
Medel 4,167 (3 betyg)
94934 2009 Forstmeister Geltz Zilliken Saarburg Rausch Riesling Spätlese,
229 kr. Medel 4,167 (3 betyg)
90218 2009 Dr Loosen Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese, 199 kr.
Medel 4,1 (5 betyg)
94927 2009 Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken, 149 kr.
Medel 3,9 (5 betyg)
99962 2009 Rainer Wess Riesling Reserve, 179 kr.
Medel 3,875 (4 betyg)
90219 2009 Nigl Grüner Veltliner Alte Reben, 199 kr.
Medel 3,833 (3 betyg)
92038 2009 Saint Clair Pioneer Block 10 Chardonnay, 139 kr.
Medel 3,625 (4 betyg)

RÖTT
99599 1999 Beaune Premier Cru, 155 kr.
Medel 4,5 (5 betyg)
99578 2009 Vacqueyras Le Clos, 199 kr.
Medel 4,125 (4 betyg)
92066 2008 Insoglio del Cinghiale, 169 kr.
Medel 3,875 (4 betyg)
95315 2008 Renato Ratti Nebbiolo d’Alba Ochetti, 169 kr.
Medel 3,833 (3 betyg)
99913 2008 Clos Saint Jean, 299 kr.
Medel 3,833 (3 betyg)
90061 2006 Paitin Langhe, 189 kr.
Medel 3,8 (5 betyg)
92025 2008 Antu Ninquén Syrah, 149 kr.
Medel 3,7 (5 betyg)
99542 2007 Hermitage Marquise de la Tourette, 298 kr.
Medel 3,667 (3 betyg)
99629 2007 Ojai Santa Barbara Syrah, 149 kr.
Medel 3,625 (4 betyg)
92064 2007 Valtosca, 149 kr.
Medel 3,5 (4 betyg)
94592 2008 FLD Riglos Gran Malbec, 199 kr.
Medel 3,5 (3 betyg)
99997 2007 Single Vineyard Malbec, Viña Fausto Orellana de Escobar, 249 kr. Medel 3,5 (3 betyg)
95324 2006 Barolo Luigi Pira, 299 kr.
Medel 3,5 (3 betyg)

Kommentarer:
Sydsvenskans sökmotor tycks, efter en tillfällig formtopp för någon månad sedan, ånyo ha slammat igen. Tasteline har inte publicerat några betyg på marsnyheter än.

Det blir därför lite tunt med betyg på sina ställen. Där medlet endast baserar sig på tre betyg är det BKWine, HD och Munskänkarna. En möjlighet är att Grehn i GP och Kronstam i DN försett dessa viner med lägre betyg, en annan att de inte fick plats i spalten. De medelbetyg som baserar sig på fyra eller fem recensioner är förstås mer solida.

Bland vitvinerna står torra, halvtorra och halvsöta i salig oordning.

Snålvattnet rinner till den här gången vid åsynen av unga och relativt billiga rieslingar som förfört kritikerna. Räknetrissen går - som rubriken säger - i fällan och börjar kolla vilka räkningar som kan anstå till ett annat månadsskifte. Jag försöker mana till besinning, men det är osäkert hur den kampen avlöper. Den där Beaune Premier Cru är förstås svår att motstå, det lär dock vara slagsmål om de rara flaskorna och det vete katten om jag står ut med det. Kanske kan jag då smyga till mig en Vacqueyras Le Clos från Montirius och en Paitin Langhe istället.

PS. Det är lätt att förbigå alla nya årgångar som dyker upp bland alla nylanseringar. Just denna månad kan det vara anledning att kolla upp en del gamla bekanta. Munskänkarnas nyhetsbrev listar bland annat 2009 Comtes d’Isenbourg Riesling Grand Cru som den bästa årgången sedan vinet lanserades (149 kr). 2009 Riesling Hugel för 129 är "den bästa årgången på länge". Likadant med 2009 Bourgogne Les Sétilles för 139 kr.

En trio chablis i nya årgångar får med beröm godkänt av både Munskänkarna och BKWines Jack: 2009 Chablis Domaine de la Boissonneuse, 155 kr, 2009 Chablis Vieilles Vignes Dom. Sainte Claire (J M Brocard), 169 kr, och 2009 Chablis Premier Cru Beauroy (J M Brocard), även den för 169 kr.

Några röda också: 2009 Morgon för 89 kr är minsann den bästa sedan lanseringen 1993, tycker Ulf Jansson & co i hos Munskänkarna. De hyllar även Dubeoufs 2009 Beaujolais-Villages för 79 kr i farten. Mont Tauchs 2008 Réserve de la Condamine och 2007 Château de Ségure, stadiga trotjänare, får också plustecken och goda vitsord. 2008 Tautavel Réserve från Gérard Bertrand är ett exempel på "god, ny årgång med tydlig, sydfransk accent". 2007 Le Tense Sassella smakar som en "mini-barolo" för 129 spänn och får ett plustecken för det.

Jack fyndstämplar bland de nya röda årgångarna 2008 Periquita Reserva (José Maria da Fonseca) för 79 kr och ger bland andra plus till 2007 La Grola (Allegrini), 159 kr, 2008 Ruit Hora (Caccia al Piano 1868), 129 kr, och 2008 Robert Skalli Réserve Nielluccio Syrah för 85 kr.

Den som är törstig skall alltså icke behöva gå över ån efter vin framöver.

2008 Principiano Coste Langhe Nebbiolo revisited

Vinet är klart, transparent rubinrött i glaset. Intagande doft av Aladin-askens körsbärspralin och somrig barrskog. Också lite sötaktig tobak och lakrits. Det är farligt strömlinjeformat snabbdrucket och riktigt, riktigt gott till MSÄ:s smakliga lasagne. Frukt, syra och tanniner i skön förening, lätt i framtoningen och lätt att älska. Uppfiskat ur Gerbolas bunker till det facila priset 120 DKK.

Tidigare avhandlat här, en post där man också kan läsa om själva bunkerbesöket.

2006 Domaine Leon Boesch Gewurztraminer Grand Cru Zinnkoeple

Vi hade besök ikväll. Ett besök som alltid delar familjen i två läger. Ena halvan gläds åt gästen medan resterande delen är mindre roade. Vi har hittat något slags konsensus kring besöken. De tolereras så länge det inte är frågan om övernattningar, de inte blir allt för frekventa och inga äldre släktingar till gästen följer med.

Själv gillar jag besöken även om gästen ifråga är väldigt kinkig när det gäller vinval. Faktum är att jag aldrig lyckats göra honom riktigt nöjd. Gamle Ole är en stor personlighet med bestämda åsikter när det gäller vin.

Ikväll försökte jag med en flaska 2006 Domaine Leon Boesch Gewurztraminer Grand Cru Zinnkoeple. Domaine Leon Boesch i Soultzmatt drivs av Gerard Boesch och sonen Matthieu. Gerard är elfte generationens vinbonde. Egendomen omfattar 13 ha vinodling varav 2.5 utgörs av grand cru-marker. Odlingen är biodynamisk och man tillämpar traditionella metoder med naturjäst och lagring på stora, gamla ekfat.

Vinet är guldgult, nästan orangt i färgen. Doften är verkligen klassisk gewurz. Intensiva aromer av lychee och andra tropiska frukter i ett lätt övermoget stadium. Här finns ett rejält lager med honung och tydliga inslag av ingefära och andra kryddor.

Smaken är också den otroligt intensiv. Tropiska frukter och honung tar munhålan i besittning. God druvighet och, tack och lov, för druvsorten bra syra som balanserar viss restsötma. Lång kraftfull och hettande eftersmak med lite bitterhet och ingefära.

Det här är en verkligen en kraftfull och mäktig gewurztraminer. Alkoholhalten ligger på 15.5 väl inpackade procent. Det skulle lätt kunna bli för mycket men det fungerar tack vare bra syra. Inget jag vill dricka några större mängder av men till en vällagrad Danbo är det inte så lätt att hitta ett mer passande sällskap.

Finns i beställningssortimentet eller hos danska Emilie vin

2004 Domaine La Soumade Rasteau Cuvée Prestige

Jörgens inlägg från igår blev en påminnelse om hur snävt perspektivet är i den svenska vinvärlden. Visst ältar jag om Friulien och gör utvikningar till Slovenien och Gerogien ibland. IV-Patrik lyfter fram okända piemontesiska appellationer. Ett och annat strö-inlägg på andra bloggar blir undantag som bekräftar regeln att perspektivet är snävt. Och handen på hjärtat, när läste, eller skrev, du ett inlägg om ett vin från Rasteau senast ?
Monopolet med ett av världens bästa sortiment har inte en enda flaska att erbjuda. Det mera blygsamma norska monopolet (skandinaviens bästa utbud ??)har sju.

För ett drygt år sedan provade jag 2004 Rasteau Cuvée Prestige från Domaine La Soumade. Ikväll, efter årets hittills längsta löprunda, kändes det som läge för ett återbesök. Jag behövde något värmande och det stod biffar av vildsvinsfärs med ugnssteka rotfrukter på menyn. Cuvée Prestige är en blandning på 80% grenache, 10% mourvedre och 10% syrah. Största delen av vinet har lagrats på cement och 20% har lagrats på använda barriquer.

Vinet har en tät, mörkt blåröd nyans. Doften är typiskt sydrhonsk och rätt rustik. Mycket tydliga animaliska toner, stall, mogna körsbär och jordgubbar. Jag hittar också lite piptobak, lakrits och mineraler. Det finns också en del alkohol men här uppfattar jag det som inbjudande, värmande och välkomnande snarare än störande. Körsbärslikör snarare än hembränt.

Smaken lever mer än väl upp till de löften som doften ger. Det här är ett rejält, hjärtligt och värmande vin. Även om det är väldigt att trevligt att dricka på egen hand så är det tillsammans med maten som det verkligen kommer till sin rätt. Vinet är drygt medelfylligt med bärfrukten i centrum. Frisk syra, rejäla men förvånansvärt finkorniga tanniner och bra, kryddig eftersmak. Skitgott helt enkelt.

2000 Montezavo Rosso Riserva (Isimbarda)

En septemberdag 2009 fick vi bekanta oss med några viner från den tämligen obekanta regionen Oltrepo Pavese, en bit söder om Milano. En del av Lombardiet, således. Det var Stefan Jensen som stod för introduktionen. Det är också från Stefans aningen oorganiserade lager på Jægersborggade som jag får med mig en av de sista flaskorna 2000 Montezavo Rosso Riserva från Isimbarda, en producent som har sina ägor i Santa Giuletta.

Isimbarda förfogar över 36 hektar, vingårdarna ligger på 200 till 350 meters höjd över havet. Enligt Wine Wise' priskurant sysslar man med "biointegrerad odling", en term som inte har synts till i den senaste tidens diskussion om ekologisk och biodynamisk odling.

Enligt Isimbardas hemsida handlar det ytterst om att måna om konsumentens hälsa. Man följer EG's direktiv No. 2078 från 1992, vilket är ett reglemente för jordbruksverksamhet med mål att minimera produktionens påverkan på miljön. Gräsbevuxna vingårdar förhindrar erosion. Angrepp från skadeinsekter bekämpas bara när det är absolut nödvändigt, och då i görligaste mån "adopting techniques of sexual disorientation" för att förhindra förökning. Exakt hur det går till framgår inte.

Det hela framstår som en seriös och genomgripande ambition att odla så skonsamt som möjligt. Filosofin är inte fundamentalistisk icke-intervention, utan verkar luta mer åt "lutte raisonée", en strävan och inställning som Magnus Ericsson skriver om i en kommentar till ett tidigare inlägg om ekoviner här på bloggen.

Montezavo verkar vara något av Isimbardas stolthet (läs om vinifikationen här). En blandning av barbera, croatina, vespolina med flera druvor.

Vinet ger ett mycket vitalt intryck i glaset. Färgen är kompakt rödsvart med blåröda kanter. Det första som möter näsan är söt körsbärsfrukt och ekfat som sticker i näsan. Målarfärg, svamp, läder och en undervegetation av fuktig skogsmossa förebådar ett funkigt vin, mer oborstat charmigt än svalt elegant.

I munnen är det mer balanserat är man kunde gissa, även om det är mer rättframt kraftfullt än fint i kanten. De 12-18 månaders lagring på små, nya fat som hemsidan talar om tar inte överhanden. Det första vitala intrycket förstärks, här finns livliga syror och tanniner som vill ha smakrik mat att brottas med. Ett lättdrucket och lättgillat vin som följer lördagskvällens helstekta oxfilé och råstekta potatis ganska väl. Det hade fungerat ännu bättre till en viltgryta med feta tillbehör. En rätt udda eftersmak av svamp, coca-cola, målarfärg och kirsch dröjer kvar, märklig men inte obehaglig.

Den extra lilla finess som skulle höja vinet till sublima dimensioner saknas, men det är tillräckligt intressant för att jag gärna skulle vilja dricka det igen. Det kommer knappast att hända, då Montezavo i årgång 2000 är slutsåld hos Wine Wise. Kanske kommer en ny årgång, kanske inte. Under tiden finns i alla fall några andra Isimbarda-viner att testa, bland annat en rieslingen Vigna Martina som var riktigt trevlig i årgång 2007 och som enligt Stefan är ännu bättre i aktuella årgången 2009. 99 DKK kostar den.

2008 Poggiopiano Galardi Chianti

Jag tänker fortsätta med att prova vardagsviner på måndagskvällarna. Ikväll drack jag Poggiopianos instegs-Chianti senaste årgången.

2008 Galardi Chianti är helt transparent i en rubinröd nyans. Det ser med andra ord ut som sangiovese ska göra. Vinet är ekologiskt och gjort på 85% sangiovese, 10% merlot och 5% canaiolo. Doften är inte omedelbar och vidöppen utan man får liksom lirka lite med den. Det är heller ingen Chianti-karikatyr. Till en början känner jag en svag doft av rosor som får mig att associera till nebbiolo. Sedan en del svartpeppar innan körsbär och andra röda bär ger en hint om var vi befinner oss. Lite återhållsamma fattoner finns i bakgrunden.

Smaken är väl balanserad med söt fruktighet, frisk syra och beslutsamma tanniner. Först en söt sensation med rosor och körsbär, sedan ett rejält lyft med den friska syran och ett relativt långt kryddigt slut.

Det här är en enkel chianti som är precis i min smak. Ett rejält matvin som är användbart till väldigt mycket. Ikväll drack jag det till pasta med tomatsås, några skivor vildsvinskorv från Bjärhus, bröd och ost utan att jag för för en sekund önskade att jag hade haft något annat i glaset.Inte stort men good enough helt enkelt.
Vinminvin säljer för 109 kr.

Vin i kartong och must på flaska

Det brukar ju heta att man inte ska skåda given häst i mun. Samtidigt är det väl just det man förväntas göra när man får ett varuprov. I veckan anlände en låda från Kiviks Musteri med ett något förbryllande innehåll.

Åkesson lanserade förra året en Chateauneuf på tetrapak och i år blir det istället en CdR Villages som förpackas i papp då Åkesson vill att "det ska vara lätt att välja goda viner i klimatsmarta förpackningar och därmed bidra till att minska belastningen på miljön".. Det medföljande pressmeddelandet talar också om att man "Vill ge moderna männsikor en möjlighet att välja en modern förpackning utan att ge avkall på kvalitén" Vi får väl se hur det förhåller sig med den saken...

2008 Domaine du Pauline Côtes-Du-Rhône Villages Cairanne är en klassisk Rhône-blandning på syrah, mourvédre och grenache. Färgen är förvånansvärt ljust blåröd. Doften bjuder på en hel del röda bär, tydlig pepprighet och garrigue. Smaken är medelfyllig med bärfrukten i centrum. Viss kryddighet, balanserad syra och uppstramande tanniner.

Visst kan man se det här som ett rätt OK vin. Det är helt klart utan defekter och smakar inte illa. Jag dricker ett glas men mer vill jag inte ha. Det är för slätstruket och ointressant. Bättre än de få boxviner jag provat men lägger man de 99 kronorna vinet kostar på en flaska, t ex Guigals Côtes-Du-Rhône, så får man 25 cl mindre vätska men väldigt mycket mer vin för pengarna. Tanken på att välja förpackning utifrån miljöhänsyn är naturligtvis bara trams. Fixar man inte att köpa en glasflaska så är det bättre att strunta i vinet. Ännu bättre för miljön. Och hälsan.


I paketet från Åkesson fanns också två flaskor äppelmust från Kiviks Musteri. De säljs också på systembolaget. I glasflaska. Min enkla och inte alls moderna syn på saken är att det ter sig en aning inkongruent att lansera vin på kartong av miljöhänsyn och sedan sälja äppelmust på glasflaska.

Musten var hursomhelst utomordentligt god. En gjord på Cox Orange och Belle de Boskoop hade fantastiskt frisk äppeldoft, fyllig smak och frisk syra. Gravenstein-varianten något lite sötare och rundare. Båda som sagt mycket goda men inget jag skulle vilja dricka till maten. Det enda alkoholfria alternativet till vin som måltidsdryck är vatten.