Födelsedagskalas

Födelsedagskalas med massa godis! Värdparet envisas med att kalla undertecknad Kapten Haddock, som förutom diverse eder tydligen plägar utbrista: "Ah - en flaska vin! Den drar vi korken ur och dricker upp!". Nåväl. Våra medburna flaskor var det andra - och tyvärr sista -exemplaret av den burgenlandska grüner veltlinern, samt husets röda för tillfället: Ca' Maggiore langhe rosso. På plats fanns också en box Gato Negro cabernet sauvignon: mjukt, bärigt och varmt i tilltalet, ett förträffligt festvin.
Senare under kvällen dök det också upp en hela Grönstedts trestjärniga. Är det konstigt om gästerna brister ut i sång? Nej, inte alls. Särskilt inte då Emmylou leder allsången med Pancho & Lefty, Hello Stranger eller Tulsa Queen. Och alldeles i synnerhet när Dolly klämmer i med Tom T. Halls klassiker Harper Valley P.T.A och Tammy Wynettes D.I.V.O.R.C.E. En alldeles underbar countryafton!

Schmelzer Grüner Veltliner 2006

Ännu en arbetsveckas slut avfirades med hjälp av Schmelzer Grüner Veltliner 2006. Det var ett tag sedan vi drack denna druva, som annars är något av husets standard. Kanske har det med säsongen att göra, en sval grüner veltliner hör ljumma sommarkvällar till. Men ibland blir längtan övermäktig även andra tider på året.
Det här smakprovet, från en vingård i byn Gols i Burgenland, skäms inte för sig. Herrarna Schmelzer berömmer sig av att göra fina viner på blauer zweigelt och blaufränkisch, men under Kronborgs vinfestival var det den okomplicerade och uppfriskande grüner veltlinern som tog hem spelet. Friskt, spritsigt och väldigt lättdrucket, så också ikväll. De rätta metalliska klangerna och grapefrukttonerna sitter där de ska och ger lite stuns åt upplevelsen. Inte något värstingvin men trevligt att ha att göra med. Maten: ugnsbakad rödspätta, rätt upp & ner utan konstigheter. Varm rödbetssallad med kapris. Grönsallad på äpple och spenatblad. Smörfrästa champinjoner.
Burgenland är Österrikes östraste provins, har en lång gräns mot Ungern och i söder finns grannen Slovenien, som alltså ska kollas upp vinmässigt i januari. Burgenland kunde vara värt en resa någon gång, kanske i kombination med en tur söderut mot Istrien och Adriatiska havet. En centralt belägen plats i Europa, onekligen.
Närmsta stället för den sugne nordbon att få korn på Schmelzer-viner är (enligt Horst und Georgs hemsida) en importör vid namn Helsingborgs vinhus. Annars får man åka över Sundet till Helsingör och leta upp Bacchus vinimport. Det var de som var på plats i Kronborgs vinkällare.

Slovensk vinfestival

När man inte kan dricka vin går det ju alltid att läsa om det. Under de senaste veckorna har slovenskt vin varit ett hett ämne på många amerikanska vinbloggar. Massor av lovord över vinerna och massor av frustration över bristande amerikansk distribution. I Systembolagets ordinarie sortiment finns två slovenska viner representerade, det totala antalet flaskor ute i butikerna uppgår till sju. Man kan knappast säga att tillgången är god. För den som vill stifta bekantskap med det spännande vinlandet Slovenien erjuds inom kort en unik möjlighet. Helsingör Vinmuseumsförening ordnar 19/1 2008 en slovensk vinfestival. För en dansk hundring får du möjlighet att prova ett drygt hundratal vin. C a tjugo producenter finns representerade. Anmälan sker via föreningens hemsida (http://www.vinfestival.dk/)

Nocino

En envis förkylning har gjort vindrickande till en tämligen meningslös sysselsättning. För min del skulle det varit omöjligt att skilja på Chianti och Chablis.Total nästäppa kräver något mera kraftfullt och penetrerande . Som t ex en första provsmakning av årets hemmagjorda nocino( uttalas nåtjino), en digestiv gjord på gröna valnötter och kryddor som legat i sprit.

Mitt första bekantskap med nocino stiftades i Italien år 2000. Efter en fyratimmars mat- och vin-maraton med fler rätter och viner än vad jag normalt konsumerar under en vecka plockade min värd fram en dammig men oöppnad magnumbutelj med handskriven etikett "Nocino 1992". "Du ser ut att behöva hjälp" sa värden, "drick det här". Han pekade på dricksglaset framför mig där han hällt upp en tumme trögflytande svartbrun, svagt grönskimrande vätska. För omtöcknad för att ställa några frågor förde jag glaset till mun och smakade. Med ens skärptes mina avtrubbade sinnen. Detta liknade inte något annat jag smakat. Mjukt, runt, sött, kryddigt och samtidigt explosivt och kraftfullt. Därefter kom en andra chockvåg i form av den drygt 50-procentiga alkoholen. Som en stålnäve i en sammetshandske. Strax fylldes jag av ett allmänt välbefinnande. Efter det att glaset tömts var sviterna av den hedonistiska måltiden behagliga. Jag bad om och fick både påfyllning och ett recept som genast provades. Resultatet blev en besvikelse, gott men inte som den ursprungliga upplevelsen. Min läromästare drog på svaret och sa "Du måste sätta sätta din egen prägel på nocinon och den ska sparas länge".

Efter några års laborationer har jag hittat mitt nocino-recept som är och förblir hemligt. För den som vill prova finns lite olika varianter här (http://www.ordinedelnocinomodenese.it/). Det finns också en rad komersiellt framställda nocinos på marknaden. Ingen jag har smakat kommer i närheten av den äkta varan.

Smakprovet av nocino 2007 var mycket lovande. Så här tidigt, två månader efter det att valnötterna silats ifrån har smakerna inte gift sig. Det spretar åt alla håll och smaken är något kärv. Till våren är den perfekt och om ett decenium gudomlig. Redan nu gör den dock underverk med min förkylning, ett resultat som inget nässpray i världen kunnat åstadkomma.

Kranvatten och Dorigo Pinot Grigio 2005

Söndagsmorgonen anlände med strålande sol. Kallt ute och brasvärme inne. Böcker lästes i godan ro. Börek, omelett och sallad tillreddes. Lunchgäster anlände. Dryckesval avhandlades. Någon var bakfull, några skulle köra bil. Valet tycktes med ens självklart: vatten. Det är en fantastisk måltidsdryck, serverat direkt från källan kallt och friskt. Efter maten promenad i det kyliga och vinterklara vädret, med solen på glid ner mot Kullaberg och dramatiska blåsvarta molnformationer över Skälderviken.

På hemvägen, när det mörknade, körde vi genom ett plötsligt snöväder. Hemma i värmen en improviserad måltid: pasta da forno med conchiglioni, överbliven köttfärssås och en vit sås med parmesan. Den andra och sista pavan av friuliska Dorigo Pinot Grigio, inköpt under bacchanaliska former på vinfestivalen på Kronborgs slott, fick ledsaga rätten och söndagkvällen. Trevlig halmgul färg, fräsch doft (grapefrukt, måhända?) och överraskande rund, lite smörig smak tillsammans med syrligare toner och en lite citrusbesk eftersmak. Det kom förstås inte till sin fulla rätt i kombination med maten. Jag tror första flaskan fick ackompanjera en slätvar och det var mer i sin ordning.

På måndagkvällen fanns det några glas kvar till hämtpizzan. Den där Dorigos viner kan jag tänka mig att snoka upp fler av vid tillfälle.

Krabbkalas

På lördagen var det busväder med hagel, nollgradigt och en och annan åskknall. Byte till vinterdäck kändes tryggt inför motorvägsfärd norrut. Kvällen bjöd på födelsedagsmiddag i HIF:s hemstad, med varsin stor krabbkrabat åt gästerna att kalasa på. Till det ett par goda såser, samt ädelostpaj och lök/olivpaj. Vinet kom från Alsace, Jean Biecher Riesling 2005. Inget vin som gjorde så mycket väsen av sig, men som å andra sidan nöjde sig med att vara - och gjorde ett gott jobb som - andrafiol åt bordets övriga läckerheter.
Efter den superba efterrätten, mousse på vit choklad med limespetsad bärsås, serverades kaffe och en gammal bekant som jag knappt mindes att jag saknat: Mekong-whisky nyss hemflugen från Phuket. Reminiscenser av varma kvällar med drinkar på riswhisky och coca-cola blandades med gemytligt småprat innan det var dags att fortsätta än längre norrut till ett utkylt och inledningsvis föga insmickrande hus. Bäddning framför brasan och fullt pådrag i kaminen gjorde att kvällen till slut ändade lika trevligt som den begynt. Det känns som om vintern har anlänt.

Velenosi Montepulciano D'Abruzzo 2006

Efter en ovanligt körig arbetsvecka stod valet inför fredagskvällen mellan hämtpizza eller att röra ihop något snabbt. T o m de få metrarna till närmsta pizzeria (i hemstaden finns det alltid en pizzeria inom spottavstånd) kändes för långa, ett besök i livsmedelsaffären oöverstigligt så det blev att vända blicken inåt. I kylskåpet fanns en rejäl burk hemkokt kycklingbuljong som tillsammans med diverse rester fick bli en risotto som toppades med en smörklick och lite färskriven parmesan. Vinvalet blev en Montepulciano inköpt hos Simon Unna. Ett underbart okomplicerat vin som inte ställer några krav. Massor av bärdoft, hallon, blåbär och jordgubbar. Frisk, syrlig smak med en liten bitterhet mot slutet. Slånbär eller kanske krikon. Skulle passa bra till en tallrik med korvar och skinka. Säkert ett utmärkt pizzavin Så gott och så enkelt det kan vara att bli nöjd ibland.