Amarone

Juldagen är här och jag befinner mig i ett lätt däst tillstånd. Just nu är det paus mellan måltiderna och lite gymnastik på tangetbordet ter sig som en rimlig ansträngning.  Till annandagslunchen kom en lite speciell flaska på bordet. En gåva från en bekants bekant som känner någon i Verona-trakten som gör vin hemma på gården. Jag vet således ingenting om producent, årgång, druvblandning, odling eller annat.

Vinet är djupt mörkrött i färgen med violetta kanter. Doften domineras av mörka körsbär och blåbär. Här finns också en del torkad frukt och julkryddor. Det är ingen stor eller fullmatad doft som talar med versaler utan den är av den lite mera lågmälda sorten.

Smakmässigt så möts av ett vin som jag skulle säga ligger någonstans mitt i mellan en amarone och en recioto. Det är lite för sött för att funka till maten men ändå inte ett vin som passar till dessert. Däremot förträffligt gott att dricka utan matackompanjemang. Smaken känns till en början riktigt söt med mörka fullmogna körsbär. Syran ger balans och det fyller på med kanel och andra krydderier. Här är också något svårfångat som ger mig lite naturvinsvibbar I avslutning finns en tydlig bitterhet och distinkta tanniner.

Amarone come una volta var det någon runt bordet som sa. Hade jag haft en giltig referensram hade jag förmodligen nickat instämmande. Hursomhelst så är det en spännande vinupplevelse som å ena sidan känns väldigt ursprungtypisk men samtidigt är något alldeles eget.