Jag hade helt missat Billigt Vins femårsdag - det är väl ännu ett tecken på hur frånkopplad jag varit på senaste tiden. Jag ser också att bloggen passerat sitt TUSENDE inlägg. Det tycker jag nästan är mer remarkabelt än att vi hållit på att skriva om vin ett halvt decennium.
Det är sant som Ingvar skriver, Sorgenfri-projektet tar en ansenlig mängd tid i anspråk och flyter ut i sidoprojekt som vandringar, föreläsningar, artikelskrivande, nya bekantskaper och så vidare. För första gången på tjugo år har jag börjat fundera på att vidareutbilda mig eller styra om mitt yrkesliv. Tänk vad en liten sketen blogg kan göra - men det är med all säkerhet något alla ni enträgna vinbloggare som läser detta känner igen er i.
Det faktum att sådant börjar hända som en konsekvens av bloggandet har nog helt enkelt att göra med passion - hur man sen kan bli passionerat intresserad av ett gammalt nergånget industriområde är förstås en annan fråga. Men återigen, det där vet ni andra bloggare hur det fungerar, om än det handlar om passionen för en obskyr druva från ett obskyrt område eller något annat.
Passion, ständigt fördjupad kunskap och interaktionen med läsarna - det är väl där kärnan till att fortsätta blogga går att hitta. När jag nagelfar mina skriverier på Billigt Vin - och jämför med andra vinbloggares - är det helt klart på kunskapssidan jag fallerar mest. När nu det svenska vinbloggandet har några år på nacken är det solklart att dess stora fördel och existensberättigande ligger i ett initierat och envetet utforskande av allt det som det inte skrivs om i andra medier. Inte minst - kanske till och med främst - gäller det det som Ingvar framhåller, nämligen dimensionerna bortom smaknoteringarna och de tekniska beskrivningarna, det som handlar om passionen och filosofin hos de vinproducenter han letar upp och besöker.
Där har jag inte så mycket att komma med och inte riktigt den passion som krävs för att kunna ha det. När det redan skrivs så mycket om vin bör det som publiceras uppnå åtminstone någon intressenivå. Måhända invänder någon att bloggandets själva idé är att kunna skriva om precis vad som helst, utan ambitioner eller pretentioner. Jag tänker ofta på en diskussion jag hade med Ingvar för länge sedan, om ordet pretentiös. Jag dissade en eller annan artist med att han/hon var just pretentiös. Ingvar menade att ordet pretentiös har fått oförtjänt dålig klang. I sin bästa bemärkelse innebär det att ha höga anspråk på sitt uttryck. Fram alltså för fortsatt pretentiösa vinbloggar! (Som fortsatt blir en nagel i ögat på pretto-pretentiösa och pseudokunniga vinskribenter.)
Jaja, en jävla massa ord och alldeles nykter också, vilket sällan varit fallet när jag gjort inlägg på Billigt Vin tidigare. Faktiskt har jag försökt minska min alkoholkonsumtion något på vardagar. När sedan helgen kommer är jag oftast så sugen att jag inte har en tanke på att planera drickandet för att det ska mynna ut i ett inlägg. Det är ytterligare ett skäl till att jag aldrig kommer att kunna bli någon vinskribent - jag har aldrig kunnat nöja mig med att spotta och sen blir jag ofta för full för att kunna skriva något.
Nu har jag dessutom märkt att jag utvecklat en förkärlek för att dricka vodka och rom med massor av is, det kan vara riktigt kul men inte något som kvalar in för ett inlägg på Billigt Vin precis. Däremot funkar det ganska bra när jag skriver om stadsplanering (tycker jag själv åtminstone).
Alltså: istället för att som Ingvar hamna längre ut i tassemarkerna håller jag mig alltmer i mittfåran, vilket även det gör att rättså lite jag dricker känns så angeläget att skriva om - återigen i jämförelse med vad Ingvar och andra vinbloggare lyfter fram. Fast det är klart, min mittfåra stavas i stort sett Cibi e Vini - kommer jag på i samma stund som jag skrev det - och det säger väl något om vart de här åren med Billigt Vin har tagit mig och hur referensramarna flyttat på sig. Det jag dricker är numera, helt enkelt, det som andra bloggare snokat upp och rekommenderar.
Hm. Tänk om jag skulle korka upp en av de där flaskorna av Cascina 'Tavijns Barbera d'Asti Superiore som jag fick med mig en låda från Fabio sist, och till och med skriva en bit om det? Nej, det får bli en annan gång. Dessutom har Italienska viner sagt det som behöver sägas här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar