Jag är inte någon kalenderbitare och har inte örnkoll på statistiken men jag tror inte att det är så värst många producenter som fått lika många poster i den svenska bloggosfären som Cascina Cucco. Naturligtvis är det deras baroli som tickar inlägg. Med Carlo Merollis ursympatiska prissättning är det få - om ens några - viner som matchar dessa när det gäller förhållandet mellan pris och kvalité.
När det gäller 07:orna har hyllningarna inte varit lika unisona som tidigare. I gjorda jämförelser har det knorrats en del om den
varma årgångens påverkan som lett till bristande elegans och
rentutav klumpighet. Hos
en annan nätprofil blev utfallet av jämförelse med 05:an till 07:ans fördel. Själv har jag inte blivit färdig att prova förrän nu. Möjligen är ytterligare en stämma i kören överflödig.
Det är ingen tvekan om vad det är som finns i glaset. Husstilen har jag lärt mig känna igen vid det här laget och jag gillar den skarpt. Doften känns något dovare och mörkare än vad den brukar men det är verligen en fråga om nyanser. Vinet känns öppet och tillgängligt trots sin relativa ungdom. Körsbär och hallon, torkad frukt, violer, tjära, lite uppfriskande mentol är de mest bestående intrycken. För mig är den stora poängen med Cascina Cuccos baroli det som jag vid något tillfälle kallat för den kalejdoskopiska doften, hur elementen förändras, kommer och går. Viner att sitta och sniffa på länge.
Smaken är stor och kraftfull . Det är som den elegans som kännetecknat de tre tidigare årgångarna delvis ersatts med kraft. Frukten är något sötare och syrorna upplevs något lägre. Körsbär, hallon och lakrits är de dominerande beståndsdelarna. Tanninerna är i vanlig ordning mycket finkorniga men jag upplever en lätt bitterhet i avslutningen
Invändningarna till trots så gillar jag det här vinet som känns tillgängligt och drickfärdigt redan nu. Även när Cascina Cucco inte levererar på sin absoluta topp så blir resultatet ändå intressant och framförallt njutbart.
4 kommentarer:
Jag tycker det är väldigt trevligt att läsa nya inlägg även om viner som det tidigare skrivits mycket om. Alla tillför sin personliga aspekt och har det dessutom gått en tid så är det roligt att påminnas. Vissa viner blir väldigt hajpade en period men faller sedan i glömska trots hög kvalitet och prisvärdhet.
Hej Lessrof ! Jag håller med dig.
Ja, här sitter vi just med 06 Cerrati i glasen och kan konstatera att den har skaffat sig fler nyanser i doften och mer skjuts i smaken sedan sist (jan 11 enligt CT).
En kant av mognadsnyanser i färg och doft, mer rostigt järn och så en tryffelton vi inte minns. Fantastiskt bra!
Mmm 06:an är riktigt fin. I båda tappningarna.
Skicka en kommentar