Våra irrfärder blir allt mer fokuserade på ett relativ litet geografiskt område men när det geografiska området är norra Italien så finns det forfarande en stor mängd vita fläckar på kartan. Jag upphör aldrig att fascineras över alla udda italienska druvsorter som odlas lokalt. Det handlar sällan om några eleganta, välskräddade viner utan oftast om rätt råa, osofistikerade och burdusa sällar. Det är också viner som egen hand ofta bara blir obegripliga men visar upp en halt annan sida tillsammans med det lokala köket.
Har någon hört talas om pavana, paialonga, gata eller bianchetta ? Nej, jag tänkte väl det. Här rör vi oss inte middle-of-the-road precis utan snarare i diket på vångavägen. Druvorna hittar man i IGT-området Vigneti Delle Dolomiti lite väster om medeltidsstaden Feltre, det nordligaste odlingsområdet i Veneto. Det lär dröja innan de dyker upp på systembolaget.
Producenten De Bacco gör ungefär 30.000 flaskor om året och är en av de som arbetat hårt för att rädda de unika lokala druvorna som finns i området. Man producerar tre viner, två röda och ett vitt mousserande. Man har sålt slut på det röda Pavana men jag provar de båda andra, det röda i två årgångar.
Saga är gjort på bianchetto och tillverkas enligt charmat-metoden. Det har en väldigt trevlig och charmerande blommig doft av fläder och äpple. Smaken är enkel och rustik men frisk och inbjudande. Ett bra alternativ till en enklare prosecco
Betydligt mer intressant är 2007 Vaduja gjort på paialonga, gata, pavana och carmenere. Vinet har inte haft någon som helst trä-kontakt. Det har en klar, rätt ljus rubinröd färg. Doften är ren, frisk och okomplicerad. Den domineras av hallon och blåbär. Det finns också en lätt jordighet. Vinet är relativt lätt med frisk smak och mycket hög syra. Ett väldigt enkelt, lättsamt och okomplicerat vin. Inte heller detta vin är så mycket att skriva hem om vore det inte för de udda druvsorterna kan tyckas. Provar man vinet tillsammans med mat så visar det emellertid upp en helt annan sida. Till polenta, fet salsiccia gjord på nöt och fläsk och långkokta maskrosblad gör vinet ett väldigt gott arbete. Det rensar munnen och hjälper matsmältningen. Förmodligen har det en massa andra bra effekter också. Lika bra funkar det till kraftiga viltgrytor och annan klassisk mat från Dolomiterna.
Jag provar även 08:an av Vanduja där man minskat andelen carmenere något. Producenten hävdar att det är mera bourgogne-likt än den tidigare årgången. Här är syran så hög att det är odrickbart på egen hand och inte helt njutbart till mat. Här måste man vara renlärig syra-taliban av tionde graden för att fixa det.
Vinerna kostar mellan 4.50 och 6 euro per flaska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar