Freewheelin' at Fri Vin (Frank Cornelissen)

Frank Cornelissen letade efter en vulkan där han kunde göra vin. Eller kanske snarare, som han säger sedan: "You end up in volcanos". Vulkanen är där man till sist hamnar - som en slags nödvändighet eller som följd av något slags naturlag. Klimatet är bra, jordmånen likaså. Frank hittade Etna, där det funnits vinodlingar i några tusen år redan. Nu har han tio hektar på bergets sluttningar och har hållit på i ungefär tio år. Hans viner heter sådant som MunJebel - från ordet för berg på arabiska - och, förstås, Magma.

Frank Cornelissens vita MunJebel innehåller de lokala varianterna Carricante, Grecanico Dorato, Coda di Volpe och kanske lite Cattaratto. Frank säger att han hela tiden försöker finna den rätta mixen. När jag dristar mig till att nämna ordet "experimentera" blir han förnärmad. "Jag experimenterar inte! Experimenterar gör man i laboratorier, det har jag inte råd med. Det handlar om att jag måste använda det jag har. Druvorna finns där och då får jag använda dem till mina viner."

Någon annan provare undrar om Frank använder fat för lagringen. "Nej, inget trä", svarar han. "Trä behöver jag för att bygga hus, inte till att ha vin i." Men det handlar också om att träet är poröst, det tar upp och ger tillbaka smaker och dofter. Frank verkar inte vara mycket för att addera saker till sina viner. Istället använder han glaserade terrakotta-amforor. En oglaserad amfora är också porös. "Om du rengör din amfora med svavel, hur kan du sen säga att du gör osvavlat vin?", undrar Frank. På de få minuter vi pratats vid har jag lärt mig att det inte är någon bra idé att käfta emot, och det finns ju ingen större anledning heller. Frank är en man som verkar veta precis vad han håller på med, även om han inte gör det på samma sätt som någon annan.

Det är kul att prova Franks viner. Magma är värstingen, den kommer jag aldrig dricka igen på grund av priset. Men kanske den röda MunJebel, som i sin femte edition är en blandning av nerello mascalese från årgångarna 07 och 08. Som vanligt efter excesser som Fri Vin-happeningen har jag inga smaknoteringar, men jag minns vinet som rent och rakt. Inget konstrande, bara väldigt gott. Likadant är det med grannen på bilden, Contadino. "Basically a mix of a lot of stuff", säger Frank och visar med händerna hur en massa olika druvsorter - både vita och röda om jag förstår det hela rätt - hivats ner i flaskan (men som sagt, inget experiment). Och det är nog så han jobbar: druvsaften så opåverkad som möjligt från skörd till glas.

Den vita MunJebel är gjord som ett rött vin, med lång skinnkontakt i den stil som vi på Billigt Vin lärt oss uppskatta (älska är ett stort ord som inte riktigt passar in när det gäller vin). Grumligt och jävligt men gott. "Luktar ost", har jag skrivit i blocket, men sedan upptäckte jag att det var Frank som stod och käkade en tallrik med charkuterier och ost, så det kan ha varit därför.

(Italienska viner har en mer uttömmande notering om vinerna här.)

Plötsligt sugen på att åka till Sicilien och utforska Etnas sluttningar drar jag vidare i vimlet, mot nästa smakprov och nästa producent av djupt personliga, fria viner.