2011 Hatzidakis Winery Assyrtiko Nikteri

I somras provade jag Hatzidakis Winerys Assyrtiko Cuvee no 15 och blev rätt imponerad. Ett kraftfullt men likväl elegant vitt vin med generös frukt och vulkaniska mineraler i doften, fyllig smak med massor av syra. Det dök upp associationer till såväl Alsace som Chablis och Condrieu, Likt men ändå något helt eget. Vinet lämnade efter sig en känsla avv att det här var något att gå vidare med utan att veta riktigt hur. Ikväll provade jag ett annat vin från samma producent.

2011 Assyrtiko Nikteri är gjort på sent skördade druvor som haft 12 timmars skalkontakt och lagrats ett år på fat. Färgen är djupt guldgul. Verkligen mäktig doft med nötter, honung, kryddor, stenfrukter, citrus och tydliga mineraltoner. Det är en verkligen fascinerande sniff. Inte alls lik en gewurztraminer men med en liknande karaktär. Faten märks men dominerar inte. Smaken är en perfekt pendang till doften. Allt går igen. En aning restsötma som balanseras perfekt med den höga syran som ger ett rejält lyft åt hela paketet. I avslutningen finns det kännbara tanniner, lite eldighet och  en smak som hänger kvar länge.

Ja, vad ska man säga om detta ? En märklig, fascinerande och unik vinupplevelse. Riktigt bra till lagrade ostar och naturligtvis ett kontemplationsvin av rang. Inte något man dricker i stora mängder.

Finns att köpa hos Vinocultura i Charlottenlund för dryga 200 DKK

2009 Karanika Xinomavro

Mark Twain lär ha sagt att "History never repeats itself but is does rhyme". Jag tänker att det kan vara på ett liknande sätt när det gäller traditionella, ursprungstypiska och hantverksmässigt framställda viner. Terroir upprepar sig inte, men den rimmar.

Min tanke är att poängen, eller åtminstone en av poängerna, med  terroir är att det ger mångfald och variation. Variationen är på ett tema som jag tror mig om att börja känna igen. Det var en provning av några grekiska viner som fick mig att börja tänka i dessa banor. Vinerna jag provade kändes både unika och välbekanta. De talade så att säga inte grekiska med mig. Språket gick att förstå även om det talades dialekt. Ikväll öppnade jag ytterligare en grekisk flaska, ett vin som fick mig att gå ifrån att vara försiktigt nyfiken till entusiastisk.

Karanika är en rätt ny egendom. Den drivs sedan några år tillbaka av det holländska paret Laurens Hartman och Anette van Kampen. De slog sig ner i Amyndeo i norra Grekland. Deras 4.5 ha är belägna på 650 meters höjd. Vinstockarna är mellan 30 och 100 år gamla. Laurens Hartmans ambition var från början att göra xinomavro som den en gång gjordes. Ekologisk odling, naturjäst, lång maceration och ofiltrerat. 2009 lär ha varit en svår årgång och förmodligen en stor utmaning för den relativt oerfarne Hartman. Jag som saknar referensramar när det gäller xinomavro kan bara konstatera att vinet i glaset är fantastiskt. Varken mer eller mindre.

Doften är inte särskilt fruktig. Nypon och balsamiska ångor är det första intrycket, lite rensande Vick-inhalator. Smaken bjuder på den där perfekta kombinationen av lätthet och kraft. Lite av att dansa som en fjäril och sticka som ett bi. Lite nyponsötma och balsamvinäger. Hög, frisk syra och rejält med finkorniga tanniner.

Den som bekänner sig till gospeln enligt Etna eller den nordpiemontesiska nebbiolotrosbekännelsen och vill lämna det monoteistiska, look no further.

Karanikas viner importeras till Danmark av Oinofilia. Kostade 150 DKK hos Vinocultura och kan möjligen hittas hos Terroiristen

2013 I Clivi Verduzzo

Handen på hjärtat, när drack du en torr,  konventionellt vinifierad verduzzo senast ?

Verduzzo kallas ibland för en vitskinnad rödvinsdruva. Oftast används den till söta eller halvsöta viner. Ibland används verduzzo i torra blandningar och någon gång görs kraftfulla orangeviner. Mig veterligen odlas verduzzo enbart i Colli Orientale, Collio och i Collios slovenska del Brda.

Jag har känt till producenten I Clivi, provat ett par flaskor som jag gillat men av någon anledning har jag inte gått vidare. Förrän nu. Företaget startade under tidigt 90-tal av Ferdinando Zanusso med ambitionen att göra viner med maximalt uttryck av områdets terroir. I Clivi har åtta hektar i ett av Colli Orientales allra bästa områden, Corno di Rosazzo och fyra hektar i Brazzano som tillhör Collio. Vinstockarna är gamla och naturligt lågavkastande. Jordmånen är klassisk ponca.  Numera är det sonen Mario som ansvarar för produktionen och arbetar i samma anda som sin far. Ekologiskt vingårdsarbete, naturlig jäst, ingen maceration, ingen filtrering och ingen ek alls. Vinerna lagras länge i ståltank på jästfällningen. Viner i Mario Schiopettos anda.

2013 I Clivi Verduzzo kommer från en vingård med 60-åriga stockar. Det har lagrats sex månader på ståltank. Vinet är ljust guldgult i färgen. Det har inte genomgått någon malolaktisk jäsning. Doften är rätt återhållsam men det finns en del primära aromer av äpple,  päron och citrus. Vitpeppar och tydliga mineraltoner.

Smaken är mycket frisk. Gröna äpplen, citrus och en liten ton av honung. Väldigt rent, rensande vin med hög frisk syra och mineralisk, nästan lite salt, avslutning. Lång eftersmak. I finalen ger sig också verduzzons tanniner till känna med en lätt strävhet. Klassiskt, lite krävande och väldigt personligt vitt vin.

Det här är fantastiskt gott nu men det kommer att bli ännu bättre med några års lagring. Jag dricker vinet över tre dagar och det smakar bäst dag tre. Då har den primära frukten tonats ner. Päronaormerna är borta och vinets struktur och mineralitet framträder tydligare.

Kostar 150 DKK hos Niche Vin.

2012 Gino Pedrotti L'Aura

Välkommen till Giuseppe Pedrottis vinvärld. Den skiljer sig lite från de sammanhang jag brukar röra mig i. Du förstår, Giuseppe gillar inte skarpa kanter. Han vill ha rondör. Hans viner är snarare cirkulära än linjära. Frukten skördas riktigt mogen och syrorna är lite dämpade. Giuseppe gör vänliga viner.
Det finns en tydlig röd tråd i Pedrottis viner. Odlingen är biodynamisk och källararbetet återhållsamt. Giuseppe berättar att han helst lagrar sina viner på botti men använder också en del mindre fat. Man använder naturlig jäst och filtrerar inte vinerna. Frukten skördas sent och vinerna är rika, aromatiska och på många sätt väldigt lätta att ta till sig. De vita vinerna macereras i ett par veckor.

I fredags höll Giuseppe en provning för ett trettiotal personer i en källarlokal i Ängelholm. Jag hade inte provat hans viner tidigare men det faktum att Pedrottis viner ingår i Cibi&Vinis sortiment gjorde att jag inte hyste några som helst betänkligheter mot att ordna en provning. Provningen innehöll fem av Pedrottis åtta viner. Vi smakade nosiola, l'aura, schiava nera, l'auro och vino santo, och hoppade över merlot och rebo. Jag gillade det jag prövade över hela linjen. Det var dock ett vin som verkligen stack ut och som jag återvände till både under kvällen och dagarna efter provningen.

2012 L'Aura är en blandning av nosiola och chardonnay, två veckors skalkontakt och ett års lagring på små, gissningsvis begagnade fat. Vinet är djupt guldgult i färgen. Rik, yppig doft med honung, mogen frukt, hasselnötter och lite målarlåda. Smaken är fyllig och djup med hög viskositet. Kraftfullt men inte tungt. Syrorna balanserar den mogna frukten fint. Tydliga men väl integrerade tanniner och lång eftersmak.

Det här imponerar verkligen. Underbart meditationsvin som också visar sig vara ypperligt till ost, chark och rökt lax. 145 DKK hos Cibi&Vini

.

Carlo brukar säga att lusten ska driva verket. Just nu är inte den så stor så  frustrationen får stå för bränslet. Och ja, jag har haft kontakt med systembolaget. Eller kanske snarare icke-kontakt. Det gäller 92559.

Vinet släpptes i fredags. Några hundra flaskor till vinkällarbutikerna och så då pliktskylidgt några dussin till varudepån för oss lantisar att slåss om. Av någon anledning låg servern nere fredag förmiddag och när allt funkade var depån ekande tom. Däremot fanns det flaskor kvar i vinkällarbutikerna. Som såklart inte gick att beställa.

En kontakt med importören Winetrade talade om att nya flaskor skulle komma till både depå och vinkällarbutiker. Jag kontaktade kundtjänst som bekräftade att depån skulle få 42 flaskor och vinkällarbutikerna några hundra. För att känna mig säker på att få den eftertraktade lådan la jag in en bevakning. 

Idag, dagen då de nya flaskorna skulle komma in till depån stod webbsaldot på noll och något mail från systembolaget fick jag inte. När jag ringde kundtjänst fick jag beskedet att man sålt slut och man visste inte varför jag inte fått något mail. Några av de 156 flaskorna på Regeringsgatan gick inte att reservera. Nytt samtal med Winetrade gav för handen att det fortfarande fanns flaskor i deras lager. Men dessa gick såklart inte att beställa till min butik.

Jag skulle kunna skriva mycket om vad jag tänker om detta men jag tror jag låter bli. Jag tror också jag tar och släpper tanken på de där sura Jurapinnarna. Och på att handla vin hos världens bästa vinhandel. Det finns ju trots allt en del annat som är bra mycket roligare.

2008 Dalzocchio Pinot Nero

För bra för att bara blippa förbi på Instagram. Har provat och gillat utan att bli riktigt hänförd vid flera tillfällen tidigare. Ikväll var vinet helt strålande, visade upp sig från sin bästa sida och visst, ni gissar helt rätt. Det var sista flaskan. 2008 Dalzocchio Pinot Nero tar inte många tiondelar på sig för att tala om både druva och ursprung. Härlig doft med skogshallon och körsbär, pinot-kryddor, sottobosco och mineraler. Smaken är förledande lätt men med hög intensitet. Slankt, svalt, balanserat och elegant. Frukten fortfarande mycket vital, frisk syra och mjuka tanniner. Snygg avslutning med blodapelsin och mineraltoner. Ett vin som verkligen inbjuder till klunkande men som förtjänar uppmärksamhet och eftertanke. Cibi&Vini säljer för 185 DKK. Som av en händelse är det dessutom så att Elisabetta Dalzocchio gästar Ängelholm den 6/2. Hon kommer att ha både 09:or och 10:or i bagaget. Finare Vinare har skrivit en nätt presentation av producenten

2004 R Lopez de Heredia Vina Gravonia Crianza Blanco

Jag kände vagt till namnet R Lopez de Heredia och hade något slags aning om att det var en traditionell Rioja-producent. Vill minnas att Alice Feiring skrev om dem i "The Battle For Wine and Love" och att jag sett något på någon blogg men mer var det inte. I mellandagarna sprang jag på den här flaskan på tilbud (till ett högre pris än det monopolet erbjuder skulle det visa sig) hos Superbest i Rotunden. Utifrån någon generell idé om att jag dricker för lite vitt och en allmän nyfikenhet fick ett par flaskor följa med i kundvagnen.

En googling gav en hel del intressant information om producenten. R Lopez de Heredia är en av de första producenterna i Rioja Alta och drog igång sin verksamhet under senare delen av 1800-talets andra hälft. Idag är ett en av få familjeägda egendomar i Rioja Alta men ändå en rätt stor spelare. Man har strax under 200 ha mark och producerar 600.000 flaskor per år. Odlingen beskrivs som hållbar och vinmakandet traditionellt. R Lopez de Heredia har egen tunnbindarverkstad, renoverar gamla barriquer och undviker att använda ny ek. Man använder bara naturlig jäst, jäser på stora ekfat utan tempraturkontroll och lagrar på gamla barriquer. Hela verksamhet verkar vara en anakronism som just nu ligger helt rätt i tiden. Det mesta har sett likadant ut sedan starten.

2004 Vina Gravonia Crianza Blanco är druvren viura från riktigt gamla stockar. Det har lagrats fyra år på gamla barriquer av amerikansk ek. Därefter följer fyra års flasklagring innan försäljning. Vinet är djupt guldgult i färgen. Doften är verkligen speciell. Gula plommon och äpplen, nötter, citrus, lite svamptoner och vanilj. Fascinerande, intressant och i högsta grad njutbart. Smaken är frisk, fyllig och rätt kraftfull. Det känns nästan som ett rött vin i strukturen. Citrus, lite honung och en läckert bitter avslutning med vit persika och vanilj. Lång eftersmak. Initialt drack jag vinet kylskåpskallt vilket inte var så kul. Funkade bäst vid 15 - 16 grader, då kommer komplexiteten fram ordentligt.

Snacka om ögonöppnare av kolossalformat. Jag kan inte påminna mig om att jag druckit vit rioja tidigare men här blir det påfyllning. Importören Janake Winegroup har flera årgångar av R. Lopez de Heridias vita viner till riktigt bra priser. Ska bli riktigt spännande att prova mera.