2012 Chateau Boutisse

 Jag tänker ibland att jag borde prova lite mer bordeaux (och bourgogne) men det blir liksom aldrig riktigt av. Har inte hittat någon riktig ingång. Vinerna det mestadels skrivs om är förbjudande dyra och när det gäller de mera rimligt prissatta vinerna så är det inte helt enkelt att orientera sig. Jag behöver vägledning från någon jag kan lita på. Jag gissar att det är det man ska ha vinskribenter till men jag kan inte påminna mig om att ha sett någon bra genomgång

En liten blänkare på Instagram från Niklas Jörgensen väckte min nyfikenhet på 2012 och gav precis den ingång jag behövde. En kommentar från en skribent jag vet känner området och som jag känner förtroende för. Inlägget talade om att det var modernt men med tydlig ursprungskänsla. Information som gör det meningsfullt att prova, en test som ger en fingervisning om det är ett spår värt att fortsätta följa upp.

2012 Chateau Boutisse är en blandning på 88% merlot, 11%cabernet sauvignon och en liten skvätt cabernet franc. Vinet har lagrats på 40% ny ek i 18 månader. Till att börja med känns det rätt knutet och snipigt både sma- och doftmässigt. Det behöver en hel del luft för att komma i gång. Efter en timme i karaffen har vinet utvecklat fin körsbärs/plommon/vinbärsdoft, god kryddighet, mineraler, lite vanilj och kaffe. Smaken är kanske lite spretig men visar på en bra balans mellan frukt, syra och tanniner.

Jag förvånar mig själv med att tycka bra om dethär. I nuläget är det verkligen ett okomplicerat gott matvin som får mig att släppa på åtminstone en del av mina fördomar och tankar om rätt och fel. Är det bra så är det bra, the proof is in the pudding. Här blir det påfyllning och det ska bli spännande att så vad som händer med några års lagring.

2013 Monastero Suore Cistercensi Coenobium Ruscum

Coenobium Ruscum görs på ett nunnekloster i Lazio i samarbete med Giampiero Bea från naturvinsikonen Paolo Bea. De vulkaniska vinmarkerna som tillhör klostret har alltid odlats ekologiskt.  Att Giampiero Bea konsultat talar för minimalistiskt källararbete.

Coenobium Ruscum är en blandning av 45% trebbiano, 35% malvasia och 20% verdicchio. Vinet har fått 15 dagars skalkontakt. Färgen är djupt guldgul. Doften känns verkligen typisk för ett orangevin men såklart med en egen twist. Här finns massor av mineraltoner, gul stenfrukt, äpplen, nötter och kryddor. Lite lätt oxidativt. Fascinerande doft som kanske är något mer återhållsam än årgång 2012.
Smaken är mycket frisk med bra klipp i syrorna. Äpplen, nötter och massor av mineraler i den lite lätt bittra avslutningen.

Som med de flesta andra bra viner så låter detta sig inte riktigt beskrivas av några torra smaknoteringar. Det som verkligen fascinerar mig med Coenobium Ruscum är hur upplevelsen av det hela tiden ändrar sig. Olika aspekter och nyanser av vinet turas om att vara i fokus. Drack det över tre kvällar utan att det visade på minsta tecken till att svikta. Utmärkt till en färsk, köttig salame utan andra kryddor än salt.

Riktigt bra orangevin som jag tror skulle fungera utmärkt som introduktion för den nyfikne. Säljs av Terroiristen för 165 DKK och går möjligen att hitta även hos Vinocultura i Charlottenlund

NV Gatti El Gat Ros VdT

Bara några rader om en fullständigt obetydlig cabernet från Veneto...

För lite drygt två år sedan passade jag på att hälsa på Carolina Gatti. Besöket blev mycket längre än väntat och bilen betydligt tyngre lastad än den borde. Tanken var att handla ett par lådor av hennes Prosecco Colfondo och lite raboso men vinet som verkligen träffade mig i hjärttrakten var en cabernet. Då menade Carolina att det var en Cabernet Franc, nu menar hon lika säkert att det handlar om Cabernet Sauvignon. Jag vet inte om hon bytt druva eller åsikt. För min del spelar det absolut ingen som helst roll när resultatet är så här fullständigt avväpnande charmigt. Cabernet odlad på Venetos slättland ger oftast ett lätt, lite gräsigt vin. Carolinas vin är på många sätt en rätt typisk representant men med en extra twist. Doftar rätt mycket naturvin med lite röda äpple och kamomill. Här finns lätta cabernetdrag med svarta vinbär och den där gräsigheten. Det som dominerar är ändå skogsbär. Smaken är lätt, saftig och frisk med bärigheten i centrum, frisk syra och lätta tanniner.

Som sagt, en bagatell men ett vin jag gillar skarpt och vill dricka ofta.

Säljs som privatimport via Bonden&Vinet eller hos Cibi&Vini i Köpenhamn.

Läs om mitt besök hos Carolina Gatti här

Tunia

Häromkvällen fick jag tillfälle att prova den toskanska producenten Tunias viner. Jag hade också förmånen att få prata med Chiara och Francesca som driver verksamheten. Eller ja, det var såklart mest de som pratade och jag som lyssnade. Möjligen fick jag in ett och annat stickord som Chiara och Francesca sedan associerade kring.

Början och bakgrund

"Vi drog igång verksamheten 2008 när vi köpte gården. Jag, Francesca, är utbildad enolog och arbetade som anställd bl a på Sardinen innan vi startade Tunia för sju år sedan. Chiara är ekonom och arbetade tidigare inom banksektorn i Milano. Hennes huvudansvar är att sköta den kommersiella sidan med ekonomi, kommunikation och marknadsföring. Min bror Andrea är också involverad och hjälper med det finansiella. Han bor dock inte på gården och är inte direkt involverad i det dagliga arbetet. Vi har dessutom två anställda som arbetar i vingården

Vi hade en klar idé redan när vi började. Vi visste att vi ville göra saker ordentligt. För oss betyder det att produktionen måste vara hållbar. Vi arbetar ekologiskt sedan starten. Det betyder också att hålla en hög och jämn kvalité, att vara noggrann i allt. Jag studerade vid lantbruksuniversitetet i Pisa och har fortfarande ett samarbete med dem. Det är viktigt att värna om både tradition och utveckling.

Vi visste också från början att vi ville till trakten runt Arezzo och det gick faktiskt rätt lätt att hitta det vi letade efter. Gården är på 15 ha. !1 ha planterades 1970 med sangiovese, trebbiano, vermentino, colorino och canaiolo. 4 ha planterades bara några år innan vi köpte. Där odlas bara cabernet sauvignon. Vingårdarna var i princip övergivna när vi tog över och det krävdes rätt mycket jobb för att få det i bra skick. Markerna ligger på c a 300 m ö h.

Källararbete

Jag vill göra naturliga viner och den enda tillsatsen vi använder är en liten mängd svavel vid buteljeringen. Lagringen sker på stora 25-hektolitersfat och på ståltank. För många innebär ordet naturlig att man också undviker all ny teknologi. Så tänker inte jag utan vi använder oss t ex av cryomaceration för vårt vita vin. Vi filtrerar också våra viner lätt. Jag tycker inte att termen "naturlig" ska användas för att ursäkta defekter hos vinet. För mig handlar naturligt vin om att göra ett så bra vin som möjligt utan att tilsätta något.

Transparens är också viktigt. Jag är helt öppen med vad jag gör och inte gör och välkomnar besökare.

Chianti

Vi har rätt att klassificera vår sangiovese som Chianti men har valt att inte göra det. Vi följer det traditionella sättet att göra vin på med en del colorino och canaiolo i blandningen. Trots att vi odlar cabernet sauvignon så bestämde vi oss direkt för att vinifiera den separat. Cabernet är en dominerande druva och även en liten del kan göra att smaken tar över. Jag är inte säker på att Chianti-konsortiet skulle godkänna vårt traditionella vin.

Chianti är idag heller inget bra varumärke. Åtminstone inte för ett ungt, nytt företag utan en lång tradition att falla tillbaka på. Mycket modern Chianti är anpassad för den amerikanska marknaden, innehåller internationella druvor och lagras på ek. Vi tror inte riktigt att vårt vin är vad kunden väntar sig när man köper en chianti. Därför valde vi att klassificera vinet som IGT

Vinerna

Vi gör fyra viner men har i nuläget bara tre på marknaden. Vi gör också lite olivolja och även små mängder grappa.

Chiarofiore är vår vita vin, eller snarare orangea. Det är gjort på 70% trebbiano och 30% vermentino. Trebbianon är av en gammal variant som ger små, tjockskaliga druvor som blir nästan rosa när de mognar. Skördar man när den är riktigt mogen ger den rätt låg syra. Vi har därför valt att arbeta på ett lite speciellt sätt. I augusti skördar vi en del trebbiano innan den är ordentligt mogen och den delen vinifieras utan skalkontakt. I mitten av september skördas vermentinon. Mot slutet av september skördar vi perfekt mogen trebbiano och sedan i oktober/november avslutar vi med botrytiserad trebbiano. De skördarna får alla en månads skalkontakt. Vinet lagras ett år på ståltank och vi gör 8 - 10.000 flaskor per år.

Chiassobuio är sangiovese med en liten del colorino och canaiolo från 45-åriga stockar. Här gör vi bara en skörd, vingården är planterad så. Det finns många olika kloner av sangiovese i vingården vilket är en fördel. Här är ambitionen att låta sangiovese komma till uttryck. Vinet lagras till hälften på 25-hl botti och till hälften på ståltank i cirka ett år. Sedan får vinet minst ett år på flaska innan det börjar säljas

Cantomoro är vårt "internationella" vin och den nu aktuella årgången är vår första. 100% cabernet sauvignon från unga stockar. Vingården planterades 2005. Det är en lågavkastande klon med väldigt små bär. Vi får c a 500 gram druvor per planta. Även här lagrar vi på en blandning av stora ekfat och ståltank. Cantomoro lagras ett år längre än Chiassobuio.

Vårt vin santo har ännu inte börjat säljas utan första årgången ligger fortfarande på caratello. Vi får se när det blir färdigt.

Mina intryck.

2012 Chiarofiore var det första av Tunias viner jag provade. Djupt guld gult i färgen. Fascinerande doft med gul frukt, lite oxidativa drag, mineraler, botrytis och honung. Fyllig smak med lite sötma som balanseras av frisk syra. Tydliga mineraltoner och tanniner som ger struktur. Verkligen spännande vin i en helt egen stil. Under kvällen dricker vi det till älgwallenbergare med sötsyrliga tillbehör och det fungerar väldigt bra.

Det har av någon anledning aldrig riktigt klickat mellan mig och sangiovese. 2010 Chiassobuio gillar jag dock rätt rejält. Körsbär, balsamico, kryddor, frisk syra och balanserade tanniner. Håller säkert för ytterligare lagring men passar min smak perfekt just nu.

2009 Cantomoro må vara Tunias internationella vin men det smakar otvetydigt Toskana. Visst finns här en del typiska cabernet-drag men vinet är elegant och återhållsamt. Doft med diskret svartavinbärston, viss gräsighet. Frisk syra, mineraler och distinkta tanniner.

Jag ser verkligen fram emot att få följa Tunias fortsatta utveckling. Riktigt kul att vara med från början. Vinerna importeras till Danmark av Cibi&Vini

NV Casa Belfi Prosecco Colfondo

Jag har länge väntat på att Col Fondo-prosecco ska bli en schlager och nu verkar det vara dags. Visst har det  funnits Col Fondo att tillgå, via privatimport men nu har den blivit tillgänglig för folket. Åtminstone för en kort stund. Och man kan säga vad man vill om systembolaget, och det gör jag gärna och ofta, men här har de onekligen fått till tajmingen prefekt. På en av årets få fina sommardagar, i fredags, släpptes Casa Belfi Colfondo. Jag hade missat släppet men den ständigt alerte Lessrof gjorde mig uppmärksam på nyheten. Jag lokaliserade snabbt närmsta monopolbutik som sålde, gjorde mitt inköp, åkte hem, kylde ner och korkade upp.


Casa Belfis variant är ekologiskt och osvavlat. Ljust gult och rätt grumligt. Doften är jästig och fruktig med äpple, citrus och vita blommor. Smaken är rak och tillgänglig. Frukt, jäst och mineraltoner. Lättdrucken, lättgillad och väldigt uppfriskande. Inga konstigheter alls. Funkar fint till och med till smörgåstårta. Borde säljas i sexpack.

En aspekt av Colfondo som jag tycker gör vinet extra kul är den variation som de olika producenterna visar upp. Jag har inte full koll på alla producenter men har provat en hel del från Carolina Gattis rustika, mineralstinna och nästan salta variant till Sorelle Broncas mera eleganta stil. Sedan har vi superfriska Ca dei Zago, Costadilás spännande orangevarianter och Zanotto med vänlig rondör.

Det här är bra och Casa Belfis Colfondo säljs till ännu bättre pris. Bara att bunkra. Kolla även in övriga Colfondo som finns via privatimport/direktförsäljning.

Carolina Gatti
Case Coste Piane
Ca dei Zago (vet inte hur det är med tillgängligheten men lägg ett mail till Pontus och fråga)
Zanottos Colfondo finns hos Terroiristen/Vinocultura.
Sedan kan väl någon vaken importör plocka hem Costadilá.



Och till sist en låt vars titel fångar precis vad det handlar om

.

2013 Jonathan Didier Pabiot Pouilly Fumé & 2011 Ronc Soreli Sauvignon Vigna dei Peschi

Jag gillar sauvignon blanc. Tror att det utvecklades en tidig sympati då det var en av de första druvor jag lärde mig att känna igen. Förmodligen har det också att göra med sauvignon blancs lite lägre status, den spelar inte riktigt i samma liga som riesling och chardonnay. Det är väl heller inte så många sauvignon blanc-viner som har renderar några högre hipster-poäng. Man slipper med andra ord en massa brus när man dricker sauvignon blanc och får liksom ha sin vinupplevelse i fred. Passar mig fint.

Jag var på väg att skriva om Pabiots 2013 Pouillyy Fumé häromveckan men fick besked från impotören Bristly att den sålt slut direkt. Igår kom beskedet att vinet blir tillgängligt igen nästa vecka. Således läge att öppna sista flaskan för en ny provsmakning och plötsligt blev det meningsfullt att skriva några rader om vinet. På något sätt så säger redan etiketten allt som behöver sägas. Rent, klassiskt, stilfullt och avskalat. Allt som behövs finns där, allt onödigt bortplockat. Doften känns initialt nästan chockerande sparsmakad, motsatsen till nidbilden av aggressiv sauvignon blanc. Här finns framförallt citrus och mineraler. Smaken är elegant och i perfekt balans. Känns nästan viktlöst samtidigt som vinet har pondus. Fina syror, mineraltoner och lång ren eftersmak. Jag gillar verkligen det här och kommer definitivt att fylla på när nästa sändning blir tillgänglig. Ett par flaskor för konsumtion i sommar och ett par att spara

Som en jämförelse öppnar jag 2011 Ronc Soreli Sauvignon Vigna dei Peschi från Colli Orientale. Här har vi att göra med ett helt annat uttryck.  Vinet har lagrats nio månader sur lie på betong och ståltank.Vinet är guldgult i färgen. Doften är aromatisk men inte aggressiv. Här finns honung och topisk frukt som möter grön paprika, tomatblad och örtkryddor. Mycket tydliga, områdestypiska mineraltoner. Smaken är fyllig, kraftfull och speglar doften väl. Lagringen har gett vinet en viss rondör och slipat kanterna. Fortfarande bra syra och nästan salt avslutning. En verkligen klassisk friulansk sauvignon

Två väldigt olika sauvignon blanc-viner. Båda tilltalande och det är skönt att inte behöva välja... För stunden känns det dock som att SB från Loire definitivt är något jag ska gå vidare med. Har någon lite bra tips lyssnar jag gärna.

Upptäckte just att vinet finns i beställningssortimentet men bara för leverans inom Västra Götaland via importören Samott.

2013 Domaine Vinci Roc

Vilken häftig vinkick. Här har vi en flaska från en för mig tidigare helt okänd producent, öppnad lite på måfå en kväll mitt i veckan. Till en början kändes det som ännu ett trevligt vin de soif. Charmigt trevligt och lättklunkat. Rätt snart visade det sig att vinet hade betydligt mer att erbjuda än rak, enkel charm.

2013 Domaine Vinci Roc är gjort på 40% carignan och 60% grenache från gamla, lågavkastande stockar som lagrats tio månader på ståltank. Osvavlat, ofiltrerat och med 12.5% alkohol. Doften är rejäl och rustik med saftig frukt och ett vilt, lite animaliskt stråk, sådär som vilket sönderkramat naturvin som helst men här finns mer. Mineraler, kryddor och piptobak. Smakmässigt funkar vinet på precis samma sätt. Här finns en charmig lättillgänglighet med bra frukt och fin syra men också ett intresseväckande djup. Framförallt i avslutningen med distinkta men inte det minsta jobbiga tanniner och lång, läcker eftersmak. Ett vin som har något för både hjärta och hjärna.

Jag misstänker att vinet ingick i någon leverans från Vinlådan och visar väl på konceptets styrka och svaghet. De ger en fin möjlighet att prova sådant man annars inte skulle ha sprungit på men de ger ingen möjlighet till påfyllning eller prova på annat från producenten. Jag vill definitivt ha påfyllning och hemskt gärna prova resten av Domaine Vincis sortiment.