Vårsalong i byen

I måndags höll Carlo Merolli och Fabio Simoncini (Cib&Vini) vårsalong på Restaurant Kanalen på Christianshavn. Det bjöds på gamla bekantingar i nya årgångar, en del intressanta nyheter, strålande vårväder, riktigt god mat och kanske framförallt en bra ursäkt att stämpla ut från jobbet strax innan lunch.

Man ska naturligtvis inte dra allt för stora växlar på intryck från en snabbprovning som denna. Jag smakade på ett trettiotal viner under två timmar och min skärpa var inte på topp. För mig handlar sådana här tillställningar om två saker; hygge och att skaffa sig lite idéer om vad som kan vara värt att utforska vidare.

Bland avdelningen gamla bekantingar i nya årgångar provade ett par lagrein som jag gillat tidigare. 2010 Stefan Vaja Glasierhof Lagrein och 2010 Carlotto Lagrein di Ora in Ora verkar hålla samma höga klass som sist. Pigga, virila och vårystra viner med massor av ungdomlig charm. Den förstnämnda lite lättare medan den senare hade lite mer kraft.

Under rubriken Barolo & Omegn gavs bekräftelse (som om det behövdes...) på att 08 är en kanonårgång för nebbiolo. Samtliga tre baroli, Cascina Cucco Barolo Ceratti, Erbalunas Barolo Vigna Rocche och Serradenari var förvånansvärt tillgängliga men med stoppning och struktur för många års lagring.

Jag fokuserade mest på att göra  nya erfarenheter. Det presenterades fem cabernet franc-viner, tre lite mer ambitiösa, toskanska skapelser som inte föll mig riktigt i smaken. Däremot gillade jag  2007 De Tarczal Cabernet Franc från Trentino. Lätt, elegant med begynnande mognad. Strukturerad som ett Loire-vin med ett italienskt smil. Strålande vin och ett klockrent fynd för 115 DKK. Även 2010 Elvira Colli Berici Cabernet Riserva var mycket, mycket bra. Spröd blommig doft med hallon och vulkaniska mineraler. Bra syra och mjuka tanniner. Definitivt ett vin att kolla upp närmre.

Colli Berici bjöd på det kanske allra största utropstecknet med 2009 Pialli Cio BacaroTai Rosso Riserva. Tai Rosso är en sådan där märklig lokal företeelse som det finns gott om i Italien. Druvan T(oc)ai rosso lär vara nära släkt med grenache men det här är ett helt eget vin. Jättefin bärfrukt med hallon, skogsbär och körsbär, rejält med vulkaniska mineraler, frisk syra och distinkta tanniner. Ett vin med ett helt eget uttryck för ytterst rimliga 135 DKK.

Till sist ett rosévin. 2012 Eméra Rosato Lizzano gjorde mig först lite tveksam med lite väl flörtig doft. Söt bärfrukt med lite smågodiskaraktär förberedde mig inte alls på den torra smaken med superfrisk syra och bett i tanninerna. Säkerligen ett extremt användbart matvin till våren och sommaren. Jag skulle heller inte banga för att lägga undan ett par flaskor i ett eller annat år.

Och apropå matviner. Kanalen bjöd på en helt fantastisk lunch. Kokt lamm och senapsspetsad potatissallad var som gjort för ung nebbiolo. Jag såg mer än ett öga tåras av den kombinationen.

Till sist. Se detta inlägg som en protest mot instagrambloggandet. Frånvaron av bilder beror inte på att jag än en gång glömde att ladda kamerabatteriet inför ett vinevenemang...

Systembolagsetik i praktiken

Jag har länge stört mig på hur Systembolaget hanterar sin monopolställning och den självgodhet och arrogans som kännetecknar nära nog all deras kommunikation. Vad som stört mig ännu mer är att det är så lite av det som  kritiskt granskas av journalister. Därför var det intressant att lyssna på Kaliber i P1:s granskning av hur Systembolagets etiska uppförandekod kan fungera i praktiken. Än mer intressant är att läsa Systembolagets svar.

Lyssna på programmet här
Läs Systembolagets kommentar här
Livets Goda har  en läsvärd artikel i ämnet
Vinifierat har också tänkt till

2010 Domaine Michel Lafarge Bourgogne Passetoutgrains L'Expection & 2011 Pierre-Marie Chermette Domaine Vissoux Fleurie Poncié

Frankofilens värmande retropost "Blandade småhopp" skickade mig till Göteborg för ett besök på monopolets butik i Östra Nordstan, på tillräckligt avstånd från hemorten för att garantera anonymitet. Ska man bryta mot sina egna principer så ska man inte göra det offentligt...  Frankofilens inlägg ledde inte bara till en geografisk förflyttning utan fick mig även att minnas bloggosfären som den en gång var och faktisk bli en smula nostalgisk. Jag tänker inte att allt var bättre förr men kanske var klimatet lite mer opretantiöst, avspänt, enkelt, välvilligt och allmänt godartat. En rätt bra miljö att utveckla sitt vinintresse i.

Så varför inte göra som i the good ol' days, shoppa, poppa och få till ett inlägg. Först ut var 2011 Domaine Vissoux Fleurie Poncié i en helt transparent blåröd nyans. Doften slår på stora charmen direkt med skogshallon, körsbär, örter och lätt parfymerad blommighet. Man måste nog ha ett hjärta av sten för att inte mjukna inför den här doften. Den är verkligen gullig och näpen. Smaken är på precis samma sätt. Lätt och charmig med söt bärfrukt, fin syra och en lätt bitterhet i avslutningen. Gott, läskande och lättdrucket. Invändningar ? IV-Patrik skrev vid något tillfälle att man inte bannar en hundvalp för att den viftar på svansen. Det har han ju såklart rätt i. Men, tänker jag, även den sötaste hundvalp kan ju bli lite påfrestande i längden.

Under butiksbesöket fick jag syn på en annan flaska som väckte min nyfikenhet. 2010 Bourgogne Passetoutgrains L'Exception från Michel Lafarge kände jag igen från något blogginlägg och en sådan fick också följa med hem. Här möter vi en helt annan typ av vin med en doft som har en helt anna effekt på mig än den från det föregående vinet. En doft som jag vill gå i dialog med, inte stå vid sidan av och beundra och säga snälla saker till. Jag bjuds på en rustik blandning av animalier och kokta rotfrukter, körsbär, hallon och bittermandel. Mer rejält än rart. Smakupplevelsen är också redig, rejäl och rustik. Fylligare än väntat. Fin bärfrukt, riktig fart i syrorna och förvånasvärt kraftiga, lite stälkiga tanniner. Läckert, läskande och ett suveränt matvin.

Två väldigt tilltalande och på alla sätt välgjorda viner. När det gäller beaujolaisen så är den i en stil som jag så smått börjar tröttna på och här passar jag vidare inköp. L'Exception däremot... oj, oj, oj. Den är gjord i en stil jag inte kan få nog av och här blir det påfyllning. När jag la min beställning fanns det 26 flaskor kvar...

2004 Bressan Schioppettino

På bordet står Bressans 2004 Schioppettino, mitt mest druckna vin under den senaste fem-årsperioden. Ett vin där källarsaldot nu är nere på ynka två flaskor.  Just nu kan jag väl tycka att jag hanterat lådorna lite vårdslöst men det har onekligen varit en kul resa på väg mot nollpunkten.

Doften är mäktig. Frukten med skogsbär och svarta vinbär har tonats ned en del och är inte längre lika omedelbart charmig. Den finns naturligtvis fortfarande kvar men har fått mer rondör och smält samman med de andra komponenterna. Nu är inslagen av multna löv, varm grafit, medicinalörter och svamp tydligare. Kvar finns en skir blommighet som kontrasterar mot allt det kraftfulla.

Smaken har också den rejält med kraft. Först kommer en våg av var, söt frukt innan syrorna kickar in och ger ett rejält lyft. De ger vinet fräschör och balans. I avslutningen balsamerade svarta vinbär, mineraler och lite bittra medicinalörter. Tanninerna håller helheten i ett myndigt grepp. Det känns inte som någon direkt brådska att dricka upp de kvarvarande flaskorna men jag undrar om vinet kommer att vinna särskilt mycket på fortsatt lagring.

Det här är riktigt gott nu men kräver  mat för att riktigt komma till sin rätt. Ikväll dricker vi det till tomatbaserat långkok på lamm med oliver och rejält med kryddörter.

Winewise säljer  06:or för 215 DKK. Bor man i Stockholm kan man köpa ett tre-pack för 735 kr via Vinomatik/SB

Showdown i Sjörröd

Ännu en makalös eftermiddag i det mediteranska Sjörröd hemmas hos familjen IV. Denna gång i sällskap med Lessrof och Vinosapien. Trevligt som vanligt och ännu en gång bekräftades tesen att goda viner blir ännu godare i gott sällskap. Jag droppade ut efter 14 viner, bagna cauda, charkuterier och bröd, d v s någonstans i början av andra halvlek. Jag hann vara med på de vita och börja på de röda. Jag gissar att övriga närvarande postar mera detaljerade intryck. Själv konstaterar jag bara hur kul det är att prova vin med öppet sinne, att riesling inte alltid beter sig som riesling, hur lätt det är att förlora sig i doften från mogen nebbiolo, att Jura liksom Ungern definitivt behöver utforskas närmre och Carso alltid är Carso.

2007 Domaine Moniere St Joseph Les Serves

Ett inlägg hos Lessrof gjorde att det hamnade en flaska St Joseph på slaktbänken. 2007 Domaine Monier St Joseph Les Serves har jag bloggat om tidigare men det var ett tag sedan. Spännande att se vad som händer på lite drygt två år.

Vinet har fortfarande en ungdomligt tät, blåröd färg. Även doften är  vital med svarta vinbär i förgrunden och en fond av skogsbär, viol, tjära och lakrits. Fatlagringen märks men är inte alls störande.     Smaken bjuder söt bärfrukt, frisk syra och distinkta tanniner.

Sammantaget en bra och riktigt sympatisk nordrhonsk syrah. Min enda invändning är att vinet just nu känns lite för lagom. Kanske för att det befinner sig i medelåldern, mellan ungdomlig charm och mognad. Allt finns där men ändå inget som riktigt fångar eller fascinerar.

Emilie Vin importerar inte längre men har fortfarande flaskor kvar för 185 DKK

NV Andreola Prosecco Superiore di Cartizze

Påsktraditionen påbjuder duva, colomba di pasqua, och till den dricker man naturligtvis  spumante. För att riktigt understryka påskdagens betydelse och högtidlighet så öppnar vi en flaska från Cartizze.

Friskt, fruktigt och flärdfullt, så kan denna eminenta mood enhancer bäst beskrivas.  Att göra lättsamt bubbel med lite restsötma tillhör knappast någon av vinvärldens stora utmaningar men detta är något helt annat. Doften är flörtigt inbjudande med vita blommor, tropisk frukt, äpplen och päron.  Små, fina bubblor ger en behaglig munkänsla. Smaken är ena stunden flörtande och insmickrande för att sedan snabbt tillrättavisa den som börjar få några felaktiga idéer med frisk syra och seriös mineralitet. Underhållande men ändå med djup.

Så gott, perfekt till duva och så väldigt, väldigt typiskt italienskt.

Läs mer om producenten här