För att underlätta planering av inköp, kunna förbereda matlagningen och i möjligaste mån undvika halvfabrikat har vi börjat göra veckomatsedlar. Döttrarnas inflytande är stort vilket lett till betydligt färre konflikter runt matbordet men också en något ensidigare kosthållning. I går stod det tacos på menyn. När jag plötsligt kom på att jag bjudit in herr K på middag försökte jag omförhandla med döttrarna men det var helt kört. De lät sig inte ens nöjas med ett "Ni kan ju äta tacos så äter vi något annat". Matsedeln var skriven i sten. Inte ens ett försök att sockra mitt bud med chokladbavarese åstadkom någon förändring. Tacos skulle det vara och tacos blev det.
Vin till tacos är inte det lättaste. En salig blandning av sött, surt, salt och beskt kombinerat med hetta.Jag har hittat två fungerande lösningar; gewurztraminer, helst från Alsace eller att skippa vinet och dricka veteöl. Tyvärr fördes diskussionen efter Systembolagets stängning varför inget av dessa alternativ var möjliga. Enda Alsace-vinet var några Zind 04, och mjuka rödviner fanns inte i gömmorna.
Efter en stunds funderande kom jag att tänka på den allmänt rosade Monte Fiorentine, en Soave Classico från producnten Ca Rugate. Vi korkade snabbt upp en flaska, hällde upp och fann ett vackert ljusgult vin, tänk päron-Mer, med spännande doft som lät oss ana att kanske det kunde funka. Jag fångade upp inslag av citrus (framförallt bergamott) och exotisk frukt , någonstans viss lätt kryddighet. Smaken överraskande fyllig och lång med goda men inte alltför skarpa syror.
Monte Fiorentine och Tacos är inget perfekt matchning, snarare en nödlösning. Men den funkar. Vinet har tillräckligt med struktur för att hålla ihop och stå emot de olika smakattackerna. Vissa av sakerna på buffén blev fullträffar med vinet, t ex syrlig fetaost och guacamole medan tungt chilikryddad köttfärs hade kunnat få bättre sällskap.
Jag blev väldigt förtjust i Monte Fiorentine som förmodligen kommer att bli husets vita under en tid framöver. Priset 99 kr är nästan för bra för att vara sant och ligger c a 40 kr under vad vinet kostar i Italien. Ett väldigt användbart vin. En koll med vinguiderna visar att såväl Gambero Rosso som Veronelli delat ut högsta betyg och det är bara att instämma. Ett av de bättre vita Italienska viner jag druckit. Det är nog klokt att fylla förråden rätt så snart.
I jakten på lämpligt Taco-vin hittade jag en bortglömd gammal halv-flaska Ch Du Juge från 1999. Jag har blivit för dålig på att dricka dessertviner ! Vinet var länge en favorit, ett slags fattigmans Sauternes. Denna flaskan hade sett sina bästa dagar, det kändes lite platt och jolmigt med det mesta av syrorna borta. Smaken av ädelröta och saffran dominerade. Trots allt rätt njutbart till en bit St Agur.
Chokladbavaresen gjord efter alla konstens regler fick bli vinlös men var ändå anmärkningsvärt god och kaloristinn som ett danskt julbord. Ett glas port till hade dock inte varit fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar