lördag 2 februari 2008

Jämtlands bryggeri gästar Bishop's Arms

Femton års pendling mellan Malmö och Helsingborg har lagts till handlingarna. Det avfirades i veckan, med en stillsam sittning på Bishop´s Arms tillsammans med de närmsta arbetskamraterna. Dugges Holy Cow var tyvärr slut och hade ersatts av två tillfälliga gäster från Jämtlands Bryggeri: Pilgrim Ale och Bärnsten Lager. Alen var mörk i färg och smak, hade en välavrundad beska och en trevligt rostad karaktär. Tyvärr kom den ett par grader för kall ur kranen, tydligen ett bekymmer - eller, ännu sämre, en medveten hållning - som man dras med på Bishop's i Helsingborg. Lagern, som även den hade bra bett i beskan, kom bättre till sin rätt under de rådande temperaturförhållandena. Jag tror inte jag stött på produkter från Jämtlands Bryggeri förut, vilket bara är ytterligare ett bevis för att det senaste decenniets nytändning på den svenska bryggarfronten helt gått mig förbi. Jag har helt enkelt gjort andra saker än hängt på utskänkningsställen - vilket inte nödvändigtvis behöver vara en dålig sak.

Umgänget med de jämtländska ölen gav mersmak, så när några andra kollegor flaggade för att de ville ses bestämdes ny träff på sagda pub. Olika omständigheter omintetgjorde planerna - till slut var det bara jag som dök upp. Eftersom det var sista dagen tänkte jag ändå ta en pint innan avfärden. Tydligen ett populärt after work-ställe, Bishop's. Ett gäng fylkades när jag kom in i lokalen vid baren. Det tog en bra stund för dem att beställa och lämna utrymme, och under tiden slog jag mig ner på en barstol. Men när sällskapet var avklarat vände sig barpersonalen konsekvent till nykomna gäster för att ta emot beställningar. Jag var tydligen osynlig, en märklig känsla. Jag satt kvar en stund för att se vad som hände - nya bargäster fick uppmärksamhet och kunde beställa öl och whisky utan problem. Min ovana vid ett mer utagerande barbeteende måste vara betydande, å andra sidan anser jag att det borde räcka att sitta utan dricka i en bar och se törstig ut för att man ska bli serverad. Fast inte om man är osynlig, förstås. Till slut gick jag därifrån och tog tåget hem. Lika bra det, med tanke på att alen säkert var för kall den här kvällen också.

Inga kommentarer: