"Barolo", "Barbaresco", The Next Dylan och BAROLO!!!!!

Häromveckan fick jag ett erbjudande om varuprov på barolo och barbaresco i budgetklass. 2010 Ricossa Barbaresco och 2009 Ricossa Barolo är med största sannolikhet monopolets billigaste varianter med sina 99 kr respektive 149 kr. Jag närmade mig flaskorna med lika delar skepsis och nyfikenhet.

Min första reaktion var positiv förvåning. Ur båda kuporna stiger vad som måste beskrivas som korrekta nebbioloångor. Barbarescon känns lite enklare och lättare medan barolons doft har lite mer pondus och djup. Smakmässigt måste jag säga att barolon på alla sätt utklassar barbarescon. Återigen ett annat djup. Dessutom finns det en märklig, svårdefinerad bismak som stör något hos barbarescon.

Sammanfattningsvis två hyggligt druv- och ursprungstypiska viner som levererar väl i förhållandet till prislappen med ett extra plus till barolon.

MEN...

Elliott Murphy

 

Steve Forbert

John Prine

Sedan har vi det här med barolo och barbaresco. I min vinvärld är det en självmotsägelse att tänka i termer av budget-barolo eller vardagsbarbaresco. Dessa appellationer väcker förväntningar på något extra och jag har väldigt svårt att betrakta Ricassos båda viner som äkta vara.

När jag smakar Ricossas båda viner kan jag inte låta bli att tänka på alla artister som under några 70-tals år av mindre begåvade marknadsförare försågs med vad som kom att bli en rejäl kvarnsten runt halsen. Epitetet "The Next Dylan" sänkte mer än en karriär. Någon som minns Elliot Murphy idag ? John Prine ? Willy Nile ? Steve Forbert ? En samling habila hantverkare och begåvade singer/songwriters som fick massor med uppmärksamhet och sedan befanns vara allt för lättviktiga vid en riktigt jämförelse med orginalet. 

Ricossas viner fick därför följas av ett favoritvin från en favoritproducent. Ingen rättvis jämförelse alls men ändå befogad, kanske man till och med ska säga välförtjänt...  2005 Fenocchio Barolo Bussia kostade när det begav sig ungefär dubbelt så mycket som Ricossas Barolo. Vi har att göra med ett vingårdsbetecknat vin som dessutom nått en viss utveckling. Och här finns allt det jag vill ha hos en barolo, och det i hög upplösning. Här finns exaktheten, precisionen, djupet och klarheten. En betagande doft som gör något med mig, talar till mig, lockar och charmar. En upplevelse att minnas. Smaken levererar precis det som den ska. Återigen fångas man av balans, elegans och den där trollbindande kombinationen av pondus och lätthet. Här snackar vi om skillnader som gör en skillnad.

Nej, vill jag dricka barolo eller barbaresco så är det inte Ricassos tolkningar jag kommer att välja. Skulle jag däremot rekommendera en vettig nebbiolo för en billig peng till en person som av någon outgrundlig anledning prompt vill handla sitt vin på systembolaget så är Ricasso inget dåligt alternativ. Och vill jag lyssna på Dylan, vilket jag ofta vill, så gör jag det.

Hmm, det känns nästan som läge att leta upp  sista flaskan av Fennochios 04:a riserva och gräva fram Dylan-booten med den elektriska studioversionen av Desolation Row...

2003 Roagna Barbaresco Pajé

Jag har ett lätt neurotiskt förhållande till en del av mina vinflaskor. Redan innan jag avslutat meningen hör jag protester från övriga familjen.som vill stryka "lätt" och ersätta "en del av mina vinflaskor" med "det mesta". Men nu är Billigt Vin en vinblogg och vi smalnar av perspektivet. OK ?

En del flaskor åker fram och tillbaka mellan slaktbänk, klädskåpet på jobbet och lådan under sängen. Roagnas 2003 Barbaresco Pajé är en sådan där flaska som varit på gång så länge men som det av någon underlig anledning aldrig kännts rätt att öppna. Som så många gånger förr löste IV-Patrik mitt dilemma genom en insiktsfull kommentar om ett annat vin. "Det behöver inte vara något speciellt tillfälle" vill jag minnas att han sa.
Och så är det ju. Såklart. Korkar man upp en speciell flaska så BLIR  ju tillfället speciellt.

2003 Barbaresco Pajé har fått många bloggare att gå i spinn och det är med skyhöga förväntningar jag närmar mig den. Det första intrycket är lite av en besvikelse. Intressant doft med mineraler och lövbrasa i främsta rummet. Det finns en del mörka körsbär och hallon lite försynt i bakgrunden men det svänger liksom inte. Jag häller tillbaka mitt glas i karaffen och väntar ett par timmar. När jag häller upp för andra gången har det verkligen hänt saker. Jag möts av en helt ljuvlig doft där frukten verkligen vaknat till liv och tagit en mer framträdande plats i helheten. Alla de typiska nebbiolomarkörerna finns där men det som verkligen knäcker mig är den balanserade och självklart harmoniska helheten.

Smaken funkar på precis samma sätt. Jag skulle kunna rabbla associationer tills jag blev blå i huvudet och ändå inte fånga det som jag upplever som den stora poängen med vinet. Återigen balansen och helheten. En verklig skönhetsupplevelse som får mig att ena stunden slappna av och njuta för att nästa stund fyllas av en hisnande känsla. En skönhetsupplevelse. När jag sedan sitter där med eftersmaken av mineraler och körsbär känns det som att jag blivit en bättre människa. Åtminstone lite.

2001 Produttori del Barbaresco Riserva Ovello

Den har plockats fram på slaktbänken några gånger, bara för att snabbt åter förpassas till ryggläge i vinskåpet. Det har aldrig känts som rätt tillfälle. Så är det för mig med en del viner. Att bara dra korken känns svårt när man har en endaste flaska och förväntningarna dessutom är skyhöga.

Det finns väl inte så värst många svenska vinbloggare som inte har gått i spinn över Produttoris del Barbarescos 06:a. Philipson Wines tilbudspris på 80DKK varade ovanligt länge. Även saktfärdiga och obeslutsamma hann handla. När Philipson i somras sålde ut några vingårdsriservor av årgång 01för 140 DKK tog varorna slut snabbt. Jag reagerade på tok för långsamt men IV-Patrik var med när bussen gick och delade dessutom generöst med sig av sitt överflöd.

2001 Riserva Ovello är går i en mörkröd, men helt transparent, nyans. Direkt efter uppkorkandet är doften om inte en besvikelse så iallafall inte allt det jag föreställt mig. Men det här är inget vin att girigt kasta sig över, det kräver lite mer respekt än så. Och en del luft. Med lite tid vecklar ett fascinernade doftspektrum ut sig. Till en början bjuder doften på läckra röda bär som jordgubbar, hallon och körsbär. Efter hand så lämnar vi trädgården och hamnar i en höstskog med blöta löv och tryffel. Nu börjar det bli riktigt intressant men än är det långtifrån slut. Jag bjuds på några lätta pustar målarfärg, mandelmassa, tobak och tjära. Det blir nästan löjligt att försöka dissekera doften. När showen väl kommit igång stiger de olika doftkomponenterna inte fram i artig turordning Aromerna kommer och går i olika kombinationer. Det händer grejer hela tiden och det doftar fantastiskt och så intensivt att man nästan kan se ångorna som långsamt stiger ur glaset.

Kan då smaken leva upp till allt det som doften lovar ? Vinet har en slank och nästan lite kylig munkänsla. Det första jag registrerar är söt bärfrukt, en kristallklar, hög syra och finkorniga tanniner. Smaken har hög intensitet utan att vara mer än medelfylligt. Lång fascinerande eftersmak som placerar ett småfånigt leende på läpparna.

Det här är ett rakt igenom fantastiskt vin. Trots nio år på nacken är 2001 Riserva Ovello bara barnet. Det känns otroligt piggt, fräscht och ungdomligt och är utan tvekan ett av de bästa nebbioloviner jag druckit.

Här kan du Läsa vad andra tyckt
Italienska Viner
MMM-Vin

Barbaresco i brådrasket

Idag var en sådan där dag på jobbet när saker och ting inte gick min väg. Datorkrångel och irriterande småkonflikter. Efter löprundan på lunchrasten upptäckte jag att jag inte hade en spänn på fickan. Ingen lunch. På väg hem hägrade middag och en lugn kväll i TV-soffan. I lägenhetsdörren möts jag av övriga familjen på väg ut och ett Duärsenochvetvälattträningenbörjaridagdetfinnsmatattvärmapåspisendetärdinturattgåpåföräldramötevisessen. Ännu ett bevis på Murphy's lags giltighet.

Jag funderar över hur situationen ska kunna räddas. Femtio minuter tills dess att föräldramötet ska börja. Femtiofem om man ger sig själv lite marginal. Plötsligt kommer jag att tänka på Elisabeth David (följ gärna länken och läs hennes spännande historia. Risken är stor att du sedan skaffar "Southwind through the kitchen" och "En omelett och ett glas vin") och hennes råd om att dricka bra viner på vardagarna när man är i behov av lite uppmuntran. Nu börjar skallen fungera som den ska. Nebbiolo, inget alltför krävande och helst något jag har några flaskor av. Varför inte en 2005 Pelissero Barbaresco Nubiola ?

På spisen finns hemmagjorda hamburgare, klyftpotatis och en paprikaröra. Jag drar korken, häller upp ett generöst glas och dricker vinet i stora klunkar till maten. Gott, generöst och vederkvickande. Det fyller sin funktion perfekt.

Mätt och belåten och med 20 minuters marginal plockar jag fram mature-kupan, slår mig ner i soffan, lägger upp fötterna på bordet och smakar vinet. Det är faktiskt rätt mörkt i färgen för att vara en nebbiolo. Rödbrunt och förhållandevis tätt. Doften är riktigt trevlig och bjuder på en stunds välbehövlig flykt från vardagen. Hallon och jordgubbar med en dutt målarfärg är det första intrycket. Sedan dyker det upp kaffe och kryddor och en lätt blommighet. Smaken matchar inte doften fullt ut. Vinet är friskt, slankt och matvänligt med fin frukt och bra syra. Avslutningen känns däremot inte helt klockren med lite vresiga tanniner. Sammantaget en trevlig nebbiolo som förmodligen mår bra av att ligga till sig ett tag till.

Mina invändningar till trots så gjorde vinet sitt jobb på ett förträffligt sätt. När jag gav mig iväg till föräldramötet med mintkaramell i mun och Grateful Deads "St Stephen" i lurarna kändes livet ändå hanterbart igen

2006 Pelissero Barbaresco Nubiola

"Sönderbloggad" är ett begrepp som dyker upp lite då och då för att beskriva ett vin som flera bloggare skrivit om under en begränsad tidsperiod. Själv tycker jag att det är kul att läsa olika bloggares åsikter om samma vin. Det ger en fetare bild när man kan lägga flera olika beskrivningar bredvid varandra. Med tanke på hur begränsad den svenska vinmarknaden faktiskt är så dricker nog bloggare oftare samma vin än vad som går att läsa i inläggen på det 20-tal vinbloggar som är igång.

Ikväll drack jag en 2005 Pelissero Barbaresco Nubiola som Italienska Viner nyligen bloggande om här och som jag själv avhandlade för ett drygt halvår sedan. Det känns som att mitt förhållande till nebbiolo håller på bli mera allvarligt. Från ett "vi få väl se vad det blir av det" till ett något mer comittat "det kanske blir vi ändå". Fast när jag tänker närmare på saken så är jag kanske ändå för ung för att binda mig redan nu och monogami är nog rätt överskattat. Åtminstone när det gäller vin. Får väl hoppas att Nebban är förlåtande om jag skulle ertappas med en eldig sydrhonsk fruktslampa. Det jag vill ha sagt är att jag börjar gilla nebbiolo på ett annat sätt än tidigare.

Kvällens vin är tjusigt rubinrött och lite livligare i färgen än som jag minns det från förra flaskan. Doften är riktigt fin, en provkarta över alla möjliga sorters röda bär. Körsbär är det mest markanta inslaget men här finns lite hallon och jordgubbar med i leken också. Lite bittermandelstoner som från krossade körsbärskärnor tittar också fram. Tjäran och en lätt rökighet kan anas och jag gissar att dessa aspekter kan bli lite mer framträdande med tiden. Fathanteringen är föredömligt diskret och ökar doftens komplexitet utan att ta över. Jag tycker att doften är som häftigast och mest rustik direkt vid upphällningen. Med lite tid i karaffen putsas kanterna bort och doften är inte längre lika omtumlande.

Med första sippen i munnen fascineras jag direkt av hur ett vin som känns såpass lätt kan ha så mycket pondus och auktoritet. Det brassar på med rätt hög intensitet men har också precision. Frisk syra och god frukt där det bara är att pricka av aromerna. Det är bra bett i tanninerna, finkorniga men rätt påtagliga.
Det känns som att vinet mått väl av det dryga halvåret i garderoben sedan förra påhälsningen. Ytterligare några år kommer säkert få det att växa ytterligare.

Jag försökte hämta lite information från Pelisseros hemsida men senaste årgången som presenterades där var 2001. Märkligt att en framåt vinmakare som Giorgio Pelissero inte har bättre koll.

2006 Produttori del Barbaresco

Under min korta ryttarkarriär fick jag tidigt lära mig vikten av att snabbt ta sig upp i sadeln efter att ha blivit avkastad. Därför kändes det viktigt att omgående få en bra nebbiolouplevelse efter fredagens debacle.

En av de bästa garanterna för bra nebbioloupplevelser till en billig peng är koperativet Produttori del Barbaresco. En producent med mer än hundraåriga anor. Efter att ha upplösts under fasciståren startade man på nytt 1958. Idag består koperativet av 56 medlemmar som tillsammans har 100 hektar planterade med nebbiolo. Man producerar drygt 400.000 flaskor per år. Riktigt goda år utgörs produktionen av 40% vingårdsbetecknade viner, 40% "standard"-barbaresco och 20% Langhe nebbiolo. Mera normala årgångar blandas standardvinet med vingårdsvinerna vilket gör att standardvinet håller jämn och bra kvalité även svagare årgångar.

2006 Barbaresco är helt transparent i tegelfärgad nyans.Det får fyra timmar på karaffen innan middagen. Redan första sniffen känns betryggande och det råder ingen som helst tvekan om var vi befinner oss. Doften ger massor av ung nebbiolofrukt. Rosor möter hallon, jordgubbar och körsbär. Det finns en subtil kryddighet och lite mandelmassa.

Smaken är medelfyllig med bra syra. Tanninerna är tydliga och ungdomliga men inte alls jobbiga. De olika doftförnimmelserna hittar sina pendanger i smaken. Friskt, läskande och ett alldeles förträffligt matvin. Det kommer naturligtvis att bli ännu bättre med några års lagring men är riktigt härligt redan nu.

Vinet finns i årgång 2004 i beställningssortimentet via importören Red&White för 235kr. Jag köpte mina flaskor hos danska Philipson Wine för 80 DKK. Hos danske importören finns även årgångarna 04 och 05 för under en dansk hundring. Det gäller nog att inte vänta förlänge då priserna hos Philipson brukar åka jojo. Billiagre lär de dock aldrig bli.

PS Även andra har provat och gillat

2005 Barbaresco Nubiola

Häromdagen befann jag mig i en förort till Köpenhamn en dryg timme tidigare än planerat. Jag använde tiden till att besöka ett par livsmedelsbutiker för att kolla vinutbudet. Under det senaste året har jag slutat att kolla upp vad som finns i de danska butikerna då kronkursen sällan gör det intressant att handla. Hos Superbest gjorde jag upptäckten att det fortfarande kan löna sig att handla vin på andra sidan. Här fanns flera späannande Piemonte-viner och allra bästa tilbudet var på 2005 Barbaresco Nubioloa från välrenomerade producenten Pelissero.
En flaska för en dansk hundring, en bra bit under halva normalpriset.

Vinet har den där typiskt tegelröda nebbiolonyansen. Doften är också den en klassisk nebbiolo. Röda bär, violer, rosor, multna löv och en liten skvätt aceton som samsas med återhållna fattoner. Smaken är ung och frisk, medelfyllig men ändå kraftfull. Just den sistnämda aspekten tycker jag är så kännetecknande för de nebbioloviner som tilltalar mig. Här finns inget uppblåst och storvulet utan det handlar mer om en senig styrka, lite som en småländsk småbonde från förrförra seklet. Vinet är naturligtvis alldeles för ungt nu men redan så gott. Allteftersom kvällen fortskrider händer det saker med vinet. Det blir mer tillgängligt, frukten mer framträdande och den mycket friska syran kontrasteras av sötman från mogna bär och torkade frukter. Vinet är rätt strävt och lite kärvt men det rättar pastan och köttfärssåsen till.

Jag kan inte låta bli att undra över hur det är möjligt att sälja ett vin som detta för en dansk hundring eller c a 150 svenska kronor. I affären jag handlade fanns åtminstone 200 flaskor kvar och vinet har sålts för detta pris en längre tid. I Italien kostar Barbaresco Nubiola c a 25 euro. Det fick 91 poäng av Parker och två glas av Gambero Rosso. Det borde inte behöva slumpas bort i en förorts butik.

Nebbiolo på Nörrebro

Stefan Jensen serverar 1995 Giacomo Fenocchio Barolo Bussia Riserva

Efter genomgången av Sellas sortiment fortsatte eftermiddagen med piemontesiska godbitar ur Winewise och Winebrokers sortiment. Mest nebbiolo men inte enbart. Som en liten munrensare inleddes andra halvlek med en 2007 Arneis från Emanuele Rolfo. Ett mycket trevligt litet vitt vin. Fina aromer av päron, persikor och piggelin. Uppfriskande, lättsam och ämabel smak. Jag är inte särskilt väl bekant med druvan men jag kommer definitivt att se till att ha några flaskor arneis hemma för sommarens bersåsittningar.

Nästan vin var 2004 Roero, också den från Rolfo. Inte fullt så ämabelt. Vi är tillbaka till nebbiolo med lång skalkontakt och lagring på stora botti, m a o traditionellt framställd nebbiolo. Välstrukturerat vin som i nuläget är lite knutet och återhållet. Fin frukt och klassiskt ren nebbiolodoft. Första gången jag provade ett vin från Roero.

Vi fortsatte med två viner från producenten Lano, ännu en traditionell producent. Först en 2004 Barbaresco. Vinet överraskade mig med att vara förvånansvärt mjukt och tillgängligt för att vara en ung nebbiolo. Fin doft med körsbär, hallon och rosor. Fin, medelfyllig smak med bra längd. Förhållandevis mjuka tanniner.

Nu följde 2001 Barbaresco och jag mötte ett helt annat vin, en nebbiolo i trotsålderna. Inte särkilt tillgängligt utan tufft och vresigt. Intressant upplevelse men det ska definitivt ligga till sig några år.

Dagens sista producent var Giacomo Fenocchio och det bjöds på fem baroli och en barbera. Barberan var en mycket trevlig bekantskap. Ungdomlig doft med röda och blåa bär. Typisk barbera syra och bra längd. En utmärkt vardagsbarbera med traditionella förtecken som gjort för en pasta med ragu. Härpå följde 2004 Barolo, Fenocchios basbarolo. Fin doft med inslag av tjära, rosor och körsbär. Ett ungt vin men ändå öppet och tillgängligt med massor av charm. Smaken är kanske inget under av komplexitet men rättfram och sympatisk med balanserad syra. Rejält med tanniner men skulle funka helt utmärkt som matvin redan idag.

Nu var det dags för Fenocchios tre vingårdsbetecknade baroli från 2004; Cannubi, Villero och Bussia. Jag ska villigt erkänna att här gick jag fullständigt vilse och kunde inte riktigt hålla isär vinerna. Mina notat är inte bara svårtydda utan även identiska med varandra. Smaklökarna utslagna av förmycket ung nebbiolo.

Till avslutningen var det dags att skärpa till sinnena och fokusera på en stor vinupplevelse med 1995 Barolo Bussia Riserva. Vinet har en fantastisk genomskinlig tegelröd färg. Doften är härlig och här infrias alla löften som de yngre vinerna uttalat. Det finns en hel del frukt kvar. Skogsbären sekonderas av choklad, svamp och sottobosco. Smaken är medelfyllig, mycket vital med frisk syra och fortfarande rätt strama tanniner. Här finns också något som får mig att tänka på gammaldags fruktkräm gjord på torkad frukt och kokt med kanelstång Väldigt bra nu men ett vin som säkert håller ett bra tag till.

Sammanfattnings en oerhört intressant och lärorik eftermiddag som med råge infriade mina förväntningar. För den som gillar nebbiolo kan jag varmt rekommendera att gå utanför de beprövade områdena och prova några av norra Piemontes stora viner.

2000 Cantina del Bricchetto Barbaresco Albesani Vigna Ronco

Idag avslutade jag en synnerligen intensiv arbetsperiod. I slutändan avlöpte arbetet väl men det var perioder när det kändes lite skakigt. En uppiggande tanke som tänktes när det tog emot var den på vilket vin jag skulle öppna när allt var över. Helt klart skulle det vara något extra för att fira. När jag kom hem plockade jag fram den Terrano från Zidarich som jag varit nyfiken på ett tag men kände att jag inte orkade med ett nytt och obekant vin. Kanske skulle det ändå vara bäst med en välbekant och enkel Blauer Zweigelt. Samtidigt kändes det som tillfället krävde något mer. Kanske d'Arenbergs The Galvo Garage ? Tillslut bestämde jag mig för att sätta korkskruven i en Albesani Vigna Ronca, en Barbaresco producerad av Cantina del Brichetto i Neive.

Neive är en av huvudkommerna i Barbaresco-zonen. Cantina del Bricchetto är en av dessa producenter som år efter år gör väldigt bra viner men hamnar lite i skuggan av topproducenterna. De producerar kanske inga uppumpade och spektakulära showstoppers men gör väldigt bra vin. Jag har druckit detta vinet ett antal gånger och aldrig blivit besviken men ikväll blev jag faktiskt överraskad. Redan när det hälldes upp i karaffen slogs jag den fantastiska doften. Här fanns allt jag vill ha av nebbiolodruvan. Rosor, viol, hallon och tjära tillsammans med en lätt fatton. Under kvällen hittade jag även lite mandelmassa och något som jag inte riktigt kan definiera kanske skogssvamp ? På något sätt känns det lite märkligt att sitta och dissekera en storslagen doft. Den var förbannat god, skiftande, fascinerande och innehöll en del av de element som jag lite torftigt försökte återge. Helheten blir så väldigt mycket mer än summan av delarna.

Smaken kan beskrivas som mogen medelfyllig, med bra syra och mogna tanniner. Fortfarande en del frukt i form av skogshallon men här fanns också katrinplommon och lakrits. Fatlagringen märks men finns i bakgrunden. En Barbaresco som är mer elegant och finessrik än kraftfull.

Av lådan som köptes av danska Tenuta del Pino återstår nu bara en flaska och jag tror inte att jag ska vänta så länge till med den.