2015 Daniel Ramos Kpi Garnacha de Gredos

För ett tag sedan provade jag Daniel Ramos amforalagrade 2013 Kpi, en variant som även lagrats på ek och under flor. Det vinet tilltalade mig inte så värst mycket.

 2015 Kpi är enbart lagrat på amfora (eller tinajas som man säger i Spanien) och inte under flor. Det är en helt annan upplevelse. Såklart. Här har vi ett vin med vild, otämjd doft. Stöddig och kraftfull med kryddor och mineraler, fin, ren frukt i form av hallon och mörka körsbär.   Smaken är också den kraftfull med massor av frukt som balanseras snyggt av hög syra och lite oslipade tanniner.

Trodde inte jag skulle kalla en grenache på 14.5% för ett kul vin. Men det här är verkligen fullpackat med drickglädje. Obortstat på gränsen till burdust men blir rent av kärvänligt med något lagom fett och salt från grillen.

Stride Strömme säljer.

2015 Fazenda Prádio Tinto & 2015 Bodegas La Senda 1984 Tinto

Jag fortsätter mitt utforskande av viner från den iberiska halvön, ett område som jag tills för bara några månader var totalt ointresserad av. Jag är full av fördomar men jag gillar att få dem utmanande. Oftast behövs det ett blint glas eller en duktig vägvisare för att jag ska se igenom fördomarna och prova med ett någorlunda öppet sinne. När det gäller Spanien, Portugal och den våg av naturliga viner finns det nog inte så många bättre guider än Felix Chamorro, delägare i Stride Strömme och sommeliere på nyöppnade Brace i Köpenhamn. Häromdagen fick han mig att prova ett par viner från Ribeira Sacra och Bierzo i nordvästra Spanien som verkligen föll mig i smaken.

Fazenda Prádio ligger i Ribeira Sacra i Galicien. Ett litet familjeägt företag med c a 10 ha vinmarker på c a 500 m ö h som framförallt odlar mencia men också en del andra lokala druvsorter. Man tillämpar ekologisk odling men är inte certifierade.

2015 Prádio Tinto är druvren mencia som jästs och lagrats på ståltank. Min första tanke när jag provar vinet är att det doftar och smakar väldigt "franskt". Kan inte riktigt sätta fingret på var i Frankrike men drar åt trosseau från Jura, gamay från Beaujolais eller syrah från norra Rhone. Jordgubbar, lakrits och viol i doften. Smaken är lätt, men med intensitet, slank och frisk. Hög syra och lätta tanniner. När vinet fått lite mer luft så drar det allt mer åt syrah-hållet med tydliga violtoner framförallt i smaken. Överhuvudtaget blir vinet lite rundare och mer generöst fruktigt med luft.
Det här gillar jag skarpt. Här finns massor av omedelbar charm och vinet är en matspelare av rang.

 Bodegas La Senda har sina marker i Bierzo. De ligger på c a 6-700 m ö h. Även de arbetar ekologiskt och hantverksmässigt utan någon certifiering. 2015 La Senda 1984 är också druvren mencia men denna har jästs och lagrats sju månader på franska ekfat. Det här vinet är lite snällare, generösare och rundare än det föregående, lite mindre nervigt. Frukten känns mörkare med körsbär, björnbär och sviskon. Lakrits, tobak och en aning vanilj. Smaken fungerar på precis samma sätt. Fylligare och med lite mer kraft men fortfarande inte tungt. Bra syra som balanserar och lätta tanniner.

Skulle jag tvingas välja ett av de två så blir det 2015 Prádio Tinto. Lyckligtvis slipper jag  och det finns definitivt plats för båda i vinkylen.

4xGarnacha

Det som benämns "Det Nya Spanien", ibland t o m "Det Nya Nya Spanien" har gått mig rätt spårlöst förbi. Har provat en del orangeviner jag gillat men ändå inte följt upp. Gissar att det åtminstone i viss utsträckning handlar om att jag inte riktigt fixar att springa på alla bollar när det händer så mycket spännande på så många håll.

Häromveckan var jag på en vinbar i Köpenhamn och serverades ett glas blint. Han som hällde frågade vad jag tyckte och om jag kunde gissa vad som fanns i glaset. Jag tyckte om och kunde gissa men gissade inte rätt. Däremot blev jag fascinerad av vinet i glaset som var något alldeles eget.

Vinet jag fick blint kom från Sierra de Gredos i centrala Spanien, ett par timmars bilfärd från Madrid. Även om det odlats vin länge i området så har det inte varit specialiserat utan det har handlat om ett traditionellt blandjordbruk. De flesta odlare vinifierade inte utan sålde druvorna vidare. Sierra de Gredos är faktiskt Spaniens nyaste DO. Under de senaste åren har det emellertid dykt upp ett flertal unga producenter som förstått att här finns mycket goda förutsättningar att göra unika viner. Vi talar om mycket högt belägna vingårdar med riktigt gamla, lågavkastande stockar, ofta över hundra år gamla. Jordmånen är en blandning av sand och schist.
 
Nu sitter jag här med fyra  grenacheviner gjorda av två olika Sierra de Gredos-producenter.

Rubor Viticultores
Rubor drivs av Orlando Lumbreras och Ruben Diaz. Den totala produktionen ligger på c a 15.000 flaskor per år. De har satsat mycket på att rädda övergivna vingårdar, odlar biodynamiskt och med minimal intervention i källaren.

2015 Los Besos Que Te Roble kommer från en vingårdar med gamla stockar belägen på c a 1.000 m ö h. Vin är delvis kolsyrejäst och har lagrats på ståltank. Färgen är blåröd och helt transparent  Doften lite lätt funkig med vital frukt i form av jordgubbar. Tydliga mineraltoner. Smaken är frisk med ren fruktighet, bra syra och finkorniga tanniner. Förledande lätt munkänsla trots 15% alkohol. Ett enkelt, okomplicerat och direkt charmerande vin. Kostar 110 DKK hos Stride Strömme

20014 Groove har lagrats i sex månader på använda 500- och 225-liters fat. Druvorna kommer från en vingård med lite annan jordmån än Los Besos. Redan när man ser vinet så förstår man att det här är något helt annat än det föregående. Det är betydligt tätare och mörkare i färgen. Doften är också mer komplex. Här finns jordgubbar, körsbär och lite fatkryddor. Fortfarande ungdomligt men med ett helt annat djup än det föregående. Smaken är fyllig och kraftfull utan att vara tung. Läcker frukt med stort djup, frisk syra, mineralitet och igen distinkta men finkorniga tanniner. Verkligen ett fascinerande vin med stor personlighet. Väldigt gott och tillgängligt nu men med framtiden för sig. Imponerande att man kan få till ett vin med 15% alkohol som inte känns det minsta tungt eller svårdrucket. Gissar att det är syrorna och minraliteten som fixar till det. KOstar 195 DKK

Daniel Ramos

Daniel Ramos är hälften spanjor, hälften australienare och utbildad enolog. Han drog igång projektet i Sierra de Gredos 2005. Även här arbetar man med riktigt gamla stockar odlade på mellan 700 och 1.000 m ö h och en uttalad ambition att låta druvor och jordmån få maximalt uttryck. Daniel Ramos har två produktlinjer; Zebreros Finca, som arbetar med konventionell vinifiering, och Kpi där vinerna vinifieras på amforor (tinajas) vilket är i linje med lokala traditioner.

2013 Kpi är alltså jäst och delvis lagrats på tinajas men har även fått en tid på använda ekfat. Aktuell årgång lär det även ha bildats ett flor. Vinet är helt klart och tegelfärgat. Doften är lätt oxidativ och jag får inte riktigt ihop doft- och synintryck. Associatonerna drar mer åt sherry eller jura. Smaken känns något mer konventionell. Som ett riktigt moget rödvin som tappat frukten. En del mognadstoner och dämpad syra. En kuriositet men inte överdrivet spännande. 110 DKK.

2010 Zerberos A+P är ett helt annat vin. Här har producenten blandat grenachedruvor från två olika typer av jordmån. Vinet har lagrats på 3- 4 år gamla ekfat. Färgen är helt klarröd och transparent. Doften bjuder på en mognadstoner, björnklister, målarlåda och röda bär. Smaken är verkligen frisk med fin syra. En del mognadstoner och lite nedtonad frukt. Återigen de där finkorniga tanninerna. Ett verkligen intressant  vin där kombinationen av begynnande mognad och vitala syror skapar spänning. Utan tvekan ett fynd för 175 DKK

Måste säga att året har inletts med en riktigt ögonöppnare och jag vill definitivt prova mer, både från Sierra de Gredos och andra delar av den iberiska halvön. Man kan se en mycket tydlig röd tråd hos de här vinerna (om man bortser från det amforalagrade), en tråd som handlar om fin fruktighet, frisk syra och finkorniga tanniner som vittnar om kombinationen av duktiga vinmakare och de mycket speciella förutsättningarna som råder.

Av de fyra provade vinerna är det definitivt 2014 Groove och 2010 A+P som är mina favoriter. Groove dricker jag gärna rakt upp och ner medan A+P är utan tvekan det bästa matvinet just nu. Los Besos Que Te Roble smakar bäst lätt kylt. Alla fyra säljs via Stride Strömme.

2014 Escoda Sanahuja Vi de Taula Els Bassotets

Förmodligen är det här ett exempel på det nya, nya Spanien. Har sett etiketten passera förbi på mitt instagramflöde och hört en del positiva kommentarer om Els Bassotets och storasyster Els Bassots men faktiskt aldrig provat. Nåväl här har vi ett naturvin gjort på 70% macabeu och 30% chenin blanc. Vinet har lagrats på betongtank, fem dagars maceration, inget svavel.

Att vi har med ett naturvin att göra känns utan tvivel på doften, på gott och ont. Här finns en fin blommighet, vit persika, citrus och äpplighet som fullständigt förtas av en ganska påträngande avloppsdoft. Det får en rejäl vända i karaffen och faktum är att vinet behöver ett dygn i öppen flaska för att doften ska kännas ok. Och dag två är den rätt fin.

Men dag två finns ett annat problem, musighet, och det stör rätt rejält. Tyvärr, för det här vinet har onekligen sina poänger. Fin frukt, massor av mineraler, pigga syror, lite lätt spritsigt och fjäderlätta tanniner. Men det räcker med att jag förnimmer den där trista musigheten för att den ska skymma allt. Kul att ha provat men tyvärr inget för mig. Det finns så många andra som gör den här grejen så mycket bättre. En liten, liten dos svavel är förmodligen det som fattas.

2004 R Lopez de Heredia Vina Gravonia Crianza Blanco

Jag kände vagt till namnet R Lopez de Heredia och hade något slags aning om att det var en traditionell Rioja-producent. Vill minnas att Alice Feiring skrev om dem i "The Battle For Wine and Love" och att jag sett något på någon blogg men mer var det inte. I mellandagarna sprang jag på den här flaskan på tilbud (till ett högre pris än det monopolet erbjuder skulle det visa sig) hos Superbest i Rotunden. Utifrån någon generell idé om att jag dricker för lite vitt och en allmän nyfikenhet fick ett par flaskor följa med i kundvagnen.

En googling gav en hel del intressant information om producenten. R Lopez de Heredia är en av de första producenterna i Rioja Alta och drog igång sin verksamhet under senare delen av 1800-talets andra hälft. Idag är ett en av få familjeägda egendomar i Rioja Alta men ändå en rätt stor spelare. Man har strax under 200 ha mark och producerar 600.000 flaskor per år. Odlingen beskrivs som hållbar och vinmakandet traditionellt. R Lopez de Heredia har egen tunnbindarverkstad, renoverar gamla barriquer och undviker att använda ny ek. Man använder bara naturlig jäst, jäser på stora ekfat utan tempraturkontroll och lagrar på gamla barriquer. Hela verksamhet verkar vara en anakronism som just nu ligger helt rätt i tiden. Det mesta har sett likadant ut sedan starten.

2004 Vina Gravonia Crianza Blanco är druvren viura från riktigt gamla stockar. Det har lagrats fyra år på gamla barriquer av amerikansk ek. Därefter följer fyra års flasklagring innan försäljning. Vinet är djupt guldgult i färgen. Doften är verkligen speciell. Gula plommon och äpplen, nötter, citrus, lite svamptoner och vanilj. Fascinerande, intressant och i högsta grad njutbart. Smaken är frisk, fyllig och rätt kraftfull. Det känns nästan som ett rött vin i strukturen. Citrus, lite honung och en läckert bitter avslutning med vit persika och vanilj. Lång eftersmak. Initialt drack jag vinet kylskåpskallt vilket inte var så kul. Funkade bäst vid 15 - 16 grader, då kommer komplexiteten fram ordentligt.

Snacka om ögonöppnare av kolossalformat. Jag kan inte påminna mig om att jag druckit vit rioja tidigare men här blir det påfyllning. Importören Janake Winegroup har flera årgångar av R. Lopez de Heridias vita viner till riktigt bra priser. Ska bli riktigt spännande att prova mera.

2006 Recaredo Brut Nature Gran Reserva

Ignorance is bliss säger man ibland och det är möjligt att det ligger något i det. Åtminstone kan det onekligen göra livet lite enklare ibland men också torftigare. Cava har jag länge avfärdat som nästintill odrickbart. Min erfarenhet är baserad på diverse studenttillställningar och nyårsnätter. När jag fick en förfrågan från Invintum om att prova en cava som släpps i beställningssortimentet 1/8 så tänkte jag på min överenskommelse med mig själv - ta inte emot varuprover på sådant du inte skulle kunna tänka dig att köpa - och tvekade. Det som fick mig att ändå vilja prova var presentationen av producenten Recaredo. Man har 90 ha vinmarker strax utanför Barcelona. Produktionen är helt ekologisk och man arbetar utifrån biodynamiska metoder. Allt arbete görs för hand och man bevattnar inte. Största delen av produktionen är inhemska druvor.

2006 Brut Nature Gran Reserva är gjort på 46% Xarel-lo, 38% macabeu och 18% parellada. Vinet har legat på jästfällningen i fyra år. En liten del har lagrats på ek. Vinet är ljust gult till färgen.  Doften bjuder på citrus, persikor, nötter, kritiga mineraler och en diskret brödton. Smaken är rund och fyllig med citrus och brödtoner. Mycket frisk syra som balanseras fint av frukten Fina krittoner och en lätt bitter avslutning.

Ett riktigt trevligt bubbel. Inte så krävande och utan det där anemiska draget som en del non dosage-champagne har. Lättgillat utan att vara banalt eller menlöst och ett vin som verkligen vidgar mina vyer..

Varuprov från Invinitum. Säljs i monopolets beställningssortiment. Kostar 1170 för ett sexpack. Invinitum har även 07:an som man säljer via nätbutiken för 195 kr/flaska.

Utanför boxen del 2

När jag nu har hamnat utanför boxen kan jag väl lika gärna hålla mig där ett tag till. En strålande sensommarkväll, bra fart på grillen, marinerad eko-gris, ett par smakrika guckor och klyftpotatis kan kanske utgöra ett passande sällskap till två udda existenser bland mina flaskor. Ett tilbudsköp som kändes kul att göra i våras men som bara blivit liggande och sedan näst sista flaskan i lådan från Modern Fluids.

2007 Nugan Estate Manuka Grove Durif har jag druckit och gillat för ett par år sedan. Det var då och jag kan bara konstatera att det hänt en del med mina smaklökar sedan dess, på gott och ont. Vinet är tätt och mörkrött, nästan svart. Doften är lika massiv den. Mycket ektoner med vanilj, kryddor. Frukten överväldigar också med fullmogna björnbär, mörka körsbär och plommon. Smaken är som väntat mycket fyllig. Det är fullt pådrag hela vägen från början till slut med massor av allt. Tack vare bra syra och stadiga tanniner håller det här 14.5-procentiga kraftpaketet balansen. Till maten funkade vinet helt perfekt. Inget jag vill dricka ofta men jag kan nog tänka mig att ha ett par flaskor på lut till nästa grillsäsong. Kostade 80 DKK hos dnaska Superbest Finns även på SB i annan årgång

Jag provade ett kraftpaket till. 2005 Altos del Cuadrado VVV kommer från spanska Jumilla. Vinet är gjort på 85 % monastrell och 15% petit verdot. Efter en koll i ett vinlexikon får jag veta att monastrell är ett annat namn för mourvedre. Vinet går i en mörkt brunröd nyans. Doften har en del animaliska toner, tydlig körsbärsfrukt, bittermandel och vissa fattoner. Smaken är drygt medelfyllig med frukt i form av surkörsbär. Syran är förvånansvärt hög och bär smaken tillsammans med den höga alkoholhalten. Rustikt, jordnära och inte dumt alls till det feta, smakrika köttet.

Enligt SB's hemsida lanseras vinet den 1/9 och ska kosta 89 kr. Enligt importören Modern Fluids hemsida kostar vinet det dubbla. Märkligt.

Nu börjar jag längta efter att komma tillbaka till mera välbekanta områden där jag kan orientera mig. Jag lovar att den närmaste månaden hålla mig till Friulien, Sicilien och Piemonte.

Att dricka utanför boxen

Jag läste för ett tag sedan en artikel, minns inte riktigt var, som uppmanade läsaren att dricka utanför boxen, att gå utanför komfortzonen och prova något nytt. Att utmana sig själv och sina smaklökar. För ett par år sedan gjorde gav jag mig ut på upptäcktsfärd rätt ofta och testade nytt. Ett stort antal ströflaskor bär vittnesbörd om de tidigare irrfärderna. Numera håller jag mig helst till områden, druvor, producenter och viner där jag känner mig hemma. Att vinet har ett sammanhang jag känner mig hemma i har fått allt större betydelse. Jag vill helst också dricka viner från producenter som har en hållning till vinmakandet som känns OK. Ska jag ge mig utanför boxen så krävs det att min nyfikenhet väcks och det sker numera oftast genom bloggläsning eller nyhetsbrev från danska importörer.

I början på sommaren fick jag ett mail från en importör, Modern Fluids, som undrade om jag ville prova några av deras viner. Jag tackade ja och i lördags hämtade jag ut en stor försändelse på posten. När paketet öppnatsstod det klart att jag skulle behöva lämna min komfortzon och dricka utanför boxen. Eller kanske snarare dricka boxen utanför.

I lådan fanns en samling viner som jag helt saknade referensram för; ett par budget-spanjorer, ett vitt från sydafrika och en australiensk shiraz-box. Nu slumpade det sig så lyckligt att det hölls gårdsfest i huset där jag bor. En gårdsfest där man grillar karré och korv, dricker fulöl och boxvin. Jag tog mina pavor, min box och gick ner för trapporna.

Det var redan uppdukat med fyra andra röda boxar så det fanns goda möjligheter att kalibrera smaken. Jag provade Umbala, Mauro Primitivo, Foot of Africa och Opal Springs. I det den konkurensen stod sig 2008 Ascender Cellars Shiraz väldigt väl. Rätt kraftigt, viss syrah-karaktär, mörk bärfrukt, kryddighet och vanilj. Vinet säljs i 1.5-liters box till samma pris som de övriga i tre-liters dunkar. Dubbelt så bra till dubbelt pris m a o. Jag måste säga att jag blev lite förvånad över hur usla de andra vinerna var.

2009 Viña Herminia Tempranillo gick i en lätt blåröd stil. Ungdomligt och bärfruktigt med lätt kryddighet. Mycket enkelt men någorlunda rent och korrekt med kort eftersmak. OK att dricka till lätt mat men försvann föga förvånande helt till det grillade köttet.

2008 Bodegas Castaño Sinfonia Syrah är trots namnet inte ett druvrent vin utan innehåller även en del monastrell. Vinet har tydlig doft av skumgodis, björnbär, kryddor och lakrits. Smaken är pepprig med uttalad fruktighet, bra syra och hygglig längd. Om jag har förstått saken rätt kommer vinet att släppas den 1:a september.

2009 Pridelands Chenin Blanc, Sauvignon Blanc Viognier förvånande mig med sin lätthet. Jag hade väntig mig något mera kraftfullt med den druvblandningen. En märklig doft som påminde mig om godisvarianter av äpple, citrus och melon. Smaken går i samma stil och vinet var på det hela taget ingen kul upplevelse. Kanske ändå i linje med vad man har rätt att förvänta sig av ett vin för 59 kronor.

Bland grannarna var det utan tvekan Ascender Cellars-boxen som gick hem bäst. Många gillade Pridelands vita medan Viña Herminia inte föll någon i smaken. Själv längtade jag mest efter mogen nebbiolo.

2006 Ossian

I går kväll besökte jag Lagmarks i Helsingborg för en granskning av deras vinskåp. Man laddar ett litet plastkort med en lämplig summa pengar och sedan kan man förse sig med en mindre eller större skvätt av ett trettiotal viner. Modernt så det förslår och ett rätt sympatiskt sätt att prova viner som man normalt sett inte skulle fått möjlighet att testa.

Bland vinerna jag provade fanns det ett som verkligen stack ut och och fick mig att gå igång. 2006 Ossian kommer från Ruedo görs på 100% Verdejo. Mannen bakom vinet heter Javier Zaccagnini och finns annars hos kultproducenten Aalto.

Doften ger till en början mest ek, jag bestämmer mig för att vänta en stund och ägnar mig istället en stund åt en Riesling från Zind-Humbrecht. När jag efter en stund återvänder till Ossian har det hänt saker. Det har utvecklats en fantastisk arom av citroner och annan citrus. Framförallt associerar jag till rivet apelsinskal. Efter ytterligare en stund kompletteras doften av exotiska frukter och päron Mycket uppfriskande och läcker.

Smaken är fyllig, rejält frisk och följer aromerna väl. Här finns också tydliga mineraler som ger en lätt sälta. Mot slutet kommer lite karamelltoner och mandel. Ett väldigt välgjort och mycket intressant vin.

En sökning i SB's sortiment gav inget. Är det någon som vet om och isåfall när vinet fanns i sortimentet eller handlar detta om privatimport ? Kanske restaurangsortimentet.