2006 Domaine Marc Kreydenweiss Barbabelle

Vårens besök i Costières de Nimes lämnade en massa lösa trådar efter sig. Vi provade en hel drös med viner som jag mer än gärna hade stiftat närmare bekantskap med. En del producenter kändes som direkt nödvändiga att följa upp. Det hade säkert blivit mycket mer CdN på bloggen om det inte varit för monopolet. Där hittar man idag totalt åtta viner från området.

En av de producenter som gjorde allra störst intryck på oss var Marc Kreydenweiss, Alsace-biodynamikern som sedan 1999 även har en egendom i CdN. Tryffelsvinet har något av Kreydenweiss Alsace-viner men inget ur Rhône-portföljen. För att hitta de vinerna får man bege sig över sundet till Theis Vin.

2006 Domaine Marc Kreydenweiss Barbabelle är gjort på en blandning av syrah, carignan och cinsault. Jag är osäker på hur vinet lagrats men gissar på en blandning av använda barriquer och stora fat. Doften bär åtminstone inga som helst spår av någon ek. Istället finns här en läcker blandning av körsbär, björnbär, lavendel och bio-äpplen. I bakgrunden en del funkiga tongångar, lite rök och lätt jordighet. I mitt tycke en väldigt charmig och rustik doft.

Det är ändå smaken som får mig att helt kapitulera inför Barbabelle. Det är egentligen inte ett särskilt spektakulärt vin utan ett väldigt välgjort vardagsvin där perfekt balans och hög drickbarhet är trumfkorten. Vinet är medelfylligt med saftiga bär i centrum. Bra koncentration, frisk syra av nästan italienskt snitt och väl integrerade tanniner.

Vinet kostar runt 90 DKK hos Theis som ett riktmärke. Här åker priserna jo-jo hela tiden och ibland säljs Barbabelle för 60. Man säljer både Alsace- och CdN-vinerna men har inte plockat hem toppvinet Ka, en druvren carignan från 100-åriga stockar. Det är synd. Kanske en boll för Tryffelsvinet att springa på ? Eller för Vinik ?

Chateau d'Or et de Gueules 2007 La Bolida & 2009 Qu'es Aquo

Under vår resa till Costieres de Nimes i våras tillbringade jag och Jörgen en kväll tillsammans med Diane de Puymorin och provade hennes viner. Vi hade en rasande trevlig kväll tillsammans på en-stjärniga restaurangen Le Lisita. Vi var redan trötta efter två dagars intensivt provande, svårt charmade av sällskapet och så fullt upptagna av att ta in sammanhanget att vinerna på något sätt kom bort. Som tur var fick jag med mig två av Chateau d'Or et de Gueules toppviner hem och möjlighet att prova under mindre distraherande former. Jag provade båda vinerna under midsommarhelgen.

2009 Qu'es Aquo är gjort på 100% carignan från 80-åriga stockar. 80% av druvorna har genomgått kolsyrejäsning. Lagring 6 månader på tre år gamla barriquer. Vinet har en djup, tät blåröd färg. Doften är till en början inte helt inbjudande men rätt spännande. Funkig, animalisk och en antydan till brett. Med lite luft tittar frukten fram. Mörk frukt, viol och lakrits gör aromerna betydligt mera inbjudande och skapar en spännande helhet. En doft som verkligen gör något med mig och skärper mina sinnen.

Jag blir inte besviken på smakupplevelsen. Det här är förvisso ett av Chateau d'Or et de Gueules toppviner men det här är så långt ifrån ett traditionellt prestigevin man kan komma. Det här är ett redigt vin. Munnen fylls av vital, pigg ung fruktighet. Mörka bär är det bästa jag kan komma på för det är inte riktigt någon specifik arom som sticker ut. Syran är rejält frisk och lyfter smaken. Tanninerna är mycket finkorniga men bestämda och känns i kinderna. Mycket lång eftersmak med lakrits och viol. Ett ytterst charmerande och personligt vin. Vinet kostar 15.5 euro på gården.

2007 La Bolida är gjort på 90% Mourvedre och 10% grenache. mourvedre-stockarna är 90 år gamla och avkastning ligger på toklåga 10hl/ha. Vinet har lagrats 18 månader på fat av fransk ek. Vinet har en tät mörkröd färg. Återigen en spännande doft. Denna gång mer komplex. Även här finns en lätt funkighet. Tydlig doft av fullmogna körsbär och plommon. Sniffar man vidare kommer det inslag av grillat kött, torkad frukt, oliver, lakrits och torkad frukt.

Doften väckte en lätt oro om att vinet skulle vara lite väl tungt men så var inte fallet. Inte alls. Smaken är verkligen fullpackad med körsbärsfrukt och saftiga plommon. Det finns sötma från den torkade frukten som balanseras galant av den friska syran. Läckert silkiga tanniner och MYCKET lång eftersmak. Wow. Urgott. Ett vin att dricka i stora hedonistiska klunkar. 14.5% alkohol märks bara i form av allt mer svårtydda smaknoteringar. Vinet kostar 24.5 euro.

2007 Domaine D'Angayrac Cuvée Prestige

För ett par veckor sedan tog jag bilen över sundet för att bunkra upp med Barbaresco och en del annat från Philipson Wine. Jag lyckades köra vilse i ett förvirrande industriområde och tvingades stanna för att fråga efter vägen. Jag hamnade hos en annan vinimportör, Winegroup, och kom ut igen med vägbeskrivning och en låda vin. Den munvige försäljaren övertalade mig att prova
2007 Domaine D'Angayrac Cuvée Prestige och gav sig inte förrän jag stod där med en massa vin jag inte tänkt köpa. Den fria vinmarknaden har sina risker.

Vinet kommer från Costieres de Nimes, området som ligger precis mellan sydligaste södra Rhöne och Langedouc. Domaine D'Angayrac har funnits i cirka 250 år och drivs sedan 1982 av bröderna Thierry och Serge Baret. När de tog över egendommen moderniserade de vineriet, rev upp Carignanrankorna, men behöll de gamla grenachestockarna, och planterade istället syrah och mourvedre. Proportionerna i detta vinet är 60% syrah, 30% grenache och 10% mourvedre

Efter en dag i råkalla skånska skidbackar kändes gårdagen som rätt tillfälle att prova Domaine D'Angayrac Cuvée Prestige till en köttgryta med inspiration från sydfrankrike.

Vinet är nätt och jämt genomskinligt och går i en blåröd nyans. Doften frammanar bilder av hotpants, platåskor och svängande kroppsdelar. Slampigt och vulgärt ? Nej, här finns så mycket glimten i ögat, integritet, stolthet och självkänsla att det funkar.

Den höga syrahandelen märks tydligt. Det kommer en rejäl dos feta charkvaror och tydlig pepprighet paralellt med fantastisk frukt. Söta fullmogna björnbär, svarta vinbär och blåbär tillsammans med söt paprika, lakrits och fatvanilj. Det är en riktigt maffig doft. Smaken är inte riktigt den bomb jag hade väntat mig. Mycket smak men ändå balanserat. Här dominerar de svarta vinbären och blåbären men de andra aromerna hittar också plats. Vinet balanseras av bra syra och mjuka tanniner. Lång god eftersmak med lakrits och en lätt bitterhet. Alkometern stannar på i sammanhanget måttliga 13.5%

2007 Domaine D'Angayrac kostar c a 80 DKK. Om jag jämför med 2007 Chateau Saint-Bénézet Cuvée Prestige som provades i början av sommaren så är Domaine D'Angayrac en storlek större och ett vin jag mycket gärna skulle se i systembolagets sortiment.

2007 Chateau Saint-Bénézet Cuvée Prestige

Här är vinet som toppade Trisses ambitiösa sammanställning av vinskribenternas omdömen av juninyheterna. 2007 Chateau Saint-Bénézet Cuvée Prestige kommer från området Costieres de Nimes. Det ligger inklämt mellan södra Rhone och Languedoc och vinerna är mycket präglade av detta. Apellationen tillåter hela 18 druvor men grenache, syrah och cinsault är de mest förekommande. Hur druvblandningen till Cuvée Prestige exakt ser ut vet jag inte. Systembolagets hemsida talar bara om att egendomen är planterad med de tre nämda druvsorterna. Jag gissar dock på en mycket hög andel syrah.

Vinet har ungdomligt kompakt mörkt blåröd färg. Vid första sniffen är min direkta association Bassetts svarta vingummi. Vinet doftar härligt av gummi och svarta vinbär blandat med lite hallon och björnbär. När vinet fått en timme i karaffen så dyker det upp lite sydfranska örter, ekfat och lakrits. Det är ingen stor och övervädigande doft men det hela känns väldigt sympatiskt och välkomnande.

I munnen känns vinet slankt och läskande. Först kommer god bärfrukt som nu får mig att tänka på blåbär. Faten känns mer i smaken än i doften men är inte alls påträngande utan ger en lätt vaniljtouch. Sedan kommer en fin syra och de svarta vinbären dyker upp igen i form av lite créme de cassis. Det är bra bett i tanninerna, inte så att det stramar i kinderna, men de känns. Ganska lång eftersmak med lakrits och peppar. Alkoholhalten ligger på stöddiga 14% men det är absolut inget som känns.

Ett mycket sympatiskt vin. Enkelt, charmigt, rättframt och alldeles perfekt till grillad merguez. Det är precis såhär jag vill att ett budgetvin ska smaka.

2005 Ch. De Valcombe Prestige

Ch. de Valcombe Prestige var med i februaris nyhetssläpp. Det fick massor med lovord både i press och bland bloggare. Längst gick GP:s vinrecensent som dagen efter att ha delat ut en full hand fyrar tillvinet tog ett sista-minuten-flyg till södra Frankrike, besökte vingården och skrev ett lyriskt reportage. Trots en rätt stor nyfikenhet på vinet i fråga har jag inte blivit färdig att prova det förrän nu.

Ch. de Valcombe kommer från Costieres de Nimes ett område som ibland sägs tillhöra Rhone, ibland Langedoc. Jag tänker att det iallafall ligger där det ligger. Druvblandningen är hursomhelst typisk för södra Rhone med 80% syrah och 20 % grenache. Färgen är mörkt röd med viss blå ton. Doften är rätt häftig med massor av röda bär och kryddor. Smaken är drygt medelfyllig och inehåller samma aromer. Mot slutet känns de 14% alkohol, inte så att de stör på allvar men de finns där. Inte ett vin som får mig att packa väskrona för en resa till sydfrankrike. Jag tror inye ens att det får mig att lämna stugvärmen för en tur till bolaget. Helt OK men inte så mycket mer.