Vinet heter numera La Montagne. Årgång 2005 såldes som SJB White. Det var min första kontakt med Philippe Gimels viner och det är fortfarande det vin jag gillar allra bäst. Philippe själv menar att hans vita viner är gjorda för lång lagring, att de ska hålla i 25 år. Inte alla är lika övertygade om La Montagnes potential men jag lät några flaskor ligga. Efter att ha provat den här snart åtta år gamla flaskan är jag övertygad om att Philippe är helt rätt ute.
Vinet är guldgult i färgen. Doften är helt ljuvlig. Mycket av de primära fruktaromerna har lagt sig till ro och vinet är nu än mer komplext. Här finns vinteräpplen och citrus, läcker nötighet, anis, honung, te, kryddörter och blöta stenar. Precis som vid förra smakprovet finns här lite lätt oxidativa inslag. Det känns väldigt välbekant och skillnaderna handlar mest om nyanser.
Om doften är läcker så är smaken ett snäpp upp. Det här är ett vitt vin med kropp och pondus. Först förledande lätt men sedan kommer en våg av vinteräpplen och citronzest. Avslutningen är lite bitter, läckert nötig och med en friskhet som förstärks av de oxidativa dragen. Makalöst gott.
Jag dricker vinet över tre dagar och det är precis lika vitalt ikväll som när det öppnades. Kostade runt 150 DKK när det begav sig. Danske importören A Vinstouw har inte den aktuella årgången av La Montagne i lager för närvarande. Kanske kan man hitta någon ströflaska hos Superbest i Charlottenlund
Läs mer om Philippe Gimel och Saint Jean du Barroux här
Tillägg 13/2: Man kan hitta ströflaskor hos Superbest i Charlottenlund.
