2006 Schiopetto Blanc de Rosis

Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen. Schiopettos viner är ett utmärkt ställe att börja på om man vill bekanta sig med de vita vinerna från Friuli-Venezia Giulia. Blanc de Rosis är en klassisk friulansk blandning som till största delen jästs och lagrats på ståltank. Den lilla andelen malvasia istriana har lagrats på använda tonneaux. Vinet har fått åtta månader jästfällningen.

Doften är rent godis för en Friulienfrälst. Hade jag fått vinet blint är det dock inte omöjliget att jag hade tagit en omväg över Alsace innan jag med precision hade placerat det i Cadpriva del Friuli. Mycket komplex doft med tydliga mognadstoner. Här finns äpplen, päron, citrus och ett helt koppel med tropiska frukter. Tydligt kritiga mineraltoner och faktiskt en liten touch petroleum. Rikt, genröst och yppigt.

Smaken är fyllig, kraftfull och speglar aromerna väldigt väl. En munfull med frukt i olika lager. På toppen finns de friska och syrliga varianter vilandes på en fond av sötare tropisk frukt. En lätt restsötma anas. 14% alkohol känns inte som annat än en behagligt omslutande rondör i smaken. Friska syror balanserar helheten förtjänstfullt och bär tillsammans med alkoholen eftersmaken.

Det är verkligen synd att denna friulanska klassiker här inte finns att tillgå på SB. Jag köpte mina flaskor hos Gerbola som nu verkar ha upphört med att importera Schiopettos viner. Årgång 05 finns hos Victoria Vine för 155 DKK

Khareba Winery med Nicoletta Dicova

I

Det kändes självklart  att svara ja när Stefan Jensen frågade om vi ville arrangera en provning med viner från Georgien.  Det kändes inte fullt så självklart att det fanns ett tillräckligt stort intresse i Ängelholm med omnejd. Likväl så blev vi dryga trettio personer som provade oss igenom åtta viner ur Khareba Winerys klostervinssortiment under ledning av den förtjusande Nicoletta Dicova. Vi kan dessutom nu räkna in Sturkö till Ängelholms närområden...

Mitt provande var inte helt fokuserat och vinerna fick inte den uppmärksamhet de förtjänade. Det fanns för mycket annat att tänka på. Likaså missade jag det mesta av vad Nicoletta Dicova berättade. Jag gissar att det kommer mer precisa redogörelser på annat håll vad det lider.

Uppkorkat-Magnus har påbörjat sin rapportering från kvällen.

Domaine Rouaud 2010 Rive Gauche & 2009 Têt Pourpre

Roussillon är relativt otrampad mark för min del men det lilla jag har provat har verkligen gett mersmak. Det verkar vara mycket spännande på gång i regionen, inte minst vad gäller naturviner. Domaine Rouaud är en relativt ny producent som drog igång verksamheten för cirka tio år sedan. Domänet drivs av äkta paret Jerome och Sophie Rouaud. De är självlärda vinmakare, har bedrivit ekologisk odling sedan starten. Man använder sig av naturlig jäst, svavlar minimalt och lagrar vinerna på betong eller välanvända ekfat.

2010 Rive Gauche är gjort på 80% syrah och 20% grenache. Druvorna kommer från 35-åriga stockar som växt på en blandning av grus, röd lera och gnejs.  20 dagars maceration och lagring i sex månader på betong. Direkt efter öppningen rätt märklig doft och en lätt sprits, problem som försvinner efter en timme på karaffen. Då möts man istället att en rättfram doft av mörka körsbär, kryddor och mineraler. Okomplicerat och trevligt. Smaken kör på i samma raka och okomplicerade still. Körsbär och kryddor, frisk syra och relativt mjuka tanniner. Ett rustikt, charmigt och väldigt, väldigt drickbart vin som passar Billigt Vins preferenser perfekt.

 I 2009 Têt Pourpre är blandningen 50% syrah och 50% carignan. 30 dagars maceration och lagring på två till tre år gamla 500-litersfat. Doften är betydligt mer komplex. Samma mörka körsbär men med mer djup. God kryddighet, lakrits, peppar och tydliga mineraler. Smaken är ganska fyllig och kraftfull. Charmerande körsbärs frukt, örtkryddor och lakrits i smaken. En del sötma från den unga frukten som balanseras med fin syra. Silkiga tanniner och lång god eftersmak. Gott nu men tål säkert att vänta på några år.

Det är inte utan att dessa smakprov väcker nyfikenheten på Domaine Rouauds övriga sortiment

Vinerna säljs genom Emilie Vin och kostar 90 resp. 120 DKK

Finare Vinare provade Domaine Rouauds 2005 Barbacane för några år sedan

Tom Hyland's Beyond Barolo and Brunello

Jag hann nästan bara läsa titeln innan ett par distinkta tryck på tangentbordet gjort mig till ägare av Tom Hylands bok "Beyond Brunello and Barolo". Titeln på boken talade till mig på åtminstone två olika nivåer. Jag älskar titlar som innehåller "beyond" eller bortom. Tänk bara på "Beyond The Valley Of The Dolls", Astro Sounds From Bey"ond The Year 2000" Davey Grahams "Folk, Blues and Beyond" eller "Bortom New Public Management". Det är titlar som öppnar upp nya perspektiv, låter oss ana att det finns mer, fler nya världar att upptäcka. Titlar som väcker nyfikenhet, manar till öppenhet och motverkar inskränkthet. Ibland spännande, ibland skrämmande.

När det gäller Tom Hylands bok träffade titeln naturligtvis precis mitt-i-prick. Den som läser Billigt Vin med något slags regelbundenhet vet att det är precis det där landskapet bortom de vinösa allfarvägarna som jag allra helst vill resa i. Rätt snart upptäcker jag dock att titeln är något missvisande. Boken borde ha hetat "Brunello, Barolo and Beyond" för de etablerade storheterna får ganska mycket utrymme. Tom Hyland är journalist och bloggare med Italienska viner som sitt specialområde. Han har rest i och skrivit om landet i mer än ett decennium Det Tom Hyland har gjort är helt enkelt att gå igenom sina favoritviner region för region och skrivit ett längre eller kortare stycke om varje vin. Ibland får producenten en liten presentation. Han betar av Italien från nord till syd. Varje vintyp sorteras oftast för sig. Barolo, för sig, barbera för sig och dolcetto för sig osv. Toskana och Piemonte får föga överraskande mest utrymme medan Lazio, Emilia-Romagna, Kalabrien och Ligurien får nöja sig med vardera fyra sidor.

Det verkar som att Hyland har en rätt bred smak och han skriver om det han gillar. Här blandas modernister med traditionalister, det ursprungstypiska med det traditionella och det obskyra med det välkända.  Jag gillar det helt personliga och öppna förhållningssättet. Är det bra så är det bra liksom. Hyland skriver om relativt enkla och förhållandevis billiga viner med samma engagemang som han skriver om vinvärldens storheter. Att han inte låser in sig i något speciellt fack ökar ju också möjligheten att jag som läsare får möjlighet att göra nya upptäckter. Likaså är det intressant att notera vilka viner och producenter som inte kommit med. Man kan lugnt konstatera att även Hyland har mycket framför sig att upptäcka.

Jag saknar något som binder ihop innehållet och hade önskat mer om Hylands tankar om vin, om valen han gjort. Varför inte någon form av introduktion till varje område. Nu blir boken lite som en serie bloggposter samlade mellan två pärmar.  Det är definitivt inget man sträckläser. Likaså hade kontaktadresser till producenterna gjort boken mer användbar.

Rotdag: 2009 Zanovello Ca'Lustra Cabernet & 2009 Ronchi di Cialla Ribolla Nera

Jag bryr mig inte om vad det står i Maria Thuns såkalender. I lördags var det rotdag. Så mycket det kan bli. Trots sviterna av ett idogt provande av ekologiska och biodynamiska viner fram till småtimmarna var det tidig uppstigning och hårt kroppsarbete som gällde. En stor, gammal enebuske skulle avlägsnas från sommarstugetomten med rötter och allt. Efter ett sådant arbete vill man ha ett vin som levererar utan att kräva för mycket tillbaka. Och som levererar utan frökenfasoner även om det skulle råka vara rotdag.

2009 Zanovello Ca'Lustra Cabernet är ett vin jag hört mycket gott om från olika hålla men som jag aldrig blivit färdig att prova. Det kommer från Colli Euganei, strax söder om Padova och är gjort på huvudsakligen carmenere/cabernet franc med en liten del cabernet sauvignon. Vinet har lagrats 18 månader på använda 500-liters fat.
Vinet är tätt mörkrött i färgen. Doften är generös och inbjudande med mörka bär, stallighet, grafit och vulkaniska mineraler. Smaken bjuder på varm, söt bärfrukt, fina syror och snyggt inpackade tanniner. I avslutningen kommer en lätt ton av grön paprika.
Det här är gott, rejält, generöst och fullständigt okomplicerat men inte alls utan personlighet.  Vinet visar tydligt på Colli Euganeis vulkaniska jordmån och det lite varma klimatet. Precis vad jag önskade mig. Carlo Merolli säljer för osannolikt förmånliga 65 DKK.

2009 Ronchi di Cialla Ribolla Nera är ett av producentens instegsviner. Ribolla nera är en synonym till schioppettino som jag gissar att man använder sig av för att undvika sammanblandning med den dyrare tappningen. Här kommer druvorna från yngre stockar och lagringen sker, åtminstone delvis, på tank. Ren fin bärfrukt med björnbär och körsbär, en nypa svartpeppar och faktiskt finns här ett litet grönt stråk också.  Smaken är frisk och slank.  Bra frukt med mörka bär, inte lika generös som det föregående . Det här känns mer svalodlat. Bra syra och ganska mjuka tanniner.
Också ett vin som ger precis det jag vill ha en sådan här dag. Finns hos Cibi&Vini för 127 DKK. Nästan dubbelt så dyrt som det föregående men fortfarande väl värt sitt pris.

Visst är det skönt med viner som är så raka och så rätt och dessutom inte kostar skjortan.

Provning med Georgiska viner i Ängelholm

                                                                   Nicoletta Dicova
Fredagen den 10/5 blir det provning med qvevriviner från Georgien. Provningsledare är Nicoletta Dicova och Stefan Jensen från Winewise/Terroiristen.

Vi börjar 18.30 och provar följande viner

Tsitska Brut 2004

 Krakhuna 2011

Tsolikouri 2011

Rkatsiteli 2011

Mtsvane 2011

Mtsvane 2010
 

Saperavi Premium 2009

Otskhanuri Sapare 2011

Inbjudan  och mer information  l.olsen@telia.com

2010 Etna Rosso (Tenuta delle Terre Nere)

Vi sparkar igång grillen, går bort till Grevie backar och spanar på backsipporna och kommer hem lagom för att lägga några skivor lammstek från Lindegrens i Sinarpsdalen på glödbädden. Köttet har marinerats med citron, olja, persilja, vitlök, rosmarin, lite socker och chilipeppar sen igår. Vi har också fixat en paj med några jordärtskockor och späd, försiktigt förvälld kirskål från trädgården.

Tenuta delle Terre Neres Etna Rosso är en kändis i den svenska bloggosfären, sedan Ingvar tog med ett ex till en sittning i Sjörröd för några år sedan och vi var överens om att nerello mascalese var något att undersöka närmre. 2010:an besitter kanske inte samma intrikata och subtilt förföriska dimensioner som 2009:an, men däremot en rättfram, charmigt lätt enkelhet som gör sig bra till eftermiddagsmaten en solig vårdag. Jordgubbssaft, doft av torkade rosor, en aning stickiga terpentinångor, fina tanniner, lätt ljusrött i glaset med antydan till brunt i kanterna. Jag gillar det och ska försöka spara resterande flaskor några år bara för skojs skull.

På SB's hemsida upptäcker jag att 2011: an är på ingång 2/5, som vanligt importerad av Ad Libitum. Den kostar nu 137 kronor, jämfört med 129 för 2010:an när den fanns att tillgå. En prisökning som får mig att fundera över om jag ska fortsätta följa Etna Rossos öden och äventyr. Konkurrensen är hård, inte minst om vi kikar över sundet på Cibi e Vinis sortiment i den prisklassen. Men på rak arm kan jag inte komma på så värst många viner som har denna svala lätthet och samtidiga pondus i anslaget. Och sådana viner bör finnas att tillgå dagar som dessa.