tisdag 29 november 2016

2014 Thymiopoulos Young Vines Xinomavro

Ibland kan jag bli lite trött på hur vi ofta pratar om vin. Vi försöker ofta fånga vinerna i något slags absoluta kvalitetstermer. Vingårdsviner är bättre än apellationsviner, gamla stockar är bättre än unga o s v o s v. Jag kan tycka att vi borde tänka mer i termer av olikheter och användbarhet. 2014 Thymiopoulos Young Vines Xinomavro kan tjäna som ett bra exempel på vad jag menar. De som har provat xinomavro vet att det nästan alltid handlar om kraftfulla viner byggda för lång lagring. Ibland är frukten rätt nedtonad till förmån för soltorkade tomater, animaliska toner och örter men hos producenter som Tatsis och Thymiopoulos kombineras det mustiga med mörk bärfrukt. I princip alltid gjorda med lång skalkontakt och lång tid på fat.

Så vad händer om man gör xinomavro på druvor från unga stockar, med relativt kort skalkontakt och lagrar på stålkontakt. Heter man Thymiopoulos så blir resultatet ett extremt användbart matvin. Utifrån mina referensramar hittar jag likheter med både pinot noir och lättare nebbiolo. Ett väldigt aromatiskt vin, blommigt, rödfruktigt. Anslaget är ganska lätt och dansant men intensiteten hög. Smaken lätt till medelfyllig men ändå med djup. Kryddig och bärig med fin syra och förhållandevis lätta tanniner.

I somras drack jag kall Young Vines till marinerad bläckfisk med koriander o chili och fick en av årets bästa mat- vin-matchningar. Igår dracks det svalt till råbiff och det klarade jobbet utmärkt. Ikväll imponerar det rumstempererat till lasagne. Svårslaget när det gäller drickglädje och användbarhet.

Finns hos Oinofilia som numera har webshop och även skickar till Sverige med riktigt bra fraktpriser.




torsdag 27 oktober 2016

2014 Domaine Les Grange Tiphaine Quatre Mains

I helgen fick jag möjlighet att prova ett stort antal viner ur Bonden&Vinets intressanta portfölj. Omständigheterna var lite småstökiga med mycket folk och många viner. Ett vin stack ut lite extra och jag återkom till det flera gånger under eftermiddagen. Stack ut är förresten kanske inte helt rätt uttryck. Snarare var det så att det smög sig på mig och fångade min uppmärksamhet undan för undan. Jag insåg att jag behövde dricka vinet och det under lite mer ordnade former.

Domaine Les Grange Tiphaine har sina marker i Touraine och Montlouis i Loire. Damien Delécheneau är tredje generationens vinbonde och förfogar över 10 ha vinmark, en stor del med riktigt gamla stockar. Han har haft ansvaret för vinerna i några år och ställde snabbt om till ekologisk odling med en dragning åt det biodynamiska. 
2014 Quarte Mains är fatjäst sauvignon blanc. Tydligen har Damien Delécheneau en liten plätt silexjord planterad med gamla stockar av en unik klon. Vinet är ljust guldgult i färgen. Vinet är aromatiskt men på ett elegant och återhållsamt sätt. Det druvtypiska finns där men på ett väldigt subtilt sätt. Doften domineras av äpplen, päron och persika tillsammans med nedtonad fläder och krusbär. En del örter och flinta. Munkänslan är lite fet och Quarte Mains har en smak med pondus utan att vara tungt. Aromerna går igen i smaken. Frisk syra som nog upplevs som lite mildare genom frukten och den gräddiga munkänslan. I avslutningen en lätt strävhet.

Jag gillar det här skarpt. Det här är verkligen fantastisk sauvignon blanc i en egen stil som ändå inte förnekar vare sig ursprung eller det druvtypiska. Bonden&Vinet säljer via privatimport.

tisdag 25 oktober 2016

2014 Sclavos Metagitnion




Jag postade om 2014 Sclavos Metagitnion på Instagram häromdagen och skrev att jag skulle återkomma på bloggen när jag skaffat lite mer information om vinet. Det här vinet väckte verkligen min nyfikenhet och min lust att ta reda på mer. Dessutom är det alldeles för bra för att bara få några rader som druknar i flödet. Så mycket mer information har jag egentligen inte lyckats få fram. Snarare är det väl så att nyfikenheten ökat...

Evriviadis Sclavos är alltså en av de stora pionjärerna när det gäller biodynamisk vinodling och naturligt vinmakande i Grekland. Han håller till i Lixouri på ön Kefalonia som verkar kunna erbjuda en massa spännande i vinväg. Det är först relativt nyligen som vinlusen nått ön och här finns en hög andel pre-phylloxerastockar. Dessutom finns det många lokala druvsorter.

Vinet är gjort till 100% på inhemska druvan vostilidi från 100-åriga stockar. Ingen klarning, ingen filtrering, inget svavel och lagring på använda ekfat. Vinet är bärnstensfärgat men har inte macererats. Doften är minst sagt speciell med torkad frukt, kanderarde citrusskal och nötter. En del fattoner och oxidativa drag.

Smaken är lika speciell den. Speciell men absolut inte konstig eller svår.Den rör sig på gränsen mellan det bekanta och det okända, och landar i något alldeles, alldeles eget. Den är fyllig och kraftfull med hög koncentration. Mer torkad frukt, citrus, nötter, lite vanilj och bränt socker. Medelhög syra och extremt finkorniga tanniner. Jag hinner tänka på sherry, på madeira (sercial) och på traditionell vit rioja och faktiskt på mogen cognac. Och det ska inte tolkas som att vinet känns spritigt, för det gör det absolut inte.

Att 2014 Metagitnion överhuvudtaget existerar måste ses som en bedrift av herkuliska mått. I januari det året drabbades nämligen Kefalonia av en svår jordbävning och Scavlos produktionsanläggning fick stora skador. Likväl förmådde Evriviadis Sclavos producera förstklassiga viner bara några månader sedan. Metagitnion är det tredje Scalvos-vinet jag provar. Allt har varit top notch och jag vill ha mer. Och veta mer. Om både producenten och ön.

Importeras till Danmark och Sverige av Oinofilia.

söndag 23 oktober 2016

Vinets lov av Carl A Andersson


Jag tillbringar rätt mycket tid, eller kanske jag borde skriva åt skogen för mycket tid, åt att leta efter vinylplattor på loppisar och i secondhandbutiker. Tiden då man verkligen kunde hitta guldklimpar är ju sedan länge förbi men en och annan godbit dyker upp ibland. Ska man titta lite krasst på mitt letande så kan man nog säga att det inte lönar sig. Fast så är det ju med mycket annat man ägnar sig åt. Svampplockning och sportfiske t ex. Skulle man börja räkna timpeng så blir den nog inte så hög... Men det är ju nåt med letandet, sökandet, rotandet eller fiskandet som lockar. Sedan finns ju det där med sidofångster. Blir det inga plattor så hittar man alltid något läsvärt.

Som t ex Carl A Anderssons "Vinets Lov - Vinprovaren berättar". Boken gavs ut 1983 men då det i förordet står att texterna varit publicerade på annat håll, framförallt i DN, gissar jag att merparten av bokens innehåll kom till på 70-talet. Carl A Andersson var en gång i tiden inköpschef på Systembolagets importavdelning och sedan vinskribent på DN. Han var alltså den som föregick Bengt-Göran Kronstam...

Carl A Andersson var verkligen old school. Hans vinvärld kretsade kring bordeaux, bourgogne, champagne och port men mycket av det han skriver i "Vinets Lov" får mig att höja på ögonbrynen. Texterna är också oldschool, lärda och lätt kåserande men absolut inte utan djup. Han har en förmåga att fånga läsaren och väcka nyfikenheten. Carl A Andersson skriver aldrig läsaren på näsan. Hela hans hållning präglas av öppenhet och nyfikenhet.

Här finns texter om Jura-viner, om Beaujolaise, Vino Verde, Chateauneuf-du-Pape och Österrikiska Viner. Det för mig allra mest förvånande och läsvärda kapitlet har rubriken "Vin på de Gambles vis" och handlar om biodynamiskt vin. Där kan man läsa följande:

          "När man talar med vanliga odlare, handelns folk och t o m forskare häpnar man över konservatismen...
           Jag tycker man ska uppmuntra biodynamisk odling av vin därför att erfarenheten säger mig att potatis
           och grönsaker blir godare utan konstgödsel och besprutningar med kemikalier. Varför skulle då inte vinet
           också bli godare?
           Det finns allt fler som reagerar mot det industriella jordbruket och som är villiga att betala en slant extra för
           det som kan tänkas vara sundare och godare - hushållsgrisens fläsk, den späda gödkalven, kycklingen med
           muskler av utegående, grönsaker vuxna ur naturlig dynga och vin som de gamble gjorde det. Vi är så många 
           redan att Systemet och Spritcentralen måste reagera och ge oss ett biodynamiskt vin att prova!"

De orden skrevs alltså för ungefär 40 år sedan av en vinskribent på väg mot pensionsålderna. En vinskribent som vägrade sätta betyg på vin.  Carl A Andersson skrev fem vinböcker och även fem barnböcker. Jag ska försöka hitta de andra fyra vinböckerna och förhoppningsvis springa på några rara vinyl under letandet.




lördag 22 oktober 2016

2014 Burja Estate Burja Noir


Jag håller mig kvar i Vipavska Dolina, eller Vipava-dalen i allra västligaste Slovenien. Häromdagen drack jag Burja Bela och idag Burja Noir.  Burja Estate fokuserar helt på inhemska druvor. Med ett undantag.  Primoz Lavrencic älskar pinot noir efter att ha arbetat en tid på Domaine Leroy i bourgogne. Och hans tolking av druvan är väldigt burgundisk...

Vipava-dalen har ett lite svalare klimat än närliggande Brda och det märks tydligt på Burja Noir. Vinet har jästs med naturligjäst på ståltank och fått knappt två veckors maceration. Lagringen har skett på både stora fat och begagnade barriquer i två år. Vinet är ljust rubinrött och helt klart. Doften är ren och frisk med röda bär, lätt kryddighet och en lätt antydan till fat. Smaken känns relativt lätt och elegant men har stor intensitet. Hallon, körsbär och mineraler. Frisk syra och lätta tanniner.

Helt klart en väldigt välgjord och spännande pinot. God nu, men kräver definitivt mat för att riktigt komma till sin rätt, och med framtiden för sig.  Finns att köpa via privatimport från Winewaves.

torsdag 20 oktober 2016

2015 Bott Frigyes Kadarka


Jag googlade runt lite för att skaffa något slags uppfattning om vad kadarka kunde vara för någon druva och fick då bland annat lära mig att den i Rumänien och Bulgarien kallas gör gamza. Jag fick genast något slags förnimmelse om att det någonstans i minnesbanken finns någon diffus tonårshågkomst av den druvan. Eller kanske det är brist på hågkomst... Nåväl jag befarade en kraftfull, syltig historia. Istället möttes jag av motsatsen.

2015 Bott Frigyes Kadarka är en blåblekt ljusröd, helt transparent uppenbarelse med en matchande doft. Floral, sval, komplex och elegant. Lite lätt pinotkryddig, körsbär, röda vinbär och blodapelsin. Smaken är lätt, sval och mycket elegant. Mer av den finlemmade bärfrukten och kryddigheten, frisk syra och fjäderlätta tanniner. Lite lätt grön i avslutningen men inte alls på ett negativt sätt.

Det här var inte vad jag hade väntat mig. Inte alls. Jag trodde kadarka var en betydligt mer kraftfull .druva. Och det kan den kanske vara. Här, i Bott Frigyes tolkning blir den till en graciös ballerina. Rekommenderas starkt till den som gillar lättare gamay och pinot noir

Privatimport via Wine waves


måndag 17 oktober 2016

2015 Burja Estate Burja Bela

Jag har länge tänkt att jag skulle återvända till västra Slovenien och den första vinresan jag
och min forne medbloggare Jörgen gjorde för snart tio år sedan. Till Brda, Vipava och Kras. Rent faktiskt har jag varit tillbaka flera gånger. Men jag tänkte nu gå tillbaka till det vi skrev då och låta några nya tappningar från producenterna vi besökte den gången få ackompanjera läsandet.

Den som allra först satte mig i kontakt med skalmacererade viner, orangeviner om du så vill, var Primoz Lavrencic. Mötet ägde rum året innan min och Jörgens Slovenien-resa på den Slovenska vinfestivalen i Helsingör. Det var en verkligen omtumlande upplevelse. Vi hade precis börjat orientera oss i vinvärlden när vi mötte en hel sal full med kaxiga slovenska vinmakare som kom att ställa alla begrepp på huvudet för oss. Jag blev helt frälst på orangevin direkt och fascinationen har blivit bestående.

Kanske var det bra att det var hos Primoz Lavrencic vi började. Han tillhörde då, och gör det väl fortfarande, de mera konventionella vinmakarna som arbetade med relativt kort skalkontakt. Vi fick så att säga en möjlighet att vänja oss innan vi kom i kontakt med hardcore orangeproducenter. Nåväl mötet på den Slovenska vinfestivalen ledde till att vi ett antal månader senare besökte Slovenien och producenten som då hette Sutor men nu kallar sig Burja Estate.

2015 Burja Bela är en field blend på lika delar riesling, ribolla gialla och malvasia istriana som blandats med 10% "andra druvor". Druvorna kommer från 25 - 70-åriga stockar som växt på klassisk ponka på ungefär 200 m ö h. Vinet har fått ungefär en veckas skalkontakt, är spontanjäst och har lagrats på stora fat.

Färgen är djupt guldgul och varken färg eller doft bär någon större prägel av skalkontakten. Det är malvasian som dominerar doftpaletten med rik aromatik. Lite lätt blommig, tropisk frukt, honung och så den där typiska ponka-mineraliteten. Smaken är också den rik och fyllig med en riktigt fet munkänsla. Här märks att vi har med ett macererat vin att göra. Kryddigt med mera tropisk frukt, blommighet, dämpade syror, lätt strävhet och en aning bitterhet i avslutningen. Gott att dricka nu men kommer att bli bättre om något eller några år när det tappat lite babyhull.

 Kul  att prova Primoz Lavrencic igen efter några års frånvaro från mitt köksbord. Jag kan konstatera att medan det hänt massor i vinvärlden sedan jag senast drack något från Sutor/Burja. Det har inte hänt lika mycket med  Lavrencic's viner. Det jag då upplevde som något helt uppseendeväckande, rent av omtumlande,  känns ganska konventionellt nu. Och det ska absolut inte uppfattas som något negativt för det här är som sagt riktigt bra och gediget hantverk.

Jättekul också att Burja nu fått en svensk importör. Vakna Wine Waves, som har en verkligen spännande katalog med viner från östra Europa, började nyligen plocka hem vinerna.

Du kan läsa om våra tidigare kontakter med Primoz här