Vinet är ljust halmgult och det finns lite gröna reflexer. Det första intrycket är att vinet sansat sig en del. Doften bjuder fortfarande på rikligt med frukt men nu mer i harmoni. Här finns päron, friska äpplen och citrus som trivs väl ihop. Inslaget av fläder finns kvar men är inte lika framträdande längre. Den typiska mandeltonen är det som tillsammans med en touch sälta och våta stenar avslöjar druva och ursprung.
Smaken blir något av en aha-upplevelse för mig och en påminnelse om vilken intressant upplevelse det kan vara att dricka bra friulano. Det som är så speciellt är kombination av en fet, fyllig och lite oljig munkänsla, och uppfriskande smak. Där man väntar sig något med honung får man istället citrus, frisk syra och en lätt mineralisk sälta. I finalen finns en lätt bitterhet och så den där mandeltonen.
Det talas ju ofta om klassiska geografiska kombinationer. Även om Schiopettos Friulano är ett utmärkt fisk- och skaldjursvin så känns det som att det är som skapt för San Daniele-skinka. En klassisk friulansk tajut.
Tyvärr säljs inte Sciopettos viner på den svesnka marknaden men finns däremot tillgängliga hos både det norska och det finska monopolet. Jag har tidigare handlat Schiopettos viner hos Gerbola men nu verkar det som att man får vända sig till Victoria Vine
