2005 Château Courac Laudun & några andra kompisar

I källaren finns en ganska disparat samling flaskor. Här, skulle kanske en vän av ordning tänka, huserar en förvirrad person. Men det har ändå, utan att det funnits någon medveten strategi, bildats ett slags grund i det hela. När det gäller rött består denna av viner från södra Frankrike, ofta upplockade ur det tillfälliga sortimentet och ibland fyndade på bolagsrean. Inköpspriset har i snitt legat en liten bit under hundralappen.

Ikväll är det 2005 Château Courac Laudun, som påminner mig om varför jag jagar runt som en vettvilling och släpar hem kassar med flaskor. Som så ofta på senare år ett tips från bloggosfären. Bland många andra gillade Finare Vinare det för ett och ett halvt år sedan.

Något år efter första mötet korkar jag upp igen och häller i karaffen. Den mörka, varma färgen har börjat dra åt det brunröda hållet, även om de blåröda reflexerna dröjer kvar. Mycket sötaktig frukt i doften, järn och peppar. Efter några timmars luftning är vinet fenomenalt gott att dricka till entrecôte och en sallad på avocado, mache-blad, groddar och blodapelsin. Också smaken är varm och fyllig. Det finns en balanserande, småkärv strävhet som nu är väl integrerad med frukten och syran. Det är elegant och läskande, komplext utan att slå på stora trumman - ett vin som gör ett strålande jobb som matvin. En gräddig potatisgratäng hade funkat som tillbehör. Ännu bättre än vad jag minns från tidigare och jag hoppas det finns några exemplar kvar i källaren.

Andra plock på senaste tiden inkluderar 2006 Château Laquirou Champs Rouge från La Clape i Languedoc och 2007 Château Saint-Bénézet Cuvée Prestige från Costières de Nîmes. Det förra inhandlades på rea under hösten 2008 och det senare var tillfälligt på besök på bolaget sommaren 2009. Båda är på fint humör nuförtiden, i synnerhet Champs Rouge som jag gärna skulle vilja följa i senare årgångar om möjligheten funnes. En anledning till spretigheten i källaren är ju att mycket av det som väcker intresse bara finns tillgängligt på den svenska marknaden i en specifik årgång och under en kort period.

Drinking Wine Spo-Dee O-Dee

Att vin och alkohol i allmänhet, i måttliga doser givetvis, kan förhöja upplevelsen av musik är väl ingen nyhet. Jag har funderat mycket på hur det är med det omvända förhållandet. Kan musik förhöja upplevelsen av vin ?
Forskaren Adrian North vid Heriot Watt University i Edinburgh hävdar att det musik påverkar smaken hos vin. I en artikel i The Telegraph menar North att han funnit evidens för att Jimi Hendrix version av Dylans "All along the watchtower" får chilensk Cabernet att smaka bättre liksom att Otis Reddings "Sitting On The Dock Of The Bay" påverkar Merlot-viner positivt.
Mitt numera rätt slumrande skivsamlande kan uppdelas i perioder med olika fokus. Ett sådant fokus var bisarra skivor där jag samlade på mig Star Trek-skådisar som deklamerade Dylan, sjungande hundar, bakgrundsmusik till hemmagjordasuper-8-filmer, Mae Wests Beatles-tolkningar och en massa annat. Något direkt vinrelaterat har jag dock aldrig lyckats hitta, det verkar inte vara någon som spelat in "Music to enhance your burgundy experience". Jag har beer drinking songs, cocktails a go go, Vodka on the rocks och Giggles for guzzlers men inget med det uttalade syftet att förhöja upplevelsen av vin. Med tanke den extrema uppfinningsrikedom som rådde när det gällde att marknadsföra plattor på 60-talet borde någon kommit på idén kan man tycka.

Så vad lyssnar ni helst på när ni dricker vin ? Eller föredrar ni tystnad ? Finns det musik som förhöjer upplevelsen av ett vin eller ska man se vin i relation till musik som endast ett hjälpmedel för att överleva schlagerfestival och Idol ?

2004 Domaine la Soumade Rasteau Cuvee Prestige

För en tid sedan provade jag Domaine la Soumades billigaste vin, ett VdP på Merlot och blev glatt överraskad. Ikväll klättrade jag upp några pinnhål på prisskalan och drack ett av domänets Cotes du Rhône Villages-klassificerade viner.

Vinet är purpurfärgat och tätt, nästan ogenomskinligt. Doften är stor och kraftig på känt sydrhônskt manér. Generös dosering av mörka bär och örtkryddor med ett kostall i bakgrunden. När vinet fått en stund i glaset upptäcker jag järn och tjära.

Smaken är precis som väntat stor, kraftig och fyllig. Det känns att vinet har några år på nacken. Smakerna har smält samman och är väl integrerade. Syran balanserar fruktsötman bra och tanninerna avrundade men mycket påtagliga. En sympatisk och rustik grenache/syrah/mourvèdre-blandning från en by vars viner sällan återfinns på SB. I dagsläget hittar man ett vin, ett sött dessertvin i rea-sortimentet. I Danmark säljs Domaine la Soumade Cuvée Prestige på Superbest för 130DKK.

Dugges Fusion

Några dagars arbete i Göteborg medförde två lediga kvällar i lilla London. Min ursprungliga plan var att besöka några bra restauranger, vinbarer och pubar. Efter ett glas vin på Björns Bar bestämde jag mig för att skippa vinet.

Vinet på Björns Bar var det inget fel på alls. Jag drack en utmärkt 2003 Chapoutier Cornas. Tyvärr serverades den i ett för litet glas. Tar man 135 spänn för ett glas och utger sig för att vara en vinbar borde man kunna servera vinet i adekvata glas.

Nåväl, jag begav mig till 3 Små Rum och där blev jag sittande i en och en halv kväll. Jag drack flera bra öl och det var särskilt en som stack ut.

Dugges Fusion klassas av bryggaren som en Multikulti Pale Ale där ingredienter, kompetens och inspiration hämtats från USA, Nya Zeeland, Tyskland, Belgien och Iran !!! Resultatet är en riktigt storslagen Ale. Det bildas ett halvhögt skum vid upphällningen. Färgen är disigt gulorange. Doften är magnifik. Här finns den patenterade Dugges-humlingen med örtighet, citrus och tropisk frukt. Det som verkligen lyfter doften hos Fusion och sänder mig är en svårfångad blommighet som liksom går in och ut ur fokus.

Smaken är medelfyllig och lättare än vad jag väntat mig.Dugges Fusion känns trots modiga 8% inte det minsta spritig. Här råder perfekt balans mellan frukt, kryddighet, beska och värmande alkohol. Imponerande.

Imponerande var också det övriga utbudet på 3 små rum. Ett dussin välvalda öl på fat och ett oändligt antal flaskor. Allt serverat med omsorg och gränslös kompetens bakom disken. Var hittar man en vinbar på den nivån ?

2007 Lunare Gewurztraminer

När jag närmar mig ett italienskt rödvin gör jag oftast det med vissa förväntningar. Jag har hunnit skaffa mig en del erfarenhet, kunskap och preferenser. Det är ju också bland de röda som traditionen finns, det är här vi hittar de tunga namnen och världsklass vinernaNär det gäller vita viner så är det annorlunda. Även om jag provat en del så möter jag för det mesta vita italienare med ett mera öppet sinne. Jag undrar också om vinmakarna känner det så, att de är friare, kan ta ut svängarna lite mer, att lite mer är tillåtet.

Jag skulle vilja jämföra med hur jag närmar mig musik. Att öppna ett italienskt rödvin med lite klass kan påminna om att komma hem med en ny platta av Dylan. Det ska vara bra, jag har ett rätt bra hum om hur det kommer att låta och jag har någon sorts referensram. Vittvin är mera som att få ett blandband (gör någon bland-CD's ? eller har Spotify ersatt. Kanske något för ett framtida inlägg Bästa vinmusiken ?) från en polare med bra och bred musiksmak. Man vet inte riktigt vad som ska komma men det finns positiva förväntningar och det ska bli kul att lyssna.

Faktum är att några av de riktigt stora kickarna under de senaste åren har jag fått från italienska vitviner. Utöver alla fantastiska vita från Friulien minns jag särskilt Quartz,Yrnm och L'Ora Nosiola Alla har de den stora personligheten gemensam. De liknar heller inte några klassiska förebilder utan är strålande viner i sig själva.

2006 Lunare Gewurztraminer från superkoperativet Cantina Terlan är ett av de fömodade fynden från mellandagsrean. Vinet är guldgult och reflekterar ljuset vackert. Doften är verkligen klockren gewurztraminer. Här har man inte tagit sig några friheter som med sauvignon blanc-vinet Quarz utan jobbar med klassiska Alsace-aromer. Doften är mycket intensivt kryddig mer tydligt inslag av ingefära. Här finns alla de typiska gewurtz-dragen med lychee, rosor, honung och druvighet.

Munkänslan är fet och oljig. Den druviga sötman är påtaglig. Här finns rejält med honung, tropisk frukt och intensiv kryddighet. Smaken är mycket fyllig, intensiv och slutet hettar till med ingefära och lite bitterhet. Det är verkligen ett mäktigt och välgjort vin men det prickar inte riktigt mina smakpreferenser. Alkoholen känns lite förmycket och syran är något för låg för att jag ska vara helt nöjd. Vinet känns något tungt och klumpigt. Det är också mera klassiskt Alsace i stilen än typisk Alto Adige-gewurtz.

Vårkollektionen - Räknetrissen excellerar

Systembolagets nya lanseringsstrategi kommer säkerligen att stötas och blötas framöver. Men får man tro de kritiker Räknetrissen brukar bocka av får februarisläppet klart godkänt. Hans Artberg - som för några månader sedan bistert föreslog att man skulle hälla alla nya rödviner i en cistern och sälja resultatet som Cuvée Bolaget - strösslar med MVG och VG, framför allt över bourgogner och andra fransoser. Han konstaterar själv att hans surhetsimage är hotad.

Det våras för Systemet!, utbrister GP:s Tomaz Grehn och menar att om bara vinerna finns kvar så länge som utlovat har Monopolet gjort "en rivstart på sin nya grepp" (detta gäller ju då de nyheter i det billigare segmentet som ska kunna gå att få fram fler av vid behov). DN:s Bengt-Göran Kronstam tycker det är rörigt med alla de olika lanseringarna och efterlyser mer ordning och reda. Som tidigare nämnts pekar Anders Fagerström i Sydsvenskan på den sämre tillgänglighet - både ifråga om information och geografi - det nya sättet att lansera kan resultera i. Den som lever får väl se.

För Räknetrissen är det som vanligt hårda bud att samla in siffror. Sydis håller på att lansera ett nytt söksystem där man inte hunnit få in mer än ett fåtal nyheter, eller så är det Trissen som inte begriper sig på finesserna. Annars så uttömmande Fagerström har alltså ett mindre inflytande över listan denna gång. GP har - som vanligt - inte lagt ut några av Grehns omdömen. Istället är det BK Wines Jack, Munskänkarnas betyg, Kronstams urval samt Camilla Settlins och Ulrika Karlssons Tasteline-stjärnor som är fundamentet.

En del - men inte alla - viner i segmentet "Små partier" tycks ha ingått i journalistprovningen. Ingenstans finns exempelvis 2007 Masante Dolcetto Aldo Conterno som bloggen Vinum Vita Est har hittat i Varunytt eller i myllret av tillfälliga viner på Bolagets hemsida. Redan urvalet är alltså ett urval.

I alla fall. Här är de viner som fått högst medelpoäng i excel-tabellen den här gången:

TORRA VITA
95780 2008 Riesling 3 Weingärten, 78 kr (4,0 - 5 omdömen)
95880 2008 Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner Kammerner Renner, 169 kr (4,0 - 4 omdömen)
95866 2000 Chablis Premier Cru Mont de Milieu, 215 kr (4,0 - 3 omdömen)
95427 2008 Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken, 149 kr (3,8 - 5 omdömen)
95756 2008 Rabl Riesling Vinum Optimum, 169 kr (3,8 - 5 omdömen)
95839 2009 Q-rious Viura Muscat Chardonnay, 59 kr (3,75 - 4 omdömen)
95755 2008 Rabl Riesling Schenkenbich, 199 kr (3,66 - 3 omdömen)
95605 2008 Hochheimer Stielweg Riesling Alte Reben trocken, 219 kr (3,66 - 3 omdömen)
95792 2007 Pinot Gris Grand Cru Hengst, 149 kr (3,66 - 3 omdömen)
95860 2008 Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner Kammerner Lamm, 249 kr (3,66 - 3 omdömen)

Men allra högst medelvärde, visserligen bara på tre omdömen, får halvtorra 95922 2008 Erdener Treppchen Riesling Kabinett Dr Loosen, 129 kr (Jack har med det på sin lista "Mest vin för pengarna", men har missat att få med det i sin lista. Hade han kommit ihåg det hade det antagligen fått en fyra).

Det sistnämnda är - om jag förstått det hela rätt - ett av de viner som ska finnas fyra månader framåt, liksom den österrikiska rieslingen och Q-rius. Möjligen gäller det även grand crun från Hengst, Jack som brukar ange antal flaskor har i alla fall inte listat någon definitiv tilldelning. Men av rieslingen från Würzburg finns det 1 200 och däröver i prislistan är det begränsad tillgång och huggsexa som gäller - precis som vanligt alltså. Visserligen har jag hört glunkas på Bolaget att det kan bli möjligt att få fram fler exemplar av populära dyrviner framöver, men det är en högst osäker uppgift.

RÖTT
95915 2007 Pedroncelli Pinot Noir Russian River, 120 kr (4,33 - 6 omdömen)
99010 2007 Bosquet des Papes Cuvée Tradition, 245 kr (4,2 - 5 omdömen)
95838 2009 Beaujolais-Villages Les Granits, 65 kr (4,0 - 6 omdömen)
95833 2008 Las Moras Reserve Sangiovese, 79 kr (4,0 - 5 omdömen)
95796 2007 Meandro, 159 kr (3,8 - 5 omdömen)
95855 2007 Pommard La Chanière, 343 kr (3,66 - 3 omdömen)
98221 2008 Voss Estate Pinot Noir, 149 kr (3,66 - 3 omdömen)
99620 2002 Château Destieux, 398 kr (3,66 kr - 3 omdömen)
95793 2008 Chinon Les Gravinières, 105 kr (3,6 - 5 omdömen)

Från och med Voss Estate (2 400 buteljer) och uppåt i prislistan är det kvoterad tilldelning som gäller. Så det gäller nog att vara på plats om man vill få tag på en eller två av portugisiska Meandro (1 200 flaskor beställt) eller Bosquet de Papes, även om 1 800 ex är ett ganska rejält parti för ett vin i den klassen.

För alla vinerna på listan gäller att omdömena ligger på treor och däröver, förutom att Jack dissar Meandro och Munskänkarna inte tycker Château Destieux lever upp sitt pris. Jag blir lite nyfiken på 95779 2007 Côtes du Jura Poulsard, som får 2,75 i medel. Jack brukar inte dra till med dubbelminus men här drämmer han till med det. Camilla och Ulrika, däremot, ger fyra stjärnor och övriga ger godkänt. 85 kronor kan det kanske vara värt att bilda sig en egen uppfattning. Här finns också en riesling från Luxemburg, 95883 2007 Wintrange Felsberg Riesling Grand Premier Cru, som visserligen bara når 3 i medel men som får VG av Artberg. En Grand Premier Cru för 83 kronor, det låter väl bra?

Tar man med i beräkningen alla nya årgångar av ordinarie sortimentets viner så är det en del att fundera över. Kanske blir det rea också? Med tanke på att det befintliga förrådet kanske frusit sönder i sin källare är det väl inget annat att be för än att bunkra upp...

Ny lanseringspolitik

Det har förstås skrivits en hel del om Systembolagets nya lanseringspolitik och vad den kommer att innebära. Se till exempel Fagerström i Sydsvenskan och BK Wines nyhetskontrollör Jack. I anslutning till Fagerströms genomgång av nyheterna finns också en behändig lathund, där årets olika lanseringsdagar finns listade.

I korthet innebär det tre "tema"-lanseringar - tema vår i februari, tema sommar i maj och tema höst i september - samt helgspecialer till påsk (15:e mars) och jul (15:e november). Tanken är att de viner som kommer vid temalanseringarna ska finnas under i alla fall tre månader. Som tidigare introduceras i april och oktober viner som ska finnas minst ett år i sortimentet.

En hel del viner blir det även fortsättningsvis att pricka in i tabellen, konstaterar Räknetrissen. En rent numerär genomgång av februarilistan visar inte på någon direkt minskning av antalet titlar. Det som är nytt är en ännu tydligare segregering av billigare viner som blir tillgängliga i större volymer (och som också ska kunna tas hem mer av on demand, om jag fattat det hela rätt) och dyrare viner som bara finns i ett fåtal butiker. Ett exempel: 95755 2008 Rabl Riesling Schenkenbichl för 199 kronor har tagits hem i 360 exemplar och kommer imorron, enligt Bolagets hemsida, att finnas i fysisk form enbart i tre butiker: Regeringsgatan i Stockholm, Nordstan i Göteborg och Hansa i Malmö. Alla 360 flaskorna har tydligen inte skickats iväg från varudepån, och kommer väl (?) att kunna beställas från alla landets butiker.

Det här är i och för sig inget nytt. Just volymen 360 buteljer som tilldelas vinkällarbutikerna känner vi igen. De något billigare vinerna, till exempel 95756 2008 Rabl Riesling Vinum Optimum som kostar 169 kronor, kommer ofta i 1 200 flaskor. Just det vinet kommer imorron att finnas i 41 butiker över landet.

Det som gör åtskillnaden mellan billigt och dyrt tydligast är tomrummet däremellan, som i alla fall i detta "vårsläpp" ekar som ett ångestskri i rymden - det vill säga totalt ljudlöst. I prisintervallet 90 - 120 kronor återfinns tio viner (av cirka 90 totalt). I den prisklassen blir det kortslutning i systemet. Det ska uppenbarligen vara viner som går att få i tillräcklig volym för att man ska kunna garantera tillgången till nästa temalansering, och då tittar man förstås inte på de mindre producenter av goda mellanprisviner vinvärlden är full av.

Eller förresten, det gör man kanske. Listan på datum att hålla reda på innehåller också "exklusiva tillfälliga lanseringar" (åtta stycken under året). Dessa består av viner som, enligt Fagerström, inte alltid kommer att åtföljas av något nummer av Varunytt och som dyker upp i vissa utvalda butiker. Det skulle, menar Fagerström, inte nödvändigtvis behöva vara exklusiva viner i meningen svindyra, utan även sådana som landets vinbloggare så hett önskar fler av - spännande viner som inte kostar skjortan från intressanta mindre producenter. Det kan man ju hoppas. Fast i det aktuella Varunytt - där också det som jag uppfattar som det exklusiva släppet listas - kostar det billigaste rödvinet i förteckningen över små partier, 2007 Masante Dolcetto Aldo Conterno, 149 kronor. Sedan drar det iväg. Dessutom står det att dessa viner bara ska finnas i de tre specialbutikerna. Det är inte helt lätt att begripa hur upplägget kommer att bli.

För att hålla koll på kommande nyheter kan man ju alltid söka på hemsidan. Fast inte på "Nyheter" (där finns bara april- och oktobervinerna) utan på "Tillfälligt sortiment" och viner med tilläggsbeteckningen C. Den listan upptar alla tillfälliga nyheter som finns i sortimentet och alla som kommer. Just nu blir det 24 söksidor. Jag har inte hittat något sätt att till exempel söka på C för att få en mer behändig lista att rota igenom. Tanken är i alla fall att alla ska kunna beställa ur det exklusiva sortimentet från sin lokala butik, om man nu till äventyrs skulle hitta det.

Så bilden förstärks, det vill säga bilden av vad Bolaget har för bild av sina kunder: en grupp (stor) som bara vill kunna gå in i sin lokala butik, greppa nåt billigt tjut och kalas på det, samt en grupp (liten) som är kunnig, penningstark och nördig nog att lusläsa hemsidan, gå till butiken och beställa hem av det exklusiva sortimentet. Det är väl också detta tänkta segment som ska vara intresserad och insatt nog att söka efter goda mellanprisviner utanför standardsortimentet i beställningssortimentet - vilket kräver hög grad av kunskap, för här är inte Bolagets personal något att ha när det gäller vägledning (och man får inte lämna tillbaka varorna om det skulle visa sig vara ett sne'köp).

Nåväl. När Räknetrissen skummar igenom kritiker-omdömena av de viner journalisterna fått smaka, verkar februarisläppet innehålla många godbitar. Han kommer nu att ge sig iväg ut i snöyran för att samla mer material till sitt excel-blad, och om han inte fastnar i någon driva kan det komma en liten sammanställning bortåt nattkröken.