2015 Enderle&Moll Spätburgunder Rosé och 2015 Grauburgunder

Jag har sett Enderle&Molls namn passera förbi i flödet ett antal gånger. Jag har läst massor med hyllningar till deras Pinot Noir-viner och flyktigt provat ett par av deras vita viner men aldrig druckit och följt en flaska över en kväll. De är nämligen inte helt enkelt att komma över. Enderle&Moll befinner sig rätt långt ut till vänster på naturvinsskalan. De verkar ha ett någorlunda pragmatiskt förhållande till svavel, de använder när de tycker att det behövs. Annars är det manuell skörd, fottrampning och allt annat på checklistan som gäller. På en punkt skiljer de sig dock från många andra naturvinsproducenter. Enderle&Moll är rätt modesta i sin prissättning. De har dessutom en ytterst sympatisk dansk importör som säljer vinerna till väldigt bra pris och har mycket rimliga fraktpriser. Såklart att vinerna knappt hinner in på lagret förrän allt är slut.

2015 Spätburgunder rosé har en helt fantastisk färg, något slags candy colored hallonsaftsröd. Redan innan jag smakar så har jag bestämt mig för att det här ska vara ett lätt vin. Och till en början lyckas jag övertyga mig själv om att det är det. Men det är en villfarelse. Doften domineras av mogna jordgubbar med lite pinot-kryddor i bakgrunden och massor av mineraler. Smaken domineras av jordgubbar och andra röda bär men man hinner knappt tänka sötfruktig och insmickrande innan syrorna kickar in och då är det istället blodapelsin som dyker upp i tankarna. Mineralisk avslutning och rätt lätta men tydliga tanniner i avslutningen. På det hela taget en kul och användbar rosé där min enda invändning är att alkoholen ligger på 13.5% och det känns en del i avslutningen.

2015 Grauburgunder är blekt laxfärgad, lite åt aprikoshållet och rätt grumligt. Doften har initialt en lite oren doft men det vädras snabbt bort. Sedan tar frukten över med päron, äpple, stenfrukter och en viss pepprighet. Smaken är verkligen intensiv med fin frukt som får ett rejält lyft av syrorna. Det här går jag verkligen igång på. Lätt men med hög intensitet, rakt, enkelt och okomplicerat vin med massor av charm


Enderle&Moll importeras till Sverige av Bonden&Vinet och kan beställas via PI, i Danmark är det Extra Brut som säljer men jag misstänker att det mesta är slut. En annan möjlighet är att söka hos tyska näthandlare där vinerna av någon anledning inte verkar ha samma åtgång som på annat håll.

Kompisar från förr

De sista exemplaren av några gamla rea-inköp från tiden före bloggen.

Grauburgundern har en blommig och parfymerad doft. MSÄ tycker den river i halsen, och visst finns det en ganska skarp och besk eftersmak. Förmodligen har den passerat sina bästa dagar för några år sedan. Ändå helt drickbar med mer sötfruktighet och markerad syra än vad jag kan minnas sedan tidigare. Då har vinet vistats någonstans på skalan sublimt - menlöst, med en lutning åt den sublima polen. Nu rör det sig mer på skalan charmigt - inställsamt och hamnar väldigt nära mitten.

Men det är weissburgundern som är intressant. Korken har möglat lite under metallhöljet och när den åker ur halsen kommer det en unken och jäst pust ur flaskhalsen. Jag förbereder mig på att jag måste hälla ut alltihop i vasken. När jag smakar är vinet lätt spritsigt, men de jästa dunsterna förflyktigas snart. Istället smyger det fram oljiga och oxiderade aromer, det kunde nästan varit en halvgammal riesling i glaset. Det hela verkar ganska snarlikt senast jag öppnade en flaska Salwey, fast mer av allt. Fett, fruktigt och lätt fascinerande.

Vi dricker till en röra på rökt torsk. Weissburgunderns fortfarande vitala frukt och syror matchar sältan i den rökta fisken på ett utmärkt sätt. En blåmögelost som sällskap hade nog också fungerat. En kul påminnelse om poängen med att glömma bort sina viner i källaren några år och sedan ta upp bekantskapen igen. Mycket kan ha hänt både med vinet och den egna smaken under tiden. Just nu är det inte den här typen av vitt vin jag tror att jag gillar - desto roligare att bli glatt överraskad av det.

2004 Salwey Grauburgunder Kabinett Trocken

Vem kan sitta böjd över bildskärmen när naturen exploderar och det är så mycket som ska hinnas med ute i friska luften? Det ryktas om svalare och blötare väder - det kanske underlättar att komma ifatt.

Naturligtvis har det inte varit lika torrt i strupen som i markerna. Var ska jag börja - kanske med en grauburgunder, för att haka på Espings roliga sågning av en sågning av druvan. Här alltså en tysk variant, 2004 Grauburgunder Kabinett trocken från Weingut Salwey i Oberrotweil. Har legat några år på lut i källaren och har nu en mycket blommig, avrundad framtoning med en angenämt parfymerad doft och en aning sötma i eftersmaken. Lent och smeksamt mot gommen. Den där amerikanske snubben Esping hittat har nog fått något om bakfoten.

Vinet dracks vid ett besök hos J & R i deras sommarstuga någon gång under Kristi Flygare-helgen - till grön sparris stekt i grillpanna med lite hyvlad parmesan - strax innan vi kastade oss över ett gäng av de nyligen lanserade rödviner som R laddat upp med. Jag hoppas återkomma snart med en redogörelse.

Salwey är ännu en av dessa tillfälliga nyheter som kommit och gått, och som sänkts i pris till cirka 115-130 kr - om jag minns rätt - när jag hittade fram till det. Nu känns det priset helt adekvat, även om man kan shoppa senare årgångar för 8-9€ via hemsidan. Grauburgundern lanserades - och såldes ut - tillsammans med sitt syskonvin weissburgunder Kabinett trocken från samma år, ett vin som det ska bli kul att prova vid tillfälle. Resterande flaskor av grauburgundern kunde jag lätt dricka väldigt snart, kanske vore det lika bra för det är väl tveksamt om de kommer att utvecklas så mycket mer. Men jag ska ändå försöka spara dem lite till för att se vad som händer.

Nu tycks det inte finnas några av Salweys viner i Bolagets produktkatalog. Någon svensk importör som tar in dem kan jag inte heller hitta. Synd.