Prosecco del II - Besök hos Sorelle Bronca

 Första stoppet på min rundtur i Prosecco-land var hos Sorelle Bronca i Cobertaldo. De har vinmarker lite runt om i området men basen är i Colbertaldo, nära Valdobbiadene. Som namnet antyder drivs företaget av två systrar, Antonella och Ersilana Bronca. De tog över efter deras far under tidigt nittiotal. Sedan några tillbaka arbetar Ersilanas dotter Elisa som vinmakare i företaget och hon representerar fjärde generation. Det är också Elisa som jag först träffar för en presentation av företaget och en tur i vinmarkerna.

Sorelle Bronca är en i sammanhanget relativt liten producent. Man har 20 ha och gör drygt 200.000 flaskor om året. Prosecco utgör den största delen av produktionen men man gör även stilla viner, båda röda och vita samt lite olivolja. Produktionen är ekologisk och fr o m i år är man certifierad. Elisa berättar att allt arbete i vingårdarna görs för hand.

I källaren är det high-tech som gäller. Elisa är utbildad vid Scuola Enologica i Conegliano där man utvecklat och förfinat charmat-metoden. Ord som att ha kontroll och att kontrollera återkommer ofta i vårt samtal. Här regerar rostfritt och rent. "Jag eftersträvar att göra så rena och friska viner som möjligt berättar Elisa. Vår prosecco är inget man ska lagra. Vi har utvecklat en metod där vi kyler musten till -2 grader och gör vinifieringen flera gånger om året. Musten till vårt toppvin Particella 68 går direkt i autoclaven. Normalt gör vi först ett stilla vin som får sin andra jäsning i autoclaven men så gör vi inte här. Tyvärr kostar det för mycket för att använda denna metoden till alla våra viner. Till dem är det cirka 50% av musten som kyls"

Vi åker till en av familjens vingårdar, den där druvorna till toppvinet Particella 68 hämtas. "Det här är vår bästa vingård både vad gäller markkomposition och solexponering säger Elisa. Det är också vår äldsta med gamla stockar. Här är avkastningen betydligt lägre än de tillåtna men kvailtén är på topp. Därför hanterar vi druvorna med extra omsorg och har valt att buteljera vinet separat."

                                                              Elisa Bronca

Elisa berättar också att vinturismen har börjat ta fart. Hon har nyss öppnat en bed&breakfast för att möta det ökade intresset. För mig som besöker området för första gången är det något av ett mysterium att det inte redan är exploaterat.  Det är fantastiskt vackra omgivningar med ett böljande landskap, många småbyar och två mycket besöksvärda städer i Valdobbiadene och Conegliano. Avståndet till Venedig är en knapp timme med bil.

                   
Vi återvänder till Sorelle Broncas högkvarter för att prova deras viner och börjar med Valdobbiadene Prosecco DOCG Brut som är ytterst charmerande med doft av vita blommor, persika och äpplen. Smaken är nästan torr, frisk syra och ren fin avslutningen med en knappt märkbar sötma. 12 gr restsocker. Gjort på 100% glera. Kostar runt 10 euro i butik i Italien.

Valdobbiandene Prosecco DOCG Extra Dry är också gjort på 100% glera men här ligger restsockret på 13 gr. Jag upplever inte vinet som märkbart sötare annat än i avslutningen och skillnaden är inte stor. Däremot känns det lite fylligare och rundare.

Valdobbiadene Prosecco DOCG Particella 68 Brut är gjort på 90% glera och 5% vardera av bianchetta och perera. Stilen är densamma som hos de båda andra vinerna men här finns en växel till. Större djup i smaken och ett tydligt inslag av persika och aprikos. Kostar runt 15 euro i butik.

Det här är verkligen tre bra exempel på välgjord prosecco i en mycket lättillgänglig och inbjudande stil med friskhet och fräschör i fokus. För den som bara druckit snabbköpsprosecco är de garanterat en aha-upplevelse att prova.

Sorelle Bronca gör som jag skrev i inledningen även stilla viner. De två röda Ser Bele och Ardesco är bordeaux-blandningar på cabernet sauvignon, cabernet franc och merlot. Ser Bele är förstavinet som får två år på barrique och sex månader på flaska innan det når marknaden. Ser Bele är det första av Sorelle Broncas viner som fått Gambero Rosso Tre Bicchiere, senast i 2013 års upplaga. 2009 Ser Bele är ett rakt igenom imponerande vin som inte alls passar min smak. Söt frukt med svarta vinbär och skogsbär, fatkryddor och vanilj. Fyllig, sötfruktig smak med mjuka tanniner, frisk syra och bra längd. Snyggt, slickat, välgjort och strömlinjeformat i internationell stil. De övriga stilla vinerna han jag inte med att prova.

                                                      Antonella och Elisa Bronca  



Sorelle Broncas viner importeras till Sverige av Vivona AB och säljs via beställningssortimentet. Har man nära till Danmark kan man handla hos Kjaer & Sommerfeldt

Pavana, Paialonga, Bianchetta och Gata

Våra irrfärder blir allt mer fokuserade på ett relativ litet geografiskt område men när det geografiska området är norra Italien så finns det forfarande en stor mängd vita fläckar på kartan. Jag upphör aldrig att fascineras över alla udda italienska druvsorter som odlas lokalt. Det handlar sällan om några eleganta, välskräddade viner utan oftast om rätt råa, osofistikerade och burdusa sällar. Det är också viner som egen hand ofta bara blir obegripliga men visar upp en halt annan sida tillsammans med det lokala köket.

Har någon hört talas om pavana, paialonga, gata eller bianchetta ? Nej, jag tänkte väl det. Här rör vi oss inte middle-of-the-road precis utan snarare i diket på vångavägen. Druvorna hittar man i IGT-området Vigneti Delle Dolomiti lite väster om medeltidsstaden Feltre, det nordligaste odlingsområdet i Veneto. Det lär dröja innan de dyker upp på systembolaget.

Producenten De Bacco gör ungefär 30.000 flaskor om året och är en av de som arbetat hårt för att rädda de unika lokala druvorna som finns i området. Man producerar tre viner, två röda och ett vitt mousserande. Man har sålt slut på det röda Pavana men jag provar de båda andra, det röda i två årgångar.

Saga är gjort på bianchetto och tillverkas enligt charmat-metoden. Det har en väldigt trevlig och charmerande blommig doft av fläder och äpple. Smaken är enkel och rustik men frisk och inbjudande. Ett bra alternativ till en enklare prosecco

Betydligt mer intressant är 2007 Vaduja gjort på paialonga, gata, pavana och carmenere. Vinet har inte haft någon som helst trä-kontakt. Det har en klar, rätt ljus rubinröd färg. Doften är ren, frisk och okomplicerad. Den domineras av hallon och blåbär. Det finns också en lätt jordighet. Vinet är relativt lätt med frisk smak och mycket hög syra. Ett väldigt enkelt, lättsamt och okomplicerat vin. Inte heller detta vin är så mycket att skriva hem om vore det inte för de udda druvsorterna kan tyckas. Provar man vinet tillsammans med mat så visar det emellertid upp en helt annan sida. Till polenta, fet salsiccia gjord på nöt och fläsk och långkokta maskrosblad gör vinet ett väldigt gott arbete. Det rensar munnen och hjälper matsmältningen. Förmodligen har det en massa andra bra effekter också. Lika bra funkar det till kraftiga viltgrytor och annan klassisk mat från Dolomiterna.

Jag provar även 08:an av Vanduja där man minskat andelen carmenere något. Producenten hävdar att det är mera bourgogne-likt än den tidigare årgången. Här är syran så hög att det är odrickbart på egen hand och inte helt njutbart till mat. Här måste man vara renlärig syra-taliban av tionde graden för att fixa det.

Vinerna kostar mellan 4.50 och 6 euro per flaska.