Jag kan känna att en text, en dikt, en berättelse är bra. jag förstår inte alltid varför. Jag kan känna att en målning, en teckning, en skulptur av en noshornsbagge är bra, jag fattar inte alltid hur.
Jag känner somliga dagar, väder, timmar, stunder intensivare än jag känner andra, jag vet inte varför, men jag gör det.
Det subjektiva är lika verkligt som det objektiva.
Den som inte fattar detta är obegåvad.
Eller laborerar - som i vissa politiska affärer, till exempel Sturup - med ofullständiga sanningar"
Olle Hammarlund - "Röster i Vinden"
I helgen bekantade jag mig för första gången med Lichtlés 2009 Marinés. Jag missade själv att köpa några flaskor men delar av bekantskapskretsen handlade desto mer. En eftermiddag med sommartemperatur tillbringades i en trädgård. Tio vuxna och ett gäng barn. Vi spelade kubb, letade påskägg, någon spelade gitarr, andra pysslade med maten. Alla gjorde det de skulle, skulle man kunna säga, medan raden med tömda Marinés-flaskor bara växte.
Någon var nyfiken på Lichtlés andra viner och föreslog att vi skulle öppna en gewurztraminer eller en riesling men jag hävdade bestämt att just då och just där så fanns det inget bättre vin än Marinés. Jag fick som jag ville och innan det var dags för påskmiddag så var lådan tömd.
2009 Marinés går i en ljust guldgul färg. Supertrevlig doft som sprider gott humör. Frisk och blommig. Behaglig och frisk doft med tropisk frukt och citrus. Som solsken och behaglig temperatur.
Smaken går i precis samma vänliga och varma stil. Fräsch citrusfrukt, lätt mineralisk sälta och krita. Här finns en lätt sötma som höjer charmfaktorn. Frisk syra med en liten aning bitterhet i finalen.
Rent objektivt talar vi om en edelzwicker -ett enkelt vardagsvin- från en riktigt bra årgång. Min subjektiva upplevelse är den av ett slags perfektion. Jag har ingen önskan om att något skulle vara annorlunda. Utom möjligtvis att jag slapp att sträcka mig efter flaskan för påfyllning. Eller jag själv hade ett par lådor.
