2006 Chateau de Valois

Det har sagts förut och det tål att sägas igen, blindprovningar är lärorikt. Inte minst när det gäller att lära känna sin egen smak. Som en del i munskänkarnas tre-betygskurs serverades sex röda viner blint. Fem av vinerna lämnade mig ganska oberörd med olika varianter på temat bärfrukt och fat. Det sjätte stod ut som en sårig tumme. Inte så att det var "bättre" eller godare. Men det hade personlighet, integritet och stil, och fångade mitt intresse. När flaskorna demaskerades visade sig min gissning på Bordeaux och östra stranden stämma rätt bra. Jag plockade med mig resterna av flaskan hem och provade vinet i ensamt majestät.

2006 Chateau de Valois är mörkt vinrött i färgen med en begynnande mognadston. Det doftar onekligen Bordeaux. Här finns rostade ekfat, cigarrlåda, kryddnejlika och läder. Så värst mycket frukt hittar jag inte.

Smaken domineras av en rätt hög syra och fattoner. Mer av de rostade faten, kryddighet och kaffe. Vinet är relativt strävt och det dyker upp en inte helt angenäm bitterhet mot slutet. Frukten lyser med sin frånvaro.

Upplevelsen av att prova vinet blint tillsammansmed andra viner och sedan fördjupa bekantskapen på tu man hand var intressant. Jag blev inte så värst imponerad av vinet vid omprovningen och ändå kändes det betydligt mera intressant än de tre moderna spanjorer och två nya-världen merloter som provades samtidigt. Man kan väl säga att det bekräftar något jag redan visste. Mina smaklökar är rätt konservativa och reagerar positivt på old-school vibbar.